Kvällens video:

Lyssnar på världens finaste Håkan och låten "Nu kan du få mig så lätt", vilket var en av de första favoritlåtarna med denna herre. Och den får mig alltid att tänka lite extra på Göteborg på något vis. Kanske för att det var en av introduceringslåtarna till hela Håkan-grejen för mig en gång i tiden. Jag liksom byggde upp Göteborgs gator framför mig i huvudet när jag hörde honom sjunga om "vem som kysste Elin bakom ryggen på Marie"...

Försökte i alla fall att hitta musikvideon som är så himla fin (OCH DÄR HAN ÄR SÅ JÄVLA SNYGG!!!), men tyvärr utan resultat. Det får helt enkelt bli ett liveframträdande från Skansen istället. Inte fy skam det heller, må jag säga.

Och varför jag väljer just detta klipp i en stor ocean av liknande youtubeklipp är att jag faktiskt var på plats just där och då. Det var andra gången jag såg Håkan live någonsin och jag var helt freakin' salig. Stod längst fram som en liten nörd och hade köat mer eller mindre hela dagen för att få uppleva det. Hade alltså stått upp konstant i 11 timmar, inte ätit något, inte druckit något vatten, inte varit på toa. Kroppen fullständigt skrek med andra ord, men vad gjorde väl det när min käraste gud himself bjöd på känsla till det yttersta.

Det är ju liksom sådana där minnen som ristas in i själen för alltid. Och en förbannat bra låt är det ju också.



Dom är uppe på taken.
Alla är högt över staden.
Sommarn snurrar fort,
när vi bara snöade bort.
Och jag vågade aldrig hålla din hand.
Vi är inte sådana som i slutet får varann.

Och alla bara pratar:
"Är det sant och jag har hört om dig?"
Jag kommer aldrig tillbaka hit igen.
Neonskyltar på gatorna,
sänder ljus till mig och skatorna.
Alla dansar och jag tänker - är du också själv?
Var är du ikväll?