Lucka #24.

 
 
Jag vaknar upp till en massa god jul-hälsningar
i både mobil och på Internet.
Mestadels från gamla hälsingar
de som jag alltid firat med där hemma på något sätt.
 
Det är andra året jag hänger här i väst. 
Ifjol var det jobb som stod i vägen men i år ett aktivt val. 
För det är ju här jag trivs som allra bäst.
Och genom att fira otraditionellt är jag mot mig själv lojal.

Ändå plågas jag av tankar,
som att jag borde känna mig ensam och lite udda. 
Men jag vet ju att det bara är de äckliga normerna som på ytterdörren bankar,
och att jag borde sluta låta de vara så sablans högljudda.

En dag som vilken som helst,
men ändå ska den kännas så himla speciell.
En julmiddag i veganstyle med finingar gör mig till slut helt frälst. 
Och sedan lite öl hemma på gatan som en helt jävla vanlig kväll.

Lucka #23.

 
 
Paniktårar på en buss.
Jag kan återigen inte hantera dig, julen. 
I dessa tider ligger mitt psyke sällan på plus. 
Och på något vis känner jag mig alltid bestulen.

Omvärlden vill att jag ska leva på ett visst sätt
och mina egna värderingar hamnar i kläm. 
Traditionella tankar om familj och vad som i juletider anses rätt,
gör mig ständigt påmind om att jag saknar ett "riktigt hem".
 
Jag julbakar i syrrans lya.
Hon torkar mina tårar och peppar upp mig som få.
Nu väntar helt enkelt det nya, 
att få lägga allting på sin egna nivå.
 
Helt plötsligt blir juljobbet på MAXI en ren parodi. 
Tidigare har jag känt att jag står utanför något stort.
Nu bara skrattar jag åt all julstress, kapitalism och ren idioti.
Och att jag faktiskt inte känner mig tvungen att besöka min hemsökta uppväxtort.

Lucka #22.

 
 
Nytt jobb och jag är på hugget.
Det känns fint med nya tider. 
Jag är väl kanske lite uttråkad av butikstugget, 
för stressen gör att det inombords svider.
 
Jag jobbar klart mitt pass uppe i Frölunda,
men kilar ändå till Kungälv för ett kvällspass. 
Jag får lite tid att jämföra och begrunda. 
Och hur jag ska tänka över mina val som arbetarklass.
 
På radion spelas julsånger
och alla andra viktiga världsproblem kringgås.
Och jag tänker på alla de gånger
som jag själv varit en del av denna masspsykos.
 
Funderar en hel del över detta under min bussresa hem. 
Hur alla blir helt crazy den här tiden varje år.
Allt detta på grund av någon urtida födsel i Jerusalem
och att vi trots detta behandlar traditioner och folket från Mellanöstern som svår.