Hälsingland imorgon.

Jag har suttit här i min lilla vrå och blickat ut över en regnig tillvaro idag. Jag har tänkt, tittat ut och tänkt lite till.
 
Jag har sagt till mig själv att ett sommarregn ändå kan vara lite mysigt sådär. Det ger en fräsch känsla när man vädrar från alla fönster, städar hela lägenheten och slutligen låter golvmoppningens rengöringsmedel synka ihop med den fuktiga Göteborgsluften som smyger sig in. 
 
Det känns rent nu. Det känns rätt nu. 

Jag blev visst ledig idag. Det har varit mycket jobb på slutet när jag går på heltidsschema och ändå hoppar in på nattpass under mina lediga dagar. Men nu lyckades jag få ut lite kompledighet lagom till min lilla Hälsinglandstripp imorgon (läs idag).
 
Tåget går 05:45 och det dröjde inte länge förrän jag insåg att jag gör bäst i att vara vaken natten igenom. Standard. Vet inte varför jag fungerar så, men det är något magiskt som händer med mig på natten. Och när jag ändå är uppe i varv så kan jag inte somna. Och skulle jag somna är jag ju LIVRÄDD att sova över. Att boka om biljetter ända dit upp är inte ett litet projekt om en säger så... 

Så jag håller mig vaken. Jag tvättar, packar och tänkte färga lite hår. 

Egentligen borde jag kanske vara mer pepp på denna lilla "hemresa", men den senaste veckan har jag fått sådan ångest så fort jag tänkt på den. Jag hade ju som mål att inte åka hem dit alls i sommar. Kände noll sug what so ever. Men så kom jag på att jag faktiskt hade en extern hårddisk som låg där hemma och skräpade och som jag kan komma att behöva inför skolstarten nu när vi ska filma en hel del. När jag därefter hittade apbilliga biljetter tur och retur till Gävle så var det ju bara att slå till.
 
Persson och hans nya Pack ska spela på Parken och jag ska köra en vinfylla med Elin, jag ska fika med Oskar, hälsa på farmor, pussa på Kentabus och bara ha det allmänt mys. Egentligen ganska kravlöst, men ändå ligger det en ångestklump och trycker i bröstet likförbannat.

Det kan kanske ha och göra med att jag nu på slutet har läst igenom gamla dagböcker från mina svarta år där hemma. Och hur jag egentligen aldrig någonsin kände mig hemma. 
 
Jaja, hur som. Det är bara en snabbweekend och snart är jag tillbaka i mitt så drömmiga Göteborg. Herrejäklar så jag älskar mitt liv här nere. Verkar aldrig vakna ur min dröm som det känns.
 
Den här sommaren har dock varit supermärklig, för det känns som att jag inte gjort något annat än att jobba eller oroa mig för mitt stackars hjärta. Men så kikar jag lite i bildarkivet och ser att det har hänt en del trots allt. Och att jag har haft SÅ KUL! Spontant och härligt.

Det lilla. Det fina. Det rätta. 
När man bor i en stad som man älskar och som gör att man uppskattar varje liten grå dag genom spårvagnsfönstret. 
 
Men det blir väl fint med Hälsingland nu också, antar jag. Kanske behöver jag komma bort för att inte ta på mig fler jobbpass. Kanske behöver jag lite skogsluft. Kanske behöver jag få lite insikter på ett tågsäte som glider runt genom landet. Jag älskar ju det, som bekant.

Och mycket av det jag får ångest med där hemma är ju bland annat all jävla smygrasism, så då är det ju perfekt att alla SD-troll och raggarpatrask hänger borta i Rättvik. Den timade jag in rätt bra om jag ska vara ärlig... haha. Är ju så himla gosig i vänstersjälen nu efter att ha sett Wiehe på Taubescenen igår, så jag vill banne mig inte att några inskränkta nötter ska paja den känslan. 

Nu ska jag försöka tänka positivt och försöka njuta av lite ledighet, även om schemat är rätt tight inför helgen. Men jag ska få hänga med fina hjärtan och förhoppningsvis tanka lite energi. ♥
 

 
Två av mina Hälsingehjärtan från mitt Hälsingebesök förra sommaren. 
 

Juli.

Kent välkomnas tillbaka i min Spotifysession. Jag vet inte varför jag lyssnat mindre på Kent detta år än någonsin annars. Kanske är det för tungt? För nära på något vis? Kanske är 17:e december för känsligt fortfarande? 

Så knäpper jag på "Den sista sången". Jävligt korkat egentligen. 
 
Men jag älskar ju dem så oändligt. Kommer aldrig finnas något vackrare. 
 
 
Annars så är ju livet fint, hör'ni. Även fast jag försvunnit från alla sociala medier förutom snapchat som det känns. Men där är det full rulle däremot. Och sorry för alla evighetslånga stories från konserter och så, men jag får ju sån känsla va. Måste spara, måste dela, måste föreviga. 
 
Apropå konserter... Igår bjöd Göteborg på en fin kväll, må ni tro. Hurula, Weeping Willows och Veronica Maggio hade gått samman och skapat någonting som heter "Let's spend the night togeter". HUR FINT? Så igår var det därför högklassig underhållning på Liseberg. 
 
Och jag som fått ett årskort till vår tjusiga nöjespark drog givetvis dit med min fina pop-Lisa och mötte sedan upp mina kära visare. Så himla vackert bara. ÄLSKAR, ÄLSKAR, ÄLSKAR mitt liv här i gbg-town! Det händer alltid så mysiga saker.
 
Efteråt drog vi tillbaka till Andralång, men jag kände mig sjukt klen från torsdagens spontana utgång med Olle och Alex så det räckte med en öl för mig faktiskt.
 
Olle är nämligen hemma en snabbis från sitt Norrköpingsliv, så i torsdags hade vi planerat en liten catch-up-dejt. Det började med oss två i min soffa och lite rödvin och slutade med att Alex kom förbi efter jobbet plus att jag lurade upp Ellie och Erik från Kelly's. Vad som jag hade tänkt som en hyfsat lugn myskväll blev alltså en sväng till Brygghuset och torsdagskaraoke och stup i säng först efter 04. 
 
Hårt. 
 
Speciellt med tanke på att jag hade en EKG-mätare på mig som jag hade monterat dit på Östra sjukhuset tidigare den dagen. Det var därför lite smått pinsamt när jag igår skulle in och ta av den, varav jag ska redovisa vad jag gjort de senaste 24 timmarna... hahaha. 
 
Nåväl. Mer om det här med hjärtat en annan gång. Det kan bli en lång story känner jag på mig. Ni som känner mig väl vet ju dessutom redan allt som det känns.
 
 
Så nu var det helg igen alltså.
 
Jag gav mig själv ett löfte igår att jag skulle försöka vara lugn denna helg. Jag behöver dels samla krafter inför kommande vecka eftersom det är min jobbhelg och jag därigenom jobbar sex av sju dagar. Sen så sitter förra helgen fortfarande kvar i mig som det känns.
 
Det blev en slitsam tvådagars då nämligen. Först tittade Julia och Niclas förbi på fredagen för en helmysig utgång och på lördagen var det dagsfest ute i Kungälv hos Melinda som blev helt gaaaaalen och pågick mellan två på eftermiddagen till tre på natten. Men JÄKLAR så roligt vi hade det!
 
Nåväl. Denna helg får bli lugnare känner jag. Är lite smått sugen på att bara läsa böcker och eventuellt gå på museum. Finns ju så himla många utställningar jag vill se, bland annat "Musiklivet i Göteborg" samt "Göteborgs födelse" på Stadsmuseet och kanske främst Sjöfartsmuseet eftersom det ligger så nära som uppe på Stigbergstorget. 
 
Ska även ta promenader genom Majorna och Slottskogen. Jag kanske till och med vill åka ut till skärgården en sväng, who knows? Älskar verkligen att allt är så himla nära här så att man verkligen kan leva spontant och i stunden.
 
Kommer nog bli en fin helg detta. Och lugn. Och mysig. Precis som jag vill ha det i staden där jag kan varva puls och fart med lugn och lärande på ett så himla härligt sätt. Göteborg alltså. Som jag älskar dig, din lilla västkustpärla. 
 
 
 
 

Livet just nu.

Åhoj!
 
Hänger här på rummet och dundrar på med min Irlandslista på Spotify. Varför, undrar då kanske ni... Jo, för att jag återigen har bokat en resa dit bort till den gröna ön. Yeeeeeey! Inte förrän i november förvisso, men med världens grymmaste sällskap denna gång i form av Palle och Sebbe. ♥ Kommer bli så GALET SKÖJ va. Där har vi verkligen något att se fram emot i höstmörkret. 

Hösten ser annars ut att bli rätt tjusig i sig eftersom jag har blivit antagen till en kurs på Kvinnofolkhögskolan. Denna gång ska jag läsa filmaktivism, vilket innebär filmproducering tillsammans med feministiska studier. Alltså, DRÖMMIGT! Älskar ju som sagt den skolan och bor ju ändå granne med byggnaden liksom. Sjukt att jag kommer ha närmare till skolan nu än alla de gånger jag bott på internat... haha. 
 
Annars då? Jo, livet är ju pretty amazing faktiskt. Hade någon dipp i början på helgen nu, men det var PMS i vanlig ordning. Slår typ aldrig fel det där. Inbillade mig att jag var världens mest hatade person och hela det dära självhatet, men det gick över förvånansvärt fort den här gången ändå.
 
Kan kanske bero på att jag under lördagen hade en go reunion med min underbara skrivgrupp på Trädgårdsföreningen, för herrejösses vilken livsgnista jag fick av att träffa dessa älskade tanter igen. Vi planerade direkt in en träff igen i höst, närmare bestämt på årsdagen när vår kurs rullade igång i oktober. Blir så himla glad varje gång jag tänker på den där gruppen. POWERKVINNOR! Så mycket kärlek, energi och inspiration ni skänker mig alltså. Helt galet.
 
Reuinion med skrivgruppen följdes sedan upp av en liten reunion med Fontinberget på söndagen. Jag och fotodok-Anna gästade Nordiska för att stötta vår gamla klasskamrat från fotoklassen i hennes teaterframställning. Vi lyckades även värva med oss Alex och det var såååååå himla fint att se alla snuttegull igen och att vandra runt på skolan som alltid kommer ligga varmt där i hjärtat. Nordiska forever, for real! 

Jag hann även klämma in en middag hemma hos syrran med Märta i söndags, vilket var himlans fint även det. På vägen hem nerför Masthuggsberget pratar sedan jag och Märta om framtiden, om hur jag inte har någon koll alls på hur allting ska bli just nu. Men jag vet att jag vill gå på kvinnofolk, jag vill gå ännu en skrivkurs, jag vill volontära någonstans i Afrika, jag vill lära mig spela musik... Ja, jag vill helt enkelt hinna med så mycket mer innan jag hoppar på lärarutbildningen. Så säger Märta något om att det är väl heller ingen panik, så länge man trivs med nuet. 

Och det är ju SÅ JÄVLA SANT. Hemma i Hälsingland kände jag mig oftare stressad över mina framtidsplaner, just för att det kändes som att livet skulle börja där och då. Men nu trivs jag ju så oerhört bra här i min vardag i Göteborg och vill egentligen inte stressa på någonting alls. Bara njuta här och nu, i min dröm. 

Trivs ju helt sjukligt bra på jobbet och det känns ju bara det som en enorm trygghet. Går på mitt heltidsschema tills jag börjar plugga igen och sen kan jag hoppa in extra, för Banko släpper jag minsann inte i första taget... haha. Jag har även blivit rekommenderad att aktivera mig inom föreningslivet av ingen mindre än min chef, så i detta nu ska vi försöka boka in ett spännande möte på den fronten. Plus att jag ska försöka aktivera mig mer inom vänstern och där fick jag ju en riktig skjuts i ryggen av det storslagna första maj-firandet här i Göteborg. Jag vet ju hur lycklig detta gör mig, så då får jag väl helt enkelt lägga undan lite tid på det. 
 
Annars så ser min vardag inte så vardaglig ut den kommande tiden. Nu till helgen jobbar jag dock, men sen är det bara två arbetspass nästa vecka innan jag sticker iväg till Stockholm och Elitloppet med min galna Sara. Jag känner mig nästan helt orimligt pepp på det, hahaha. Sen en "klipp och klistra"-arbetsvecka eftersom att Märta tar studenten mitt uppe i allt och jag därför har fått ledigt. Den helgen ska vi fira henne riktigt rejält, när det passande nog är Andralångdagen. 

Måndagen därefter har jag tagit ut en massa komp och sticker därför till Skottland i en vecka. ÄNTLIGEN, säger då jag. Har ju varit på väg två gånger innan, men det har alltid kommit saker i vägen. Men nu jäklarns blir det jag och Edinburgh all the way! Vet inte riktigt vad jag har att vänta mig annat än att jag ser fram emot en ny stad, ett nytt land, en harmonisk Elin med mycket egentid och ett skrivblock eller två. Reser ju på egen hand och lägger ingen större press på att jag ska vara särskilt äventyrlig av mig. utan mer bara upptäcka inre världar. Hahaha, fan så flummigt här blev. Men ah, ni hajar. Resandet i sig gör ju underverk bara det. Tror jag behöver det till min skrivglöd. 
 
Sen väntar en sommar i älskade Göteborg. Och som det känns nu så vill jag heller inte åka någon annanstans. Jag var ett tag inne på att kanske åka hem till Hälsingland på ett litet besök, men efter min tur upp dit i samband med bandyfinalen så känner jag mig lite mättad ärligt talat. Detta kanske hinner ändra sig - vem vet - men just nu är jag rätt nöjd med planen att inte åka "hemöver" i sommar. 

Ja ni, lovers! Det var då väldigt sicken lång uppdatering detta blev... Skulle ju bara flika in och förklara läget, men antar att det blir på detta vis om man inte bloggat på länge. Nu måste jag dock ta mig upp från mitt soffläge och fixa det sista inför att Sandra och Lisa kommer hit. Igår var det nämligen hela 27 år sedan Kent bildades och detta måste vi ju givetvis fira med en härlig Kentkväll. Sååååå pepp på att få skratta, njuta och gråta med mina trogna Kentkompanjoner.

Och överlevde vi döden där i Tele2-Arena den 17:e december - ja , då överlever vi fan allt!

Jag och mina härligaste konsertkamrater. ♥ VI VAR DOM SOM INTE KUNDE DÖ!