Vad som har hänt:

Jo, jag försvann ju där ett tag hörre'ni. Det kändes bra med lösenord på bloggen ett tag. Och ni skulle bara veta hur ofta jag funderade på att aldrig börja blogga igen. Bara stänga ner allting helt. Finito.
 
Men... jag saknade det för mycket. Haha, hur tragiskt? Eller hur fint? Jaja, jag är ett sant 90-kid. Ingen idé att hymla med det liksom.

Så vad har nu hänt sedan mitten på januari, i relativt korta drag?

Jo, det som är den största grejen är väl att jag fick ett heltidsvikariat inom psykiatrin bara sådär. Skrev på kontrakt väldigt snabbt (bara efter två bredvidgångar) och gick väl på min magkänsla som ändå var hur grym som helst. Plus att syrran jobbat där och talat så himla, himla varmt om stället.
 
Och det dröjde inte länge alls förrän jag trillade dit rejält för detta boende även jag. What can I say - I JUST LOVE IT! Det är på riktigt det bästa jobbet jag någonsin har haft (förlåt Bollnästravet... haha) och jag har aldrig någonsin jobbångest. Inte ens lite. Det är snarare så att jag längtar dit när jag är ledig, haha. Det gick riktigt snabbt allting och jag har verkligen fastnat rejält för de som bor där, mina råsköna kollegor och stämningen i hela byggnaden. Bankogatan i mitt ♥.
 
 
 
Har nog aldrig haft ett jobb där jag fått tid till att dricka så mycket kaffe eller ha så många möten, men jag älskar't!
 
 
Det bästa med detta jobb är ju dessutom att jag bara behöver jobba var fjärde helg på schemat. Men nu är ju jag som jag är och har svårt att tacka nej om det krisar, vilket har lett till lite extra inhopp. Plus att jag ville vara ledig min jobbhelg i mars, så då klämde jag in två stycken helger på raken i februari. Så det blev lite mycket där ett tag och jag valde att hoppa av min kurs jag skulle läsa på universitetet denna vår: "Makt, kropp och sexualitet".
 
Jag tänkte ju läsa den för kul, utan att ta CSN och ha med i beräkningarna att jag kanske får hoppa av om det blir för mycket. Och det känns faktiskt som att jag tog rätt beslut där, för annars hade jag aldrig fått någon tid över till allmänt häng.

Och hänga har jag minsann blivit bättre på ju längre in på året vi har kommit. Redan i februari hade jag en dunderhelg, där jag först drog en mysig fylla med Sam & skåningar hemma på rummet och sedan drog på Dungen på Pustervik på lördagen. Alltså, JAAAAAAA! Så bra. Jag har även råkat hamna på Avenyn (hahahaha, vad händer ens?) med Märta och hennes syster. Men jag och Märta skyndade oss hem till Andralång och vår billiga öl lika snabbt igen, haha.
 
 
 
Jag med tidernas kanske skönaste skåning och sedan ROOMIELOVE ALL THE WAY! ♥
 
 
Jag har annars varit rätt duktig på att sörpla i mig rom och cola och särskilt framför bandyplay. Nu i slutspelet har det blitt min grej litegranna: det vill säga att förfesta framför bandyn. Mina kompisar har typ suttit nere på Kellys och väntat medan jag suttit en våning upp med min laptop iklädd Edsbytröja. Hahaha, ränderna går aldrig ur uppenbarligen...

Något jag också har hunnit med är lite häng med mysiga fotodokare. Lite tråkigt (eller JÄTTETRÅKIGT) att jag missar vårfesten på Nordiska nu i helgen, där nästan alla ska tillbaka på en go reunion. Men jag hade inte riktigt räknat med att Byn skulle gå till final i år och allra minst mot just Bollnäs, så jag bara måste ju hem och se detta.
 
 
 
Till helgen så slipper jag alltså sitta framför datorn som en tragisk liten supporter på distans, utan jag får istället vara med om kanske tidernas bandyfinal på plats i klacken.
 
 
Well, annars då? Jo, jag har haft en sorglig avslutning med mina älskade tanter på skrivkursen. Men vi ses snart igen och myser med våra texter i majsolen, tack och lov. Saknar dem så. Min skrivlärare ringde förresten och frågade om jag ville ta hennes plats på ett författarsamtal förrförra fredagen. Och även om jag inte kunde gå på grund av jobb, så var det ändå så fint att hon såg mig som författare på något vis. Hon sa att jag hade kommit igång med min skrivning så fint. Alltså, HJÄRTA! 

Förra onsdagen var jag på en awesome konsert på Trädgår'n med Johnossi. Hade tänkt länge på att jag ville gå på den, men bestämde mig inte förrän i sista sekund. Det är sådana tillfällen man älskar att bo i en storstad, där man har förmånen att kunna vara spontan och inte planera så himla mycket. Det slutade med en helvärd kväll med min fina Ida och hennes pojkvän samt ett band som jag följt sedan första skivsläppet 2006. Underbart att äntligen få se dem live, vilket jag hört så himla mycket om. Och ALLT stämmer - de är verkligen rågrymma rakt igenom!

I övrigt så har jag nött extremt mycket SVT-play, lekt älskarinna på ett lyxhotell över en helg samt muttrat över att snubbar har gratulerat mig på kvinnodagen. Man ba: way to go att gratulera någon för ett förtryck! Jo tack, feministfasonerna sitter minsann i. Konstigt vore det ju faktiskt annars...

Åååååh, nu höll jag ju på att glömma den fina fredagen förra veckan. Det var ju St Patricks Day och allt. Och eftersom att jag är ett sådant fan av allt irländskt så var det givet att gå ut och få i mig åtminstone en Guinness denna klassiska gröna kväll. Jag bjöd hem legenden Ludde på lite förkrök innan vi gled ner till Dubliners. Väl där sprang jag ihop med goa kollegor från MAXI-tiden och hade en übermysig kväll.
 
Garvade sedan natten igenom åt Ludde, den lilla komikern. Så värt att hänga med honom igen! 
 

 
Ludde med kundvagnen vi hittade utanför min port på väg hem och som jag såååååå ville sno med hem (???) samt Sebbe-sötnos i sin irländska aura. 


Nu var det ju från början inte tänkt att jag skulle fira Irlands nationaldag här i Sverige, utan jag bokade redan ifjol rum på mitt kära Abbey Court i Dublin. Tanken nu i år var att jag skulle sticka till Edinburgh så fort skrivkursen var klar och hänga i Skottland i två veckor, för att sedan dra till Irland och resa runt i två veckor och avsluta med Paddys day i Dublin. Typ DRÖM!
 
Hade bokat flygbiljetter och allt, men detta var alltså innan jag fick heltidsanställning på världens bästa jobb. Visserligen hade jag kanske kunnat ta ut semesterdagar, men jag ska ju vara ledig nu till helgen också, så det kändes bara rätt att stanna hemma i Sverige även detta år. Och jag har aldrig någonsin trivts så mycket som jag gör med min vardag här i Göteborg just nu, så jag kände mig rätt bekväm med att vara kvar här hemma alltså.

Men en vacker dag, gott folk, så ska jag minsann fira denna dag i Irland. Så sant som det är sagt. 
 
Ja, folket. Det är väl pretty much det som har hänt. Ni som hänger med mig på snapchat har ju redan koll på det mesta och detta år har ju inte hunnit bli särskilt galet än så länge. Det har snarare varit inlindat i ett vardagsfilter som det känns. Men jag är så himla, himla tacksam för den inre harmonin. 

Jag och syrran hade ett snack om det häromveckan, när hon gästade mig för en sleepover. Vi båda kom fram till att vi var så himla lyckliga med livet i detta nu, varav jag påminde henne och mig själv om att hösten faktiskt var rätt kämpig. Och där i det energifattiga mörkret vågade jag faktiskt inte tro på att det skulle vända så snabbt, men det gjorde det minsann. 
 
För min egen del har jag mitt nya och underbara jobb, alla fina vänner, min syster, musiken, min kära roomie och Göteborg att tacka för det!
 

Kommentera här: