Hälsingland imorgon.

Jag har suttit här i min lilla vrå och blickat ut över en regnig tillvaro idag. Jag har tänkt, tittat ut och tänkt lite till.
 
Jag har sagt till mig själv att ett sommarregn ändå kan vara lite mysigt sådär. Det ger en fräsch känsla när man vädrar från alla fönster, städar hela lägenheten och slutligen låter golvmoppningens rengöringsmedel synka ihop med den fuktiga Göteborgsluften som smyger sig in. 
 
Det känns rent nu. Det känns rätt nu. 

Jag blev visst ledig idag. Det har varit mycket jobb på slutet när jag går på heltidsschema och ändå hoppar in på nattpass under mina lediga dagar. Men nu lyckades jag få ut lite kompledighet lagom till min lilla Hälsinglandstripp imorgon (läs idag).
 
Tåget går 05:45 och det dröjde inte länge förrän jag insåg att jag gör bäst i att vara vaken natten igenom. Standard. Vet inte varför jag fungerar så, men det är något magiskt som händer med mig på natten. Och när jag ändå är uppe i varv så kan jag inte somna. Och skulle jag somna är jag ju LIVRÄDD att sova över. Att boka om biljetter ända dit upp är inte ett litet projekt om en säger så... 

Så jag håller mig vaken. Jag tvättar, packar och tänkte färga lite hår. 

Egentligen borde jag kanske vara mer pepp på denna lilla "hemresa", men den senaste veckan har jag fått sådan ångest så fort jag tänkt på den. Jag hade ju som mål att inte åka hem dit alls i sommar. Kände noll sug what so ever. Men så kom jag på att jag faktiskt hade en extern hårddisk som låg där hemma och skräpade och som jag kan komma att behöva inför skolstarten nu när vi ska filma en hel del. När jag därefter hittade apbilliga biljetter tur och retur till Gävle så var det ju bara att slå till.
 
Persson och hans nya Pack ska spela på Parken och jag ska köra en vinfylla med Elin, jag ska fika med Oskar, hälsa på farmor, pussa på Kentabus och bara ha det allmänt mys. Egentligen ganska kravlöst, men ändå ligger det en ångestklump och trycker i bröstet likförbannat.

Det kan kanske ha och göra med att jag nu på slutet har läst igenom gamla dagböcker från mina svarta år där hemma. Och hur jag egentligen aldrig någonsin kände mig hemma. 
 
Jaja, hur som. Det är bara en snabbweekend och snart är jag tillbaka i mitt så drömmiga Göteborg. Herrejäklar så jag älskar mitt liv här nere. Verkar aldrig vakna ur min dröm som det känns.
 
Den här sommaren har dock varit supermärklig, för det känns som att jag inte gjort något annat än att jobba eller oroa mig för mitt stackars hjärta. Men så kikar jag lite i bildarkivet och ser att det har hänt en del trots allt. Och att jag har haft SÅ KUL! Spontant och härligt.

Det lilla. Det fina. Det rätta. 
När man bor i en stad som man älskar och som gör att man uppskattar varje liten grå dag genom spårvagnsfönstret. 
 
Men det blir väl fint med Hälsingland nu också, antar jag. Kanske behöver jag komma bort för att inte ta på mig fler jobbpass. Kanske behöver jag lite skogsluft. Kanske behöver jag få lite insikter på ett tågsäte som glider runt genom landet. Jag älskar ju det, som bekant.

Och mycket av det jag får ångest med där hemma är ju bland annat all jävla smygrasism, så då är det ju perfekt att alla SD-troll och raggarpatrask hänger borta i Rättvik. Den timade jag in rätt bra om jag ska vara ärlig... haha. Är ju så himla gosig i vänstersjälen nu efter att ha sett Wiehe på Taubescenen igår, så jag vill banne mig inte att några inskränkta nötter ska paja den känslan. 

Nu ska jag försöka tänka positivt och försöka njuta av lite ledighet, även om schemat är rätt tight inför helgen. Men jag ska få hänga med fina hjärtan och förhoppningsvis tanka lite energi. ♥
 

 
Två av mina Hälsingehjärtan från mitt Hälsingebesök förra sommaren. 
 
1 Namn:

skriven

Detsamma. Hellre hålla mig vaken än att kanske sova över. Intressant att "hemma" inte jämt känns som "hemma" egentligen. Fast resan kanske bjöd på lite omväxling och perspektiv?

Kommentera här: