Tentaångest vs. Kentuppladdning.

Det är så HIMLAHIMLAHIMLA typiskt att jag har min första tenta någonsin på tisdag, för det gör typ att mitt liv är totalt förstört just nu. Jag gör inget annat än att sitta begravd i mina böcker och känner mig konstant korkad. Eller ah, de senaste dagarna har jag ändå känt någon slags förhoppning eller ljus i tunneln, men det brukar försvinna lika snabbt igen. 

Detta är ju dessutom min första salstenta, så jag vet inte riktigt vad som väntas av mig. Och därför vill jag förbereda mig för det värsta tänkbara i princip. Plus att jag missade mycket viktig tid när jag var borta på Irland i en vecka. Kanske inte det smartaste draget, såhär på min första delkurs, men what to do. Johan Glans för bövelen!

Nåväääääl. Ska inte deppa loss på förväg här, men det känns mörkt alltså. Främst eftersom det går så mycket tid och ångest åt detta som jag hade kunnat lägga på roligare saker. Idag har ju ändå varit en oerhört bra dag i och med att det började med att jag fick tag på biljetter till Kents absolut sista spelning. Jag har ju haft till den 16:e december sen innan, men fick nu alltså även den 17:e som har varit mitt mål sen typ mars, haha. ÄNTLIGEN! Lyckan var total. 

Detta rus byggdes sedan bara på när jag fick ett meddelande om att jag kommit in på den skrivarlinje jag hade sökt till kvinnofolkhögskolan som kickar igång nu den 12:e oktober - yeeeey! Blev så pepp av det. Det här känns verkligen som en oerhört spännande och utvecklande höst nu. Var ju även iväg på min första teaterlektion i måndags som var så oerhört inspirerande. Vilken befrielse att bara släppa loss allt. Jag har alltid fått för mig att jag är stel som en pinne, men inte då. 
 


Så synd dock att detta, som hade kunnat vara bästa fredagen på länge, ska svärtas ner av tentaångest. Egentligen skulle ju jag vara i Linköping redan nu och inväntat Kentspelningen jag ska på imorgon, men jag fick boka om min biljett på grund av plugg. Inte kunde jag heller bege mig ut och ta en öl med skönt folk som erbjöd såhär på fredagen, för jag var som sagt upptagen med plugg...

Jag saknar redan jobblivet, haha. 

Ett litet ljus i mörkret är väl ändå att jag som sagt ska se mitt älskade Kent imorgon. Det sjukaste är att jag, liksom så många gånger förut, inte har fattat det än. Den normala uppladdningstiden som jag brukar ha inför en konsert, där jag kollar igenom en massa dokumentärer och intervjuer samt lyssnar igenom alla album, är dessutom denna gång ersatt med sociologisurr. Så jag har lite svårt att fatta att "början på slutet" nu har börjat, som någon journalist sa. 

Fy, vill inte ens tänka på att det här är sista turnén, sista rundan, sista hjärtedansen. ♥ 
 
Som tur är så ska jag se dem redan nästa lördag igen, då här i Göteborg. Och eftersom vi har tentan nu på tisdag så har jag gott om tid efter det att ladda upp på klassiskt Elin-vis med en massa dreggel efter Samis gitarrlir och suktande efter herr Bergs poetiska hjärna. Som det ska va. 

Näe, nu måste jag försöka skramla ihop åtminstone några timmars sömn innan bussen rullar ut från Nils Ericson-terminalen vid 07:50. Bussresan är helt och hållet tillägnad plugg är det tänkt, men jag kanske slumrar till lite granna också för att orka med kvällen i "Linkan" med mina Bråvallabrudar.
 
Så himla glad att jag träffade dessa finingar där i Norrköping förra sommaren, för utan dem hade jag varken haft biljetter eller någon att hänga med nu när turnépremiären alltså äger rum där i "Stångåstan", som Lasse himself skulle ha sagt det. 

 
Vi tre under en magisk helg på Bråvalla 2015 - Kent senaste spelning och alltså sista festivalspelning. Buhuuuu, VILL INTE! 

Kommentera här: