Årslista för 2015 - förändringarnas år.

(Detta inlägg skulle egentligen publiceras vid årsskiftet, men det blev inte riktigt fullständigt då tyvärr. Hade svårt att skriva om Berlinresan utan att må dåligt exempelvis. Plus att jag inte hade någon vidare ordning på alla bilder från det gånga året. Jag tog i alla fall upp det nu igen när jag insåg att det är så mycket tjusiga bilder samt storys som ni faktiskt har gått miste om från mitt liv under 2015. Så här kommer alltså världens mest försenade årslista i SEPTEMBER, haha...)


 


Beskriv året med tre ord:


Förflyttning, nedstämdhet och slutligen harmoni. 

 

Vilka ser du som de största händelserna under året?

Först och främst att jag flyttade bort från Hälsingland i januari. Därmed bröt jag ett gammalt mönster i att bara rulla på i någon slags bekvämlighet där hemma. För även fast jag inte trivdes alls där nere i Skåne i våras, så gjorde ju ändå flyttlasset ner dit att min flytt hit till Kungälv nu i höst föll sig så himla naturligt. Jag visste vad det handlade om och jag visst att jag kunde klara av det. Så ah, allt flyttande har varit de största händelserna.


Vem har du umgåtts med mest?

Nere i Svalöv var det väl Julia och grabbarna. För att inte glömma fröken Social - Anna Hafström - som tog hand om mig från dag ett och var totally AMAZING hela jäkla terminen. När jag kom hem i somras så hängde jag mest med kollegor eftersom mitt liv stavades jobb. Klämde väl in Emil, Oskar och Elin för att de är mina finaste pärlor där hemma i Hälsinglandet. Denna höst har jag varit ihopklistrad med min partner in crime - Charlotta. Har även hängt en del med Hana-banana på fotboll slash ölande och självklart så är min syster alltid den absolut största delen i mitt liv. 

  
Jag och newbien Julia, jag och Anna ute på krogäventyr i Malmö och slutligen jag och gräbbsen på deras balkong i våras.
 
  
TRAVPUMOR VAR DET HÄR: jag och Elina på Elitloppet i Stockholm, jag och fantastiska Anki på V75 i Hudik och slutligen jag och mina små lärjungar på sommartrav i Rättvik.
 
  
Fest med bästa Puffen min första helg i Hälsingland, jag och puman Angela när vi stängde macken i Tönnebro en kväll och sist men inte minst min lilla Birdman och jag efter en skrattfest på Waynes i Söderhamn.
  
  
Spårvagnsselfie med Hanna, jag och sambon Charlotta ute på en raggningsturné på Andra lång och systrarna Brunlöf nu i december.

 

Vad var extra dåligt med året?

Det måste jag ändå säga var min tid nere i Skåne. Egentligen var det ju det tufft nog att jag redan från första månaden vantrivdes å det grövsta och inte alls gillade den knarkiga miljön där på Fridhem. Men allting gick senare och blev ÄNNU värre när vissa människor valde att göra mitt liv till ett rent helvete. Jag ryser nu när jag tänker tillbaka på de värsta månaderna i mitt liv och jag skulle aldrig vilja uppleva samma mörker igen. Jag promenerade varje dag med min peppiga musik i öronen i hopp om att det skulle släppa, men benen var ständigt blytunga som det kändes. Fy, vilken hemsk tid... Jag kunde inte alls vara mig själv och ingenting klickade what so ever. ÅNGEST.

  
Fridhems folhögskola från ovan och min korridor på Nordhem grön. 

 
Klassrumshäng nere i källaren med Kreativt berättande samt mina ångestfyllda promenader i ett ständigt platt Svalöv.
 

Vad var extra bra?

Att återvända hem till Hälsingland i världens lättnad, landa ett tag och sedan bara ladda om för en ny flytt. Jag har nog aldrig uppskattat hemmet i Henninge så mycket som jag gjorde där i början av juni. Äntligen var jag fri från mitt fängelse i söder och äntligen kunde jag pusta ut i min skog, mina berg och mina dalar. Samtidigt så kände jag hela sommaren hur jag aldrig var hemma för gott, utan det var bara tillfälligt. Jag laddade bara om inför nästa flytt samtidigt som jag kunde uppskatta all den natur som jag saknat och lidit brist på nere i Svalöv. Jag har nog aldrig någonsin haft en skönare relation till mitt hemlandskap. Jag bara gosade in mig i alla djur och alla träd utan att känna att jag var strandad där för alltid.

 
Världens finaste Henningesjö och hästpussar. ♥
 
  
Stughäng på andra sidan av sjön, min härliga ölbalkong och hippie-Elin som kramar träd under sina skogspromenader. 
 
 
Barndomshuset mitt och min älskade lilla loverboy Kenta ute på vift.
 
 
Några speciella händelser du minns i övrigt?

De flesta av årets stora händelser har faktiskt skett sedan jag flyttade ner hit och lever mitt studentliv i utkanten av Göteborg. Speciella event har under hösten därför varit alla grejer som hänt på skolan både på och efter skoltid. Och för egen del har det väl varit att jag ställt mig på scenen och läst dikter hela två gånger, varav den sista var på julfesten inför massvis av människor. Stort framsteg på det personliga planet!

Minns även att jag var iväg på "Slå pattarna i taket" (BÄSTA FEMINISTPEPPEN!) med syrran i september och sedan såg en supergrym livepodd med samma storasyster nu i december. Vi har länge snackat om att bo i samma stad och göra roliga kulturella saker tillsammans, så äntligen klaffar det på det viset. Alla fotbollsmatcher med Blåvitt har ju också varit speciella. Och extra minnesvärt var nog den så omberyktade karavanen till Elfsborg borta som jag och Alex i klassen var iväg på i september.

Tittar man till våren så minns jag främst att jag spenderade mitt sportlov hos syrran i Göteborg och insåg en gång för alla att jag verkligen vill bo här. Och att jag pyste iväg till Dublin i maj där jag fann glädjen i mig själv igen . Det kändes verkligen som att jag återvände från de döda efter min helvetestermin på Fridhem och det behövdes verkligen just då. Valborg i Lund var kanske lite uppsnackat, men jag är ändå glad att jag har upplevt det. Även att jag tog en dagstur till Köpenhamn med Daniel-baby som var på besök i Skåneland.

Sedan slutligen Kents enda Sverigespelning för sommaren på Bråvalla - ett helt eget kapitel för sig som ni kan läsa om i en punkt längre ner. Var ju även tillbaka till Norrköping sen under hösten för att hänga med mina fina funktionärsbrudar samt en liten höstflört, vilket i sig också var en härlig händelse från årets gång.

 
  
På besök hos syrran i Göteborg över "Alla hjärtans dag" med min bästis Sophia - precis vad jag behövde just då. Mysfestande hemma på Annas rum, krogliv, spårvagnsdjungel, finaste personerna i mitt liv och Göteborgskarlar. MUMMA!
 
 
Valborg i Lund med sköna pajsare.
 
  
Fotbollsbrudar - min trogna bandybrud i form av Hanna och sen sötaste Alex och jag i bussen mot Borås.
 
  
Turist-Elin gick loss i Köpenhamn - selfie med Söndermarksskylten (givet som ett sant Winnerbäck-fan!), häng i Christiania och posandes framför den dära sjöjungfrun. Köpenhamn är lätt en favoritstad from now on!

 
Jag och mina fina Bråvallapolare på korridorsfest i Norrköping i november - såååå mysig reunion!
 
 
 
Vilka sånger kommer påminna dig om 2015?


Tommy tycker om mig - Markus Krunegård
Jag kommer aldrig hit igen - Eddie Lövholm Eriksson
Svart snö - Kent
Thousands are sailing - The Pogues
Delirious - Susanne Sundfør
Backa tiden - Joel Alme
Where do I belong - Infected Mushroom
Äntligen på väg - Håkan Hellström
Elsinore - Björn Afzelius
Sudditjuven - Emil Jensen
Effortless - Sabina Ddumba
Get free - Major Lazer ft. Amber of the Dirty Projectors
Hills - Kite
Du står kvar - Ida Redig
Köpt en bil - Lars Winnerbäck
Skända flaggan - Mattias Alkberg
Ett sista glas - Miriam Bryant
Det är inte lätt att leva - Thomas Stenström


Ja, jag säger samma som er: Ojojoj... Det kanske förklarar en del att ett av mina nyårslöften ifjol var att lyssna på mer musik. Satan i gatan så Spotify gått varmt för fröken under årets gång! Det här är liksom bara ett yttepyttelitet axplock.

Min spotify sammanfattade det hela på följande vis: 

   
Älskar att Kent är på första plats under hela året. Mina hjältar! ♥


Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

Ja, hur mycket som helst! Bland annat så flyttade jag ju från Hälsingland för första gången på riktigt. Och jag drämde i riktigt rejält med hela 80 mil när jag ändå var igång. Men bortsett från allt vad min flytt till Skåne innebar eller vad mitt liv här i Göteborg sedan har bjudit på, så måste jag nog ändå säga att det är en helt annan sak som hamnar i rampljuset på den här frågan. 

I juni satte jag mig nämligen på ett tåg ner mot Norrköping och hade fruktansvärt ont i magen mer eller mindre hela resan ner. Jag var SVINNERVÖS och kände på morgonen där den 25:e juni att jag egentligen bara ville stanna kvar hemma. Men kärleken till Kent var helt enkelt för stor. De skulle nämligen göra en endaste Sverigespelning på hela sommaren och det var på Bråvalla, så jag anmälde mig som volontär. Jag tänkte att jag kunde ju åka och jobba så att jag fick biljett och camping gratis.

Allt flöt sedan på så himla bra och jag hamnade i en sjukt härlig volontärgrupp. Klickade på direkten med två übersöta tjejer som jag har kontakt med än idag. Vi jobbade med att krana upp öl i något random öltält sex timmar om dagen och under vår lediga tid gled vi sedan runt på festivalområdet och bara inandades allt. Vi festade med alla sköningar på campingen och hoppade runt på konserter tills fötterna värkte. Och tänka sig att dessa tjejer också var där för att främst se Kent - DRÖMMEN! Vi hamnade därför långt fram i publikhavet och jag fick ha ännu ett love-moment med gitarristen i mitt liv: Sami Sirviö. 

Bråvalla 2015 var världens grej och jag åkte hem helt salig i hela mitt sinne. Från att ha varit så nervös att jag egentligen bara ville strunta i det från början, så blev jag alltså totalt frälst och kunde åter en gång berömma min sociala kompetens. Jag älskar när jag utmanar mig själv på detta vis. Jag kände verkligen att jag levde till fullo.

 
Jag och mina favoritbrudar i gruppen och en skylt som förklarade allt där under festivalens sista dag. 

 
Gruppbild med random snubbe som ingen märkte förrän vi såg honom i kameran efteråt och sen svärdfight med gosepojkar på fredagsnatten. Har en film på detta som jag blir så lycklig i själen av! 

 
Mitt gosiga crew och Kentkonserten som jag alltså åkte dit för först och främst.

  
Tältet vi jobbade i på fredagsnatten, jag och mina gööööörlz och Karina och jag när vi tröttnade på campingstädning och satte oss i ett tält och festade på kvarlämnad alkohol istället... Haha. Så jävla nöjda. 
 
 
Vem fan lämnar en hel box, tänkte vi och högg in. Och här har ni delar av publiken innan Kentspelningen. Så jävla vackert och förväntansfullt. 
 
  
Dans med favoritgänget på morgonkvisten någon gång och Karina som var peppad på campingstädning på söndagen. 
 

Har du haft ett förhållande under året?

Men usch, nej. Jag kör bara på mina stabila KK:s, vet ni laaaa. Nog för att det varit rätt mycket business på den fronten just detta år... Haha. Men bortsett från min boyfriend på distans i form av Kenta the katt, så blir det ingen som sätter band på denna fröken! Även om det var en viss pojk som döpte mig till "flickvännen" i telefonen hans.
 

 
 

Hur firade du din födelsedag?

 

 

 



Åååååh, allt var ju verkligen så himla perfekt detta år för jag fyllde 25 basst - PÅ EN LÖRDAG! Grymt utgångsläge. Så jag drog in till stan redan på fredagen och bara inväntade tolvslaget och alla gratisöl som trillade in då, haha. Hängde med Hanna, men sprang även ihop med Vincent från huset på Kings head. Bondade sönder och konstaterade att vi trivdes med livet som dörrgrannar.

Blev sedan förtrollad i en snubbe som varit på Thåström på Liseberg och kunde typ varenda Kentlåt utantill. Plus att han hade go dialekt och en kropp man fick leta länge för att hitta något fel på. Jag föll handlöst, som ni förstår. Lyckades lura med honom på Kungälvsbussen, men vi hade ett litet problem - nämligen att han hoppade på kryckor uppför detta gigantiska berg som jag bor på. HAHAHAHAHAHA, oj så kul mina vänner har haft åt detta! Hardcore-hemsläp.

Vaknade upp på min födelsedag av att två sångfåglar sjöng utanför min dörr och hade dukat upp födelsedagsfrukost - mina goa sambos, alltså! Sedan var det bara att ladda om för utgång nummer två där vi återigen hamnade på Andralång med sköna peeps och drack alldeles för starka drinkar och skrattade natten igenom. Jag friade nog till och med till en tjej som heter Amanda som jag blivit förtrollad i. Och tro det eller ej så sa hon ja, haha. SÅ VÄRD FÖDELSEDAG!

 

  
Jag och Vincent daaa man på Kings head på fredagen, bakistroll käkar 25-årsfrukost och slutligen jag och Cherrypie ute på Kings head på min "riktiga" födelsedag på lördagen. 
 


Gjorde någonting dig riktigt glad?

Oh, ja! Mitt antagningsbrev från Nordiska folkhögskolan med informationen att jag kommit in på Journalistlinjen bland annat. Nu blev det ju som det blev med själva kursen, men just när jag fick antagningsbrevet där i början av juni så höll jag på att svimma av lycka. Så många års drömmande som äntligen slog in. Och ÄNTLIGEN skulle jag få flytta till Göteborgsområdet - en innerlig längtan sedan tio år bakåt i tiden.

Dock så var jag ju så himla nervös över att flytta hit till Kungälv med tanke på min vårtermin som låg lagrad färskt i minnet från Fridhem. Så höstens stora glädjemoment var ju att jag kom att trivas så bra här på Nordiska. Att allting flöt på nästan lite för bra och att jag fick nypa mig i armen varje dag för att jag levde i en dröm. Att jag älskade att bo här, älskade att promenera i min vackra och bevarade skog, att jag blev kär i alla fina elever på skolan, att jag hade klockrena utgångar i min favoritstad, att jag fick mitt drömjobb på ICA Maxi, att jag fick flörta med Bohus fästning varje dag.

Ja, allt var helt enkelt bara glädje. Hela den här hösten har gjort mig extra glad.

 

 
Mitt lunchpass till matsalen och en bild på skylten här vid skolan som jag tog första dagen jag flyttade hit - den 14:e augusti. Och det sjukaste av allt är att jag i hela mitt liv har levt med ett turnummer - 4. Så när jag sedan fick nyckeln till mitt rum och insåg att jag skulle bo i hus 4 och rum 44 så kändes det typ som ett sign från universum att jag äntligen hamnat rätt. Och så rätt allt blev!
 
 
Min tjusiga fästning i morgondis och utsikten över Kungälv från en av promenadstigarna här uppe på berget.
 
 

Vad var din största framgång på jobbet 2015?

Först och främst att jag lyckades norpa åt mig lite kassajobb nere på Jägersro travbana när jag bodde i Skåne i våras. De ville ju även att jag skulle stanna och jobba över sommaren, men jag jäktade hem till Hälsingland i ren panik vilket egentligen var helt förståeligt. Men vid det laget hade jag ju dessutom redan fått in en fot på Åbytravet här i Göteborg eftersom jag jobbade under Olympiatravet i april. Jag slog en pling till toto-chefen Staffan när jag ändå skulle hälsa på syrran på våren och han tyckte att det var härligt med en brud som ringde och frågade sådär på egen hand. Dessutom så kände han igen mitt efternamn genom pappa - alltid ett plus i travvärlden! Så när det blev klart att jag skulle flytta till Kungälv så hälsade han att jag var välkommen att jobba alla stordagar. Min dröm since forever, typ. 

Men jag nöjde mig inte där, för den regnigaste dagen på typ hela hösten gav jag mig ut på en CV-turné till diverse butiker här i Kungälv. Några veckor senare ringde en chef på ICA Maxi och frågade om jag ville komma in på en intervju och resten är ju vad man kallar historia. Sååååå bra som jag har haft det på den där kära arbetsplatsen, alltså. De tog emot mig med öppna armar och jag tror att jag aldrig tidigare har blivit så bra bemött i arbetslivet. 

 
 
Åbytravet i oktobersol och fröken Happyface på ICA Maxi under vår invigning av den nya butiken - då när jag alltså under ett helt arbetspass endast stod vid entrén och hälsade folk välkomna och såg glad ut. DRÖMJOBB!
 

Lärde du känna några nya människor?

Ja, jag har ju flyttat till en ny skola varje termin så ni kan ju tänka er hur mycket människor jag stött ihop med under årets gång... I januari satte jag mig som sagt på ett tåg ner till Skåneslätten och även fast jag hade ett helveteshalvår där i Svalöv så lärde jag känna många guldkorn trots allt. Och utan dessa hade jag heller inte klarat min vårtermin där på Fridhems folkhögskola. 

Så kom sen en höst och jag flyttade till en annan folkis - nämligen Nordiska här i Kungälv. Jag hade inga höga förväntningar alls med tanke på hur det gick under våren, men blev helt galet positivt överraskad. Redan från första veckan kände jag hur stämningen var helt annorlunda och allt var så himla varmt och gosigt. Människor var snälla och inbjudande och det var så fin stämning på hela skolan - även från lärarhåll. Jag kände verkligen att jag hade "hittat hem" och har under hela hösten känt att jag lever i världens lyx som får förmånen att omges av sådana otroliga människor och vänner.

 
Nordiska folkhögskolan gör fredstecknet samt jag och mina journalistklassisar som var ute och "tjuvlyssnade" på stan en fredagskväll.

 
Delar av husfamiljen i julhuset och trion under höstens gång - Olleboy, jag och Charlotta. 

 
Två favoriter under en manifestation inne i Göteborg - underbara läraren Håkan och eleven Umar som kommit hit från kriget i Syrien. Och slutligen så har vi mig och en av killarna i klassen som jag föll pladask för redan första dagen: Adam-baby! 

 

Vad spenderade du mest pengar på?

Kollar man till de senaste månaderna så är det ju lätt sushi, haha. Men ärligt talat så vet jag faktiskt inte. Tågresorna till och från Skåne slutade ju på rätt saftiga summor. Även att jag "råkade" missa mitt flyg hem från Dublin i maj och fick boka ett nytt direkt dagen efter som inte direkt var gratis, men sååååå himla värt det. Har även köpt en ny dator när min gamla säckade ihop plus att jag svek iPhone från och med juli och numera har en LG G4 - ett skapligt uppbyte, vill jag lova. Jag köpte den när den var sprillans ny på marknaden och på så vis kostade lite mer än en gammal sketen vikteleton...

 

Vilken var din bästa resa?

Dublin i maj - utan tvekan. Jag åkte dit med noll tro på mig själv och Svalöv hade verkligen gjort mig till ett deppmonster. Jag brukar ha tvångstankar när jag flyger om att jag måste kolla på när säkerhetspersonalen går igenom den där rutinen innan starten, för annars tänker jag jämt att vi kommer krascha. Men nu så kom jag på mig själv att titta bort och sedan tänka att "vad fan spelar det för roll om jag dör ändå"...

SÅ. JÄVLA. SJUKT. 

Men så landar jag i mina drömmars land och får träffa mina flickor från kursen i oktober året innan. Och alla pusselbitar faller bara på plats. Jag blir plötsigt mig själv igen och kan återvända till den person jag var innan tiden på Fridhem. Jag blir glad, harmonisk och så jävla lycklig.

Och som vi levde om dessutom! Vi söp som små troll, skrattade helt galet och hookade upp med irländska män (!!!!!) på Workmans i vanlig ordning, haha. Passade även på att träffa lite andra homies från bartenderkursen och hälsa på mina gamla lärare när jag ändå var i krokarna. Checkade in på vårt gamla vandrarhem och hade a walk down Penny lane, haha. Så nostalgiskt och så himla vackert. Jag blev kär på nytt. Magiska stad - vad gör du ens med mig?

   
Powerbrudar - SOM JAG ÄLSKAR ER, Norrlands-Vicky och jag när vi snodde öl och posters inför valet om homoäktenskap som var klistrade över hela stan. ÄLSKAR att de röstade ja till slut.
 
  
Man vet att man är i Dublin när bussfönstret knappt går att se igenom på grund av regnfukt, MUSHROOM WAS BACK och jag och brudsen när vi sprang ihop med flairing teacher Hugo på Workmans. 

  
Jag svek mitt Abbey Court och bodde första nätterna på ett annat mysigt vandrarhem med jäkligt högt till tak, mingelbild från Church bar och slutligen jag och Jonathan - min broooo från kursen - när vi hinkar Guinness på Fallons for old times sake. 
 
 
Härliga Ålandsbruttor som Sophia delade rum med på Abbey. Och slutligen hittade även jag tillbaka dit och checkade in på tjejrummet när jag missade mitt flyg på måndagen... Haha. Onödigt att jag checkade in när jag ändå spenderade natten på ett lyxhotell med en söt sate, men what to do. It's Dublin life. 

  
Kärleken för dessa är obeskrivlig, the lovely streets of Dublin och en full Elin med en sista Long Island på Workis. SENTIMENTALT!

 

Största bedriften?

Hahahaha, det måste ju ändå vara att jag släpade upp kryckmannen hit upp på berget. Eller att jag haffade en musiker som lirat med grabbarna i Soundtrack of our lives - stort som satan i en indiepopares värld. Kanske också att jag hängde med en känd radioprofil upp till Norrland för att bevaka hockey och sov över på lyxhotell? *MANGE BJUDER*, hahaha. Älskar att det här endast handlar om mina haff, men jag är faktiskt jäkligt stolt över mina manliga erövringar detta år.

Med vänlig hälsning, Samantha Jones.

 

Största misstaget?

Utan tvekan: att åka till Berlin med min klass under Skånetiden. Det var tydliga uppdelningar och hierakier redan när jag hoppade in där i januari. Och det om möjligt blivit ännu värre där i mars när vi for iväg på vår resa.

Kan inte fatta att jag verkligen trodde att det skulle vända där och då, för det blev totala motsatsen. Det är så himla mycket som jag egentligen bara vill glömma från den här resan och det är väl kanske därför jag aldrig skrivit om den här på bloggen i efterhand. Jag får nu en klump i magen av att bara kolla igenom bilderna.

Till en början var det väl ändå någorlunda spännande och bra - det var ju ändå Berlin, liksom! Det var därför så synd att stämningen skulle paja allting. Alla uppdelningar, skitsnacket, utfrysningen och högstadiefasonerna (folk sprang på riktigt ifrån varandra för att de inte ville hänga med "töntarna") eskalerade totalt. Och jag lessnade självklart ur på den dåliga behandlingen och den knarkiga miljön. Man är ju ändå vuxen nu, för fan.

Med facit i hand så var väl det värsta jag kunde göra att riva ifrån, men en tjej satt fan och storgrät i vårt rum för hon kände sig så kvävd. Jag låg också och grät om nätterna. Mest för att jag kände att jag hamnat helt fel. Jag hade ju haft en gnagande känsla av att jag inte hörde hemma på Fridhem i flera månader och började väl ge upp lite smått.

Men mitt i allt mörker så finner man ändå ljusglimtar. Det var där och då jag bestämde mig för att endast gå klart vårterminen istället för ett helt läsår och istället göra något annat till hösten. Jag började drömma om Irland och Göteborg - och se så bra det ändå blev till slut!


  
Flygplansselfie och något försök till klasshäng inne i vårt ena rum på vandrarhemmet.

  
Den finaste ängeln och räddningen för mig - Anna Hafström. Sedan har vi mig och en kille hemifrån Bollnäs som jag sprang ihop med lite spontant och tacksamt där vid minnesmonumentet. Slutligen jag och Linn när vi var ute på pubcrawl, vilket trots allt var den bästa kvällen på hela resan och ett värdigt avslut ändå.
 
 
I väntan på U-bahn och glada turistbrudar med random främling som kraschade bilden.

 
Brudarna jag hängde mest med i början - Una & Julia, samt en gruppbild från förintelsemonumentet.

  
Jag och Linnsan i mingelform på pubcrawl - här hängde vi med något gäng från Österrike Sedan jag och Anna-darlo på irländsk pub på S:t Patricks day samt solskenshäng inne i stan med mina favoriter. 
 
 

Har du förändrats något?

OM JAG HAR!? Herrejävlar. Är ju knappt samma människa längre efter det här året. Finns så mycket som jag har lärt mig om mig själv och speciellt under min mörka tid där nere i Skåne. Den tiden har med handen på hjärtat gjort mig väldigt mycket mer ödmjuk och gör att jag uppskattar saker och ting på en helt ny nivå numera. 

Men en sak som slog mig häromdagen är hur jag har blivit så sjukt feministisk i år. Nu har jag väl varit det tidigare också, men aldrig så pass mycket som detta år. Och då handlar det inte bara om hur jag delar Schymancitat hejvilt eller hashtaggar #backazara på Instagram. Nej, det handlar lika mycket om hur jag ser på mig själv och eller hur jag rör mig utanför normerna som samhället har satt upp för mig. Och hur jag tycker att det är så OBESKRIVLIGT SKÖNT och befriande. Jag är äntligen mig själv och svävar ofta iväg bortom idealet. Noll hämningar what so ever.

Dessutom så har jag insett hur förbannat fin kvinnligheten är och hur mycket jag verkligen älskar starka kvinnor. Finns inget vackrare. 

 

Vad kommer du att minnas mest från året som gått? 

Utan tvekan sambolivet med mina damer hemma i korridoren. Hela hus fyra i övrigt - HOME OF THE CHAMPIONS, som vår gruppchatt heter.

Jag har verkligen hamnat i det mysigaste huset på hela internatet och hemkänslan har varit ett faktum från dag ett när vi började med en roadtrip till IKEA och flummade runt. Det har sedan rullat på hela hösten och det har alltid varit en obeskrivligt skön hemkänsla. Som en liten familj på riktigt, där vi alla intagit olika roller. Plus en jädra massa humor. Och trots att jag blivit homies även med grabbarna, så är det tjejerna jag kommit närmast och som jag fått ett riktigt samboliv med. 

Saker jag kommer minnas mest från den här tiden är utan tvekan allt vardagshäng ute i vardagsrummet på kvällarna efter skolan, våra söndagskvällar framför TV:n när vi la madrasser på golvet och hade bakishäng tillsammans, hur vi shottade ur kryddlock i brist på shotglas, våra utflykter med Charlottas bil till second hand-butiken, min fina födelsedagsfrukost, mitt och Charlottas poddinspelande, allt JULMYS i vårt fint smyckade JULHUS, alla internatfester som ändå slutade med öl i 4:an, hur vi plöjde en hel säsong av Sex and the city på en helg, raggningsturnér med Charlotta inne i Göteborg och när vi låg på en fucking gräsmatta och garvade i typ två timmar för vi missade vår buss hem till Kungälv.

Finns säkert så mycket mer som jag glömt här, men ah - huspassion helt enkelt. 

 
Vi tre innan en fest i 10:an (gemensamma huset där alla internatfester höll till) samt charmig selfie under allrumshäng.

 
Jag och min Cherrypie - odrägliga på Kings Head med alkisarna i vanlig ordning. Sen en klassisk utgång nere på Avenyn i höstas.

 
Vad vore publivet utan en Guinness? Eller utan sambohäng på Järntorget, haha.
 

Vad tänker du göra annorlunda 2016?

Egentligen fortsätta på exakt samma vis, för det är helt galet vilket flow jag är inne i just nu. Året som sådant har varit både påfrestande och psykande och då kanske främst under våren. Men det har även lett till att jag hittat en inre harmoni plus en enorm tacksamhet nu när jag hamnade så rätt som jag gjorde här i Kungälv. En helt ny uppskattning för livet och vad som händer när man väljer väg med hjärtat istället för hjärnan - något jag ska försöka fortsätta med även under kommande år.

 

Vad ser du mest fram emot med 2016?

Kents kommande skivsläpp (ALLTSÅ, GAAAAAH!!!), skaffa ett mer centralt boende i Göteborg, nöta på med jobbet mitt som jag trivs så himlans bra på, ett vårvackert Kungälv, en spännande fotokurs, en tillbakatripp till Dublin någon gång denna vår, HÅKAN PÅ ULLEVI, en sommar på bästkusten (yeeeeey, kan bara bli fint!), fotbollssommar med Änglarna, Way out west, höst på resande fot mån tro?

Det jag tänker på mest just nu är väl egentligen Håkan-konserten på Ullevi. Grät blod när jag missade den förra gången, som den sanna håkanist jag faktiskt är och har varit sedan jag var fjorton basst. Så att jag nu lyckades norpa åt mig biljetter gör mig till världens lyckligaste. Och givetvis en extra pepp inför att försöka hitta boende inne i stan och bli kvar här i min dröm: GÖTEBORG. 

 




(Lite roligt att läsa igenom nu och inse hur mycket som faktiskt har slagit in - såsom att jag fick mitt fantastiska boende i Göteborg till slut. Eller att jag reste tillbaka till Irland och utforskade ön i februari samt drog på Way out west nu i augusti. Man hittar även saker som har förändrats, såsom att jag inte längre är vän med Charlotta av flera anledningar. Plus att jag inte planerar någon resehöst utan istället har kommit in på Göteborgs universitet. Sedan har vi ju alla saker som bara har blivit en bonus allt eftersom mitt liv har blivit mer spontant här i storstan. Alla drömmar som äntligen slagit in!)

1 C:

skriven

Inget behöver väl vara för evigt. Ge det lite tid bara. Vem vet, vi kanske springer på varann fortare än vi båda anar?

/C

2 Elin Brunlöf:

skriven

Nej, så är det ju verkligen. Pratade med Skruttis om det när vi sågs för någon helg sedan - att ni borde komma hit och dricka bärs med mig någon kväll. :) Så blev väldigt glad för din kommentar nu givetvis!

Kommentera här: