Tentaångest vs. Kentuppladdning.

Det är så HIMLAHIMLAHIMLA typiskt att jag har min första tenta någonsin på tisdag, för det gör typ att mitt liv är totalt förstört just nu. Jag gör inget annat än att sitta begravd i mina böcker och känner mig konstant korkad. Eller ah, de senaste dagarna har jag ändå känt någon slags förhoppning eller ljus i tunneln, men det brukar försvinna lika snabbt igen. 

Detta är ju dessutom min första salstenta, så jag vet inte riktigt vad som väntas av mig. Och därför vill jag förbereda mig för det värsta tänkbara i princip. Plus att jag missade mycket viktig tid när jag var borta på Irland i en vecka. Kanske inte det smartaste draget, såhär på min första delkurs, men what to do. Johan Glans för bövelen!

Nåväääääl. Ska inte deppa loss på förväg här, men det känns mörkt alltså. Främst eftersom det går så mycket tid och ångest åt detta som jag hade kunnat lägga på roligare saker. Idag har ju ändå varit en oerhört bra dag i och med att det började med att jag fick tag på biljetter till Kents absolut sista spelning. Jag har ju haft till den 16:e december sen innan, men fick nu alltså även den 17:e som har varit mitt mål sen typ mars, haha. ÄNTLIGEN! Lyckan var total. 

Detta rus byggdes sedan bara på när jag fick ett meddelande om att jag kommit in på den skrivarlinje jag hade sökt till kvinnofolkhögskolan som kickar igång nu den 12:e oktober - yeeeey! Blev så pepp av det. Det här känns verkligen som en oerhört spännande och utvecklande höst nu. Var ju även iväg på min första teaterlektion i måndags som var så oerhört inspirerande. Vilken befrielse att bara släppa loss allt. Jag har alltid fått för mig att jag är stel som en pinne, men inte då. 
 


Så synd dock att detta, som hade kunnat vara bästa fredagen på länge, ska svärtas ner av tentaångest. Egentligen skulle ju jag vara i Linköping redan nu och inväntat Kentspelningen jag ska på imorgon, men jag fick boka om min biljett på grund av plugg. Inte kunde jag heller bege mig ut och ta en öl med skönt folk som erbjöd såhär på fredagen, för jag var som sagt upptagen med plugg...

Jag saknar redan jobblivet, haha. 

Ett litet ljus i mörkret är väl ändå att jag som sagt ska se mitt älskade Kent imorgon. Det sjukaste är att jag, liksom så många gånger förut, inte har fattat det än. Den normala uppladdningstiden som jag brukar ha inför en konsert, där jag kollar igenom en massa dokumentärer och intervjuer samt lyssnar igenom alla album, är dessutom denna gång ersatt med sociologisurr. Så jag har lite svårt att fatta att "början på slutet" nu har börjat, som någon journalist sa. 

Fy, vill inte ens tänka på att det här är sista turnén, sista rundan, sista hjärtedansen. ♥ 
 
Som tur är så ska jag se dem redan nästa lördag igen, då här i Göteborg. Och eftersom vi har tentan nu på tisdag så har jag gott om tid efter det att ladda upp på klassiskt Elin-vis med en massa dreggel efter Samis gitarrlir och suktande efter herr Bergs poetiska hjärna. Som det ska va. 

Näe, nu måste jag försöka skramla ihop åtminstone några timmars sömn innan bussen rullar ut från Nils Ericson-terminalen vid 07:50. Bussresan är helt och hållet tillägnad plugg är det tänkt, men jag kanske slumrar till lite granna också för att orka med kvällen i "Linkan" med mina Bråvallabrudar.
 
Så himla glad att jag träffade dessa finingar där i Norrköping förra sommaren, för utan dem hade jag varken haft biljetter eller någon att hänga med nu när turnépremiären alltså äger rum där i "Stångåstan", som Lasse himself skulle ha sagt det. 

 
Vi tre under en magisk helg på Bråvalla 2015 - Kent senaste spelning och alltså sista festivalspelning. Buhuuuu, VILL INTE! 

Jobbhelg.

Lördag och jag är lurkig som satan. 
Ej okej. 
Men jag skyller på jobb - både idag och imorgon. 

Jo, ni läste rätt! Jag som för bara en månad sedan skrek högt och tydligt att jag inte skulle jobba på lääääääänge. Skulle satsa på plugget fullt ut och var så galet less på att sitta och pendla fram och tillbaka till Kungälv. Nu är det ju i och för sig bara 2 mil upp dit, men jag är så van med korta sträckor nu när jag bor mitt i smeten i Göteborg så det känns liksom onödigt.

Men jag kände väl när jag var i Dublin förra helgen att det inte vore fel med lite extra cash framöver. Det gick ju en del där borta plus att det blir mycket utgifter nu med alla små resor och konserter jag ska iväg på. Och med tanke på hur bra OB:n är inom handels, så känns det ändå så galet värt att hoppa in extra över en helg sådär. 

Hur kändes det att vara tillbaka då? Ja, ni... Oerhört ringrostigt när det kom till det här med alla koder och främst borta i kundtjänst. Men jag kom in i det hela rätt snabbt ändå. Och alla rutiner är ju fortfarande likadana. Dessutom har jag härjat där sen i november, så någon slags grund har jag väl ändå hunnit bygga upp. 

Gött i alla fall att få träffa alla små lovers igen! Och även om jag har planer på att söka jobb här inne i stan framåt vintern, så kommer jag att sakna mina små troll där borta i Kungälv. Men det kommer ju alltid personalfester... Haha. 



Livet har annars flytit på bra sedan jag kom tillbaka från Irland. Var väl begraven i alla mina studentböcker hela onsdagen, för vi hade sedan seminarium både på torsdagen och fredagen. PUST! Jag som trodde att det skulle vara lätt och smidigt att endast läsa en kurs - jo tjena! Helt galet tempo där på SC1111. Men jag har jämfört lite med annat folk och alla har stämt in med att vårt tempo ändå är ovanligt högt. Kanske inte bästa kombon för mig som är en liten newbie i universitetsvärlden, men det kanske är lika bra - vad vet jag?

Jag har hur som helst världens bästa lilla basgrupp som jag gillar så sjukt mycket. Direkt efter seminariet i torsdags satt vi och pluggade tillsammans ute i solen. Eller ah, vi satt mest och skrattade slash flummade fram till att klockan slog sex och portarna öppnades för Insparkspub. Vår kära kårgrupp hade nämligen ordnat så att vi kunde ha en pub inne på kafét på vårt campus och jag och Niclas var typ först på plats. Hahahaha, alltså jag älskar honom! Han är så jävla rolig. 

Dock blev det relativt lugnt som sagt, för på fredagen var det ju ännu ett seminarium. Hej å hå! Värsta seriöst var det dessutom, då vi skulle stå inför hela klassen och hålla ett föredrag med frågeställningar och liknande. Vissa grupper var stenseriösa, medan vår lilla grupp mest stod där och diskuterade med varandra. OCH SKRATTADE! Alltså, allt vi gör blir ändå så himla roligt. DARLINGS! ♥

Efter detta så intog vi ett grupprum och nötte tentafrågor. Eller ah, återigen blev det faktiskt mest flumm av det hela. Men på riktigt nu: jag är så HIMLA HIMLA glad att jag hamnade med denna basgrupp. Den är guld värd och jag vill typ inte att denna delkurs ska ta slut. Vi är ju ett sånt bra team. 

Jag och Nickeboy traskade efteråt runt i Haga och fick feeling på sushi, sådär på fredagen och allt. Sagt och gjort: vi drog en go lunch med en massa tjöt. Jag är som sagt så himla glad att jag hamnade i samma grupp som denna grabb, för han är från Örebro och är precis som jag inte uppväxt här i Göteborg som många andra. Vi ser på så vis saker och ting lite på samma sätt och vill få ut samma saker av studentlivet. Och dessutom är han som sagt så galet rolig. 

Är det sjukt att jag redan nu längtar tills det blir måndag igen? Vi har dessutom snackat om att träffas innan föreläsningarna och bruncha samt plugga tillsammans. Jag dör vilken perfekt upptaggning inför tentan i slutet på månaden... Även om jag tycker att det är sjukt svårt och jag nog aldrig känt mig så himla korkad, så är jag som sagt glad att jag hamnat i en så bra grupp ändå. Annars är jag rädd för att jag hade hoppat av, ärligt talat. 



Nåväl, det är jobb som kallar även imorgon. Ska stämpla in runt 7-8 på morgonen, så ikväll blir det lugna puckar även om öltarmen skriker lika mycket som gatan här nedanför. Syrran jobbar uppe på Oceanen ikväll, så mycket möjligt att jag traskar dit och tar en öl bara för att tjöta och socialisera lite. På något vis känns det fortfarande sorgligt att sitta hemma helt ensam en lördag. Vet egentligen inte varför och vi borde ju ha kommit längre än så kan en tycka. Men ah. Typiskt svennigt att lördagar alltid ska vara fest. 

Bjuder på en två typiska snapchatbilder från förra helgen i Dublin istället:
 
 
Så konstigt filter, men huuuuuuur kan man inte älska det?

Följer ni inte mig på snapchat, så gör det vettja! Heter elinbrunlof och kan faktiskt vara rätt så skojsig ibland. Mestadels är jag nog rätt torr - precis som alla andra - men med någon öl innanför rocken så kommer det kanske en liten filmsnutt eller två.

Hemkommen.

Min hjärna har tänkt många djupa tankar på ett tågsäte genom Skånes landskap. Och ikväll var inget undantag. 

Det var dock luddigare denna gång. Inte lika svart och vitt, som det tidigare lätt har blivit. Nej, mer nyanserat. Varmt. Och förstående. 
 

Jag hade precis kramats med Julia på tågstationen i Malmö och försvunnit in i hennes bruna ögon. Samma ögon som fanns för mig att drunkna i under den tuffaste tiden i mitt liv. Men jag var så upptagen med att drunkna i annat - i en tid som aldrig var min. Såhär i efterhand jag dock svälja stoltheten och inse att den tiden där i Svalöv kanske var viktigare än vad jag tror. 

Tiden som kom efter var sedan ännu viktigare. Ännu mer folkhögskola, då i Kungälv, och ännu mer utveckling. Ännu mer studier och pännande möten från världens alla hörn. Ännu mer feminism och poesi. Ännu mer musik och djupa samtal. Ännu mer debatter och långa nätter. Ännu mer politik och insikter. 

Utveckling. 
 


Syrran sa en sak till mig under vårt samtal ikväll som fick mig att tänka till, nämligen att det nog var tur att jag började plugga via folkis istället för att stanna där i Dublin 2014. För jag vet inte vad det är som har hänt med mig de senaste två åren, men något riktigt jäkla stort har skett här inuti. En rotation. En helt ny världsuppfattning. 

Missförstå mig rätt här: det är underbart att återvända till Dublin såhär över en weekend, Och jag är oerhört lyckligt lottad som kan ha en mysig, liten tillflyktsort där borta. Men om jag tänkte att jag kunde leva och vara där borta då, så kan jag absolut inte tänka mig göra det nu.
 
Jag äcklas av den dåliga kvinnosynen, den låga standarden och att folk är så urbota korkade helt enkelt. Jag vet inte hur många konstiga debatter jag varit i under helgens gång. Mestadels med män som typ propagerar mot aborträtten - ja, det är olagligt i Irland. OCH HUR SJUKT ÄR INTE DET!???

Jag tyckte att det var sjukt för två år sedan, men i mångt och mycket så ryckte man väl på axlarna. Men nu skulle jag aldrig kunna leva i en sådan omgivning. Jag inser att jag älskar mitt Sverige så himla mycket. Och jag älskar främst mitt feministiska Göteborg som kramade om mitt vänsterhjärta så fort tåget rullade in på perrongen. 

Hemma. 
 


Det är först nu jag kan se klarare vilken stor betydelse de senaste åren har haft på mig. Och då inte bara när det kommer till politik, utan även vilka vänner jag väljer eller vad jag har för intressen i övrigt. Jag har verkligen insett hur viktigt det är att "step out of your comfort zone" och göra saker som känns läskiga. Utmanande. Utvecklande. Jag har insett vikten av en utbildning och hur mycket det gör med ens tankar att umgås i kreativa forum.

Och apropå trygga ramar så har faktiskt Dublin blivit lite av ett säkert kort för mig på senare tid. Jag vet hur jag tar mig dit och väl där är det alltid samma hak som gäller. Nästa gång blir det därför en resa till en annan destination. Hade ju bokat biljetter till Skottland i slutet på augusti, men det var innan jag visste att jag skulle börja plugga så jag valde att stanna hemma istället. Vara med från början i universitetslunket. Och nu blir det nog lugnt med resor på ett tag, förutom alla Kentkonserter och lite annat smått och gott. 
 
Men framåt våren, kanske...
Backpacking: med lättare ryggsäck och större sinne.
 


Och nog kommer jag komma tillbaka till Irland - det är jag helt övertygad om! Jag är inte klar på långa vägar som det känns. Men jag ser väl saker ur lite andra vinklar nu kanske. Jag ser mönster allt tydligare, jag ser att jag tagit gigantiska kliv sedan förälskelsen i oktober 2014 och jag har sist men inte minst absolut inget jävla tålamod för kvinnohatare. 
 
Jag beställde ett par nya glasögon till skolbänken och dessa har skarpare styrka i sig. BAM!