Livstecken.

Det är så himla lätt att tiden rinner iväg. Allra helst när den är som mest dyrbar. Jag vet inte hur jag ska förklara denna helg annat än HIMMELSK. En sista runda med mina absoluta hjärtan - precis vad jag behövde. Och avskedstårar varvat med lyckorus nätterna igenom. 

Can't explain. Det enda ni kan göra för att förstå åtminstone en liten gnutta är att kolla min Instagram. Jag bombade den nyss med bilder och filmer från helgen. Denna fina helg. Detta fina liv.
 

Hej och förlåt. Sophia aka Splashgumman påminde mig idag om min frånvaro här på bloggen. Hon har inte längre någon insyn i mitt liv där bortifrån Dublintown och våra bloggar har ju varit våra kanaler till varandra typ. Men jag säger som jag svarade henne: Tiden försvinner typ. 

Jag älskar verkligen Göteborg. Jag älskar, älskar, älskar denna stad. Är lyckligast i världen som äntligen fått flytta hit och till tidernas guldläge dessutom.
 
Och i helgen gick det upp extra mycket för mig - det här med att jag faktiskt bor på Andra långgatan - när det var den så klassiska "Andralångdagen" här utanför. Typ om en festival alldeles utanför fönstret. Går knappt att beskriva det hela, men som sagt: kolla instagram! Det är väl typ där jag har levt nu på slutet. Där och på snapchat som jag fortfarande försöker att vänja in mig i.

Oj, detta känns så konstigt. Jag har typ glömt hur man bloggar. Hur skriver man? Vad ska jag skriva? Hur ska jag kunna få med allt? 

Nåväl. Jag orkar inte bry mig om mallar längre. Är det någonting jag verkligen har gjort det senaste året så är det att skippa beiga ramar och istället flyga fritt. På både gott och ont kanske, men jag tror det ger en belöning i framtiden. Om inte så vinner jag tillbaka själv åtminstone. 

Det pendlar upp och ner i livet som det alltid gör för fröken Brunlöf, men just nu är jag sannerligen inne i en riktigt go period. Det började redan i torsdags med avslutningsfesten på Nordiska folkhögskolan (AWZUUUUUM) och sedan rullade det liksom på med utgång på fredagen med mys-Melinda, röjfest i lägenheten och på gatan och uppe på berget igår och nu fotbollsresa ner till Skåne idag. 

Med andra ord: En fyradagars. *skjut mig*

Det måste nog ha varit typ under mitt slirarliv i Dublin som jag senast körde på detta. Så med andra ord är jag en sliten krigare idag. Men lycklig ända in i själen må ni tro.

Vissa stunder i livet har man helt enkelt lite mer flow än i andra, så nu är det bara upp till mig att surfa på denna glädjevåg så länge jag bara kan. 
 
Peace. 
 
När jag lekte hippie på hattfest hemma hos Melinda-baby förra helgen. 

Alltsååååååååå:


Är det ens möjligt att älska en stad så pass mycket? Göteborg - vad du än gör med mig... Sluta aldrig. 

Evinnerlighet.

Jag älskar Kent så mycket att det på riktigt gör ont i hjärtat.