Elin x 2.

Elin är på väg hit. 
Elin är på väg hit. 
Elin är på väg hit. 

ELIN ÄR PÅ FUCKING VÄG HIT!

Och för en gångs skull så pratar jag inte om mig själv i tredjeperson, utan en verkligt verklig kompis. En andra Elin. Och inte bara vilken Elin som helst, utan THE Elin! 

Min finaste och äldsta vän och den jag delar kanske mest storys med genom tiderna. 

Vi lärde känna varandra när vi började spela handboll i samma lag. Jag var tolv år och förvirrad som få. Hade inte sett så mycket mer än Holmsveden och var faktiskt lite rädd för vad som fanns där ute. Hade inte särskilt mycket vänner och var van att hålla mig på min kant. Visste heller inte hur man skaffade nya vänner och var oerhört blyg och handlingsförlamad när det kom till det här med sociala tillfällen.

Men så träffade jag alltså denna underbara tjej. Hon hade kort, spretigt, lila hår och skrattade typ hela tiden. Hela hon var helt varm och plötsligt så var jag inte så rädd längre. Eller jo, okej - det var jag. Minns att jag skrivit värsta manuset när jag skulle ringa ett samtal till henne en gång. Var typ rädd för att hon skulle ledsna på mig och slänga på luren eller något när hon insåg hur tråkig och tom jag egentligen var. Och redan här kan man ju läsa mellan raderna hur bra vänner jag i vanliga fall hade på den tiden...

Men denna härliga donna, vid namn igelkott90 på lunarstorm (gotta love it!) kom alltså in som en räddande ängel och tog emot mig med öppna armar. Och i hennes famn ligger jag inkravlad än idag. 
 
Hon har varit en pärla genom hela livet som det känns. Vi har alltid haft så satans roligt - genom allt från bandybesatthet och vinhinkande till vuxna kriser och sentimentalt skit. Hon är den jag inte behöver ringa varje dag, men när jag väl får för mig att slå en pling så är allt precis som vanligt likförbannat. Hon är den där trygga punkten. Den där fina vännen. Den där klicken som gör livet finare. 

Och nu kommer hon alltså ner hit. Till mig. Till Göteborg. Hon bör vara framme snart och jag ska åka och möta henne strax så att hon inte virrar bort sig här neråt västkusten. 

Och det passar sig så satans perfekt att jag är ledig i helgen, för jag tog bort min jobbmarkering när min kompis Sara klurade på att komma ner. Jag lockade med Bruce Springsteen och en ölgata nedanför trappen, men den där kvinnan har ju gått och gift sig så den gick ju inte... 

Så tänkte jag ifall jag skulle vara duktig och jobba. Eller åka till Hälsingland eller något, men tågbiljetterna kostade ju skjortan nu i Midsommartider. Men jag la ändå inte till något jobb, för jag tänkte att något måste ju ändå kunna hända. Så händer detta. 

GAAAAAAHHH!!!! Sååååå lycklig. 

Allt är inte spikat och så, men vi ska göra en massa skojsiga saker hade jag tänkt. Eftersom Elin inte är så bevandrad här i Göteborg så blir vi nog turisterna nummer ett med att gå på Liseberg, åka paddan och gå på konsert på Ullevi. Plus en jädra massa festande, för annars vore det ju faktiskt inte Elin x 2. 

Nu måste jag kuta till vagnen, men har förberett en liten härlig bildbomb på oss genom åren so here you go:





 






 
 


 


  
 






  
 


 
 


 
 


 
 


   


 





 


 
 
 



  


 
 

Kommentera här: