Elin x 2.

Elin är på väg hit. 
Elin är på väg hit. 
Elin är på väg hit. 

ELIN ÄR PÅ FUCKING VÄG HIT!

Och för en gångs skull så pratar jag inte om mig själv i tredjeperson, utan en verkligt verklig kompis. En andra Elin. Och inte bara vilken Elin som helst, utan THE Elin! 

Min finaste och äldsta vän och den jag delar kanske mest storys med genom tiderna. 

Vi lärde känna varandra när vi började spela handboll i samma lag. Jag var tolv år och förvirrad som få. Hade inte sett så mycket mer än Holmsveden och var faktiskt lite rädd för vad som fanns där ute. Hade inte särskilt mycket vänner och var van att hålla mig på min kant. Visste heller inte hur man skaffade nya vänner och var oerhört blyg och handlingsförlamad när det kom till det här med sociala tillfällen.

Men så träffade jag alltså denna underbara tjej. Hon hade kort, spretigt, lila hår och skrattade typ hela tiden. Hela hon var helt varm och plötsligt så var jag inte så rädd längre. Eller jo, okej - det var jag. Minns att jag skrivit värsta manuset när jag skulle ringa ett samtal till henne en gång. Var typ rädd för att hon skulle ledsna på mig och slänga på luren eller något när hon insåg hur tråkig och tom jag egentligen var. Och redan här kan man ju läsa mellan raderna hur bra vänner jag i vanliga fall hade på den tiden...

Men denna härliga donna, vid namn igelkott90 på lunarstorm (gotta love it!) kom alltså in som en räddande ängel och tog emot mig med öppna armar. Och i hennes famn ligger jag inkravlad än idag. 
 
Hon har varit en pärla genom hela livet som det känns. Vi har alltid haft så satans roligt - genom allt från bandybesatthet och vinhinkande till vuxna kriser och sentimentalt skit. Hon är den jag inte behöver ringa varje dag, men när jag väl får för mig att slå en pling så är allt precis som vanligt likförbannat. Hon är den där trygga punkten. Den där fina vännen. Den där klicken som gör livet finare. 

Och nu kommer hon alltså ner hit. Till mig. Till Göteborg. Hon bör vara framme snart och jag ska åka och möta henne strax så att hon inte virrar bort sig här neråt västkusten. 

Och det passar sig så satans perfekt att jag är ledig i helgen, för jag tog bort min jobbmarkering när min kompis Sara klurade på att komma ner. Jag lockade med Bruce Springsteen och en ölgata nedanför trappen, men den där kvinnan har ju gått och gift sig så den gick ju inte... 

Så tänkte jag ifall jag skulle vara duktig och jobba. Eller åka till Hälsingland eller något, men tågbiljetterna kostade ju skjortan nu i Midsommartider. Men jag la ändå inte till något jobb, för jag tänkte att något måste ju ändå kunna hända. Så händer detta. 

GAAAAAAHHH!!!! Sååååå lycklig. 

Allt är inte spikat och så, men vi ska göra en massa skojsiga saker hade jag tänkt. Eftersom Elin inte är så bevandrad här i Göteborg så blir vi nog turisterna nummer ett med att gå på Liseberg, åka paddan och gå på konsert på Ullevi. Plus en jädra massa festande, för annars vore det ju faktiskt inte Elin x 2. 

Nu måste jag kuta till vagnen, men har förberett en liten härlig bildbomb på oss genom åren so here you go:





 






 
 


 


  
 






  
 


 
 


 
 


 
 


   


 





 


 
 
 



  


 
 

Winnerbäck i Linköping.

Ligger vaken mitt i natten och lyssnar på Winnerbäcks senaste platta. Dööööör. Glömmer typ alltid bort hur pass träffande han faktiskt är. Det finns nog få musiker som kan lyckas pricka in så mycket igenkänning som honom. 
 
Alltså, Kent är ju alltid Kent. Alltid nummer ett. Det kommer ju min hedrande tatuering i höst att bli ett bevis på om inte.

Alltså, KENT. 
♥ Orkar typ inte ens. 

Sedan så har vi ju även en viss Håkan som har trallat sig in i mitt musikhjärta. Och enligt Jocke Berg själv så håller han honom (Håkan alltså) som en bättre låtskrivare än honom själv. Just det vette fan om jag själv kan skriva under på. I min värld är Jockes textskrivande en helt annan dimension. Bortom himlen. Bortom allt.

Nåja. Det jag ville komma till var väl att dessa är mina topp-tre. Listade dem så sent som idag när en tindersnubbe ville höra vad mitt musikhjärta talade för språk. Och jag älskar dem alla på olika vis. 

Men det är något visst med just Winnerbäck som gör att jag alltid kan klistra hans låtar över min vardag. Och jag antar att det är många som känner exakt likadant - just för att det är så himla allmänna texter. Men han gör det så JÄVULSKT vackert. Åh. 

Och fröken här blev ju typ depressed de luxe när jag såg att han skulle gästa Liseberg just den veckan jag är på besök i Hälsingland i sommar - ODDSEN PÅ DET!? Men så ringde min finaste Odlanderspojk igår kväll och vi spikade fast att vi minsann ska se honom i Linköping den 20:e augusti. Så nu blev jag ju helt gaaaaalet pepp på det.

Jag känner väl att jag verkligen vill uppleva Lasse i hans hemstad också, så det kan bli riktigt fint detta. Och särskilt med min fina, fina vän Daniel. Vi har inte träffats på ett bra tag, för livet kom typ emellan. Helt galet hur mycket som har hänt mig de senaste åren nu när jag tänker på det... Jösses. Men han finns alltid kvar där bak i kulisserna och när det kommer till sådana här äventyr så finns det ingen mer given kamrat.
 
LASSE OCH LINKÖPING - låt oss skratta eller gråta och rymma över taken!

Vi två på invigningen av Tele2-Arena: med andra ord inför både Winnerbäck och KENT! ♥ Hysterikväll. Dog lyckodöden.

Vi två innan Winnerbäck i Gävle hösten 2013. 

Girlsnight.

Åh, hade sån mysig utgång med några av mina favoritbrudar i lördags. Egentligen skulle jag först ut till Kungälv på brännbollsturnering med MAXI, men det pissregnade ute och jag var allmänt seg efter att ha varit ute även på fredagen. 

Så på kvällskvisten kom Melinda, Cecilia och Katrin hem till mig på Andralång och förgyllde tillvaron. Vi snackade skit, sminkade oss och drack cider (jo, SÅÅÅÅ klyschigt var det!) innan vi klev ner på gatan och intog Hops för att möta upp ännu fler sköningar. Sicket gött gäng, alltså. 

Skönaste grejen är ju ändå när jag blir kissnödig och ser att det är världens kö till toaletten, så jag ba: "Jag kutar hem på toa istället". Story of my life sedan jag flyttade till Andralång. 

Sedan så fastnade jag här i lägenheten ett tag där toomien Märta och hennes polare spelade ölspelet och jag fick för mig att jag var sjutton igen... Haha. 

Kvällen avslutades på Avenyn (sånt som händer...) där jag drog hem någon spännis till snubbe. Det kan man väl kanske diskutera, men kvällen med MAXI-brudarna var odiskutabelt klockren. Så mysig stämning, så mycket skratt och så himla värt.

Åh, vad jag tycker om er! ♥

 
Spegelkvartetten.