Mooot Henningeskogen!

Kom precis hem från en tågresa från Gävle där jag hade världens sötaste lilla tjej i sätet framför. Hon var kanske tre-fyra år och megagullig. Satt liksom och flörtade med mig genom sätena och sträckte ut handen och ville connecta. I just löööööv it.

Har kommit in i en sådan fas i livet att jag bara älskar ungar just nu. Och de dras verkligen till mig också. Syrran är på mig om att jag borde söka jobb på ett dagis eller något för att stilla mitt begär. Det räcker inte längre med att jag får hålla i alla barnevent på Maxi helt enkelt - I NEED MORE!

Och nej, jag tänker inte skaffa egna kottar. Det är inte mina instinkter som kickar in (eller jo, kanske...) men jag tänker inte bli ännu en av alla mammor. Inget fel på deras val och så, men det matchar verkligen inte det liv jag vill leva just nu. Slirarlivet i en av Sveriges största städer och en maffig studenthöst i sikte. En massa äventyrliga resor, ostabila veckor och vääääääldigt mycket egentid inklämt däremellan.

Näe, inga barn i mina kalkyler. Har ju inte ens plats med en pojkvän i mitt liv liksom. Siktar fortfarande på att bli en crazy cat-lady om det fortsätter på denna bana och jag inte helt plötsligt tvärvänder och vill leva Svenssonliv. Men som det ser ut just nu så ser jag inget radhus eller Volvo i sikte i alla fall och tur är nog det...

Apropå tåg och ungar så träffade jag även en sjukt go tjej och hennes mamma i lördags när jag var på väg hit upp. Jag hade tagit mig ända till Gävle central och skulle få vänta i en och en halv timme (ja, kära göteborgare - ni läste faktiskt rätt!) på nästa tåg. Så vad gör man inte då, annat än att bonda med de på bänken bredvid en? En überskön mamma som var social som få plus en dotter på sju basst som hade ett mjukisdjur vid namn gosse-Bosse. Man bara måste ju älska dem. Åååååh, blir så varm när jag tänker på hur goa de var tillsammans och mot mig.

Sprang även ihop med ett stort gäng som liksom jag hade rest ända från Göteborg där på morgonen. Vissa var på besök från Texas och hur trevliga som helst. Alltså, jag tror inte att ni förstår hur mycket jag ÄLSKAR att åka tåg. Alltid träffar man någon intressant människa. Om inte så får man en massa kvaltetstid med musik, podcast, böcker, tid att svara på långa meddelanden, TÄNKA. Ja, jag ser verkligen mina långa tågresor som så himla dyrbar och fin tid. Jag bara njuter. 

Sen är det ju rätt härligt att komma fram också. Som i lördags när jag landade hemma i Henninge, käkade middag med la familia på altanen, drog till Edsbyn och kastade frisbees med grabbarna grus (brorsan, kusinen och Danniboooy), våldgästade en vilsen Emil Bergh, drar en pizza i Bollnäs, kvällsbadar i Långbo och simmar ut till hopptornet och stojar runt som när vi var små och rundar sedan av hela kalaset med kortspel i köket med mamma & pappa och lite groggar. 

Ja, Hälsingland is treating me alright som ni kan se. Inatt spenderade jag i och för sig lite tid i Gävle, men det var fint det med. En "dejt" eller vad man ska kalla det med en gammal goding där vi jagade pokémons, spelade boule (hej pensionärsvarning!), drack öl och tjötade på. Att träffas sådär löst några gånger per år när jag är hemma här är helt i min smak känner jag. Det känns tryggt och mysigt, men aldrig kvävande. 

Näe, nu ska jag pallra mig iväg på en gosig skogspromenad. Har laddat upp mobilen så att jag har plats för alla mina favoriter i form av Lasse, Håkan och Kent. Tror att det här blir en riktigt bra onsdagsdejt ärligt talat.

Och jag veeeeet att min kära Persson från Packet lirar på Långnäsparken ikväll, men den här hemresan ska verkligen handla om att vara här och nu. Befinna mig så mycket jag kan här i Henninge och naturen och mindre ute i krogsammanhang. Det har jag ändå så det räcker och blir över nere på min gata där i Göteborg om man säger...

Näe, nu lyder jag syrrans råd och bara tar det lugnt i min lilla Henningebubbla. Det är ju trots allt detta som jag saknat mest där nere i "beeeeetong-city-neonan"... Haha. /lill-Svenne 

Bild från förra sommaren, alldeles innan jag skulle flytta till Kungälv och när jag försökte andas in det sista av min förtrollade Henningeskog.

Kommentera här: