Efter tusen mil av räls och hundra flygtimmar på flykt.

Jag var beroende av sätten som jag gjorde fel förut.
Jag är på avgiftning och hoppas på ett lyckligare slut. 
 
Jag vet du skrattar när du hör alltsammans,
när jag berättar hur det går. 
Jag ser tillbaka nu och medger: det har vart ett märkligt år!

Jag ville visa att jag kunde, 
behövde komma bort ett tag.
Jag samlar fotsteg mellan husfasader. 
En tillflyktsplats för de som vill.
 
Som om jag levt här någon gång - i något tidigare liv. 



Millas sång - Eddie Lövholm Eriksson 

Kommentera här: