Vinna eller försvinna.

Åhoj, landkrabbor!

Jag har landat nere på västkusten och kunde nog inte vara lyckligare över att vara "hemma" igen. Men hur mycket jag än älskar mitt Göteborg, mitt Kungälv och mitt fantastiska liv här så kan det vara liiiiiite jobbigt kvällar som dessa. Jag vet nämligen att hemma i Hälsingland råder bandyfeber i detta nu. Jag var själv där och bevittnade det hela i torsdags, när Edsbyn gick upp till en förvånande 2-1-ledning i kvartsfinalserien mot Bollnäs. 

Det var snack om att det skulle bli tre raka för Bollnäs i denna numera klassiska kvartsfinal. För Bollnäs har ju faktiskt har gått som tåget i slutet av serien. Edsbyn har däremot inte alls imponerat och landade slutligen på en sjundeplats. Men med tanke på att experterna tippat att Edsbyn inte ens skulle ta sig till slutspel detta år, så får man väl ändå se det som någon slags bedrift antar jag. 

Pressen låg således helt och hållet på Bollnäs inför, men ett Hälsingederby är ju alltid ett derby bortom alla normala förhållningsregler. I ett Hälsingederby är det känslor, kamp och i denna fight till och med något så knasigt som bortaplansfördel. Edsbyn trivs på Sävstaås och Bollnäs verkar trivas i Edsbyns hemmaborg.

Nog för att jag tror att Bollnäs väldigt, väldigt ogärna vill släppa till just ikväll - i en femte och avgörande kvartsfinal inför sin hemmapublik på ett kokande Sävstaås. Dessutom är Bollnäs bättre på pappret och har betydligt fler stjärnlirare än vad Edsbyn kan skriva upp. Man bör dessutom ha mer hunger om man ser till förväntningar från supportrar och liknande som tillkommit under seriens gång. Men samtidigt så är ju det ju världens härligaste läge det här med att ligga i underdogsposition. Och som dessutom är något som Byn minst sagt trivts med genom åren. 

Ärligt talat så vet jag inte vad jag tror om kvällens match, annat än att jag är pissnervös i vanlig ordning. Men ni som tjötat med mig vet ju om att jag har tippat Bollnäsvinst i vareviga match i denna serie - till och med när Edsbyn hade övertag på Åsen nu senast. När Edsbyn stod för galet snygga mål och för första gången på länge spelade som jag kände igen dem. Men när det dessutom står klart att Edsbyn har ett väldigt bortfall på spelare, så börjar ju den lilla förhoppningen man hade på förhand att sinas ut. 

Samtidigt så är det nu magi kan ske. Det är nu man kan slå ur underläge. Det är nu som Hälsingebandyn lever som mest och det är nu man egentligen bara ska njuta. Edsbyn har inga förväntningar på sig, utan bollen ligger helt och hållet hos Bollnäs som å andra sidan har allt att förlora. Edsbyn har allt att vinna och som bandysupporter kan man inte få en finare present. En femte och avgörande kvartsfinal på Sävstaås inför taggade läktare och trogna supportrar. 

Låt oss nu njuta av denna ädla sport i sin finaste form!
 
 
Två goa bilder från när jag var på plats i torsdags - laget i mitt rödblåa hjärta samt jag och goaste Emil & Berra i Farmers Östra. ♥

Från hem till hem.

Två trötta ögon på Stockholms centralstation. Men ett sinne som bubblar. Sprakar. Det ska bli så himla fint att komma hem till västkusten nu. Hela jag bara längtar "hem"
 
För någon timme sedan slingrade jag runt med min packning i ett morgontrött Gävle. Jag såg solen gå upp över takåsarna och himlen var sådär rosa och grann. Nästan nykär. 
 
Ännu en natt hade jag spenderat i hans säng, teacher McDreamy, och som så många gånger förr så drunknade jag i dessa gröna ögon. Hans lockar virvlade bort hela mig och jag kan inte sluta leka med fingerspetsarna vid hans hud. Den vackraste kropp jag någonsin fått röra vid. 
 
Det lägger sig ett varmt tryck över mitt bröst. Tänk att jag alltid är välkommen här...
 
Det är samma känsla som sköljer över mig nu, som senaste gången jag åkte neråt i landet efter ett kort besök i Hälsingland. Det är en lyx att återvända och veta vad man faktiskt har här hemma, men utan att känna att jag måste flytta hem. Denna del av landet kommer förmodligen alltid få mig att känna en typ av hemkänsla som få ställen klarar av, men jag är inte längre adresserad såhär långt norrut.  
 
Jag älskar mitt Göteborg och det är där jag vill bo. Jag älskar mitt Irland och det är där jag vill resa runt. Men jag älskar även mitt Hälsingland och det är dit jag alltid vill återvända hem på besök. 
 
Allt står faktiskt kvar, precis som jag lämnade det sist - i landskapet där tiden står still. Detta faktum som ofta skrämmer mig när jag väl bor där, men som värmer min själ så innerligt när jag kliver av tåget på perrongen och vandrar stigen hem till mamma och pappa. Min by mellan två berg. 
 
Tack för den här gången, mina fina - vi ses förmodligen till sommaren!  
 
Ett morgontåg från Gävle efter en natt hos honom - VAD SKULLE JAG GÖRA UTAN HONOM? - som så många gånger förut.