Tomas Andersson Wij spelar med...

Det slår ju aldrig fel i det här med att jag, varje gång jag sitter på ett tåg hemåt Hälsingland som i detta fall, plöjer igenom band som Perssons Pack och blir supernostalgisk.

"Du är inte ensam om att bära denna längtan!"
/P. Persson

Alltså, åh. ♥ Hemma! Nyss spelades även låten "Hälsingland" med Tomas Andersson Wij upp i mp3:n och huuuuuuur fin är inte den då? Tröttnar aldrig. Den spelas ju även inför Edsbyns alla hemmamatcher i arenan, så den kunde ju inte sitta bättre än just idag kan en tycka. 

Uppladding pågår...

Och just apropå den låten och Packet och allt, så kom jag på att tipsa om ett avsnitt där älskade Winnerbäck gästar just Tomas Andersson Wij på Vasateatern i Stockholm. Han spelar upp några låtar och öppnar upp sig mer än vad han någonsin har gjort på en scen, hahaha. Och det är så fint när han erkänner att han inför varje spelning brukar sjunga just "Tusen dagar härifrån" med Perssons Pack. Och jag vet ju att Packet har inspirerat Lasse sen innan, men det var ändå så fint att höra. Persson är ju min kompis, ni vet... hahaha. 
 
Sen dog jag ytterligare när de tillsammans sjunger just Hälsinglandslåten om mitt vackra hemlandskap. Så mycket kärlek, så mycket värme och så himla mycket passion. HÄR kan ni se avsnittet i ynka tre dagar till, så in och kika - bara gör'e!

Mysisar. 

Gillar främst när Tomas berättar att första gången han såg Lasse så hade han en slags folkhögskoleaura över sig, hahaha. Och det är ju så jävla sant, för jag vet inte om jag berättat det här på bloggen - men gissa vilken folkhögskola som Lasse gick vid innan hans karriär tog fart?
 
GISSA, GISSA, GISSA?

Jo, självklart så var det min lilla älskling - Nordiska folkhögskolan i Kungälv. Han gick vislinjen där på 90-talet (tror det kan ha varit -95) och det är så surrealistiskt att tänka på att han också haft sin studietid där på samma sätt som jag. Att han suttit där på samma berg som mig och blickat ut över fästningen, att han traskat runt på samma stigar där i skogen, känt samma kakdoft från kexfabriken där i luften, varit på internatfester i 10:an precis som jag var under min tid ifjol, haft samma vislärare i form av Hanne Juul som lär ut där även idag och stått på samma scen som jag alltså gjort när jag läst upp mina dikter. Det är fan lite coolt ändå.

Älskar folkis, älskar Nordiska och älskar Lasse! 

Kommentera här: