Lucka #23.

 
 
Paniktårar på en buss.
Jag kan återigen inte hantera dig, julen. 
I dessa tider ligger mitt psyke sällan på plus. 
Och på något vis känner jag mig alltid bestulen.

Omvärlden vill att jag ska leva på ett visst sätt
och mina egna värderingar hamnar i kläm. 
Traditionella tankar om familj och vad som i juletider anses rätt,
gör mig ständigt påmind om att jag saknar ett "riktigt hem".
 
Jag julbakar i syrrans lya.
Hon torkar mina tårar och peppar upp mig som få.
Nu väntar helt enkelt det nya, 
att få lägga allting på sin egna nivå.
 
Helt plötsligt blir juljobbet på MAXI en ren parodi. 
Tidigare har jag känt att jag står utanför något stort.
Nu bara skrattar jag åt all julstress, kapitalism och ren idioti.
Och att jag faktiskt inte känner mig tvungen att besöka min hemsökta uppväxtort.

Kommentera här: