Lucka #21.

 
 
 
Tjohej, så kul det är att stänga.
Speciellt när bussturerna är under all kritik.
En halvtimme i Kungälv av att bara sitta och blänga.
Just där har vi detta jobbs största problematik. 
 
Imorgon börjar jag faktiskt på ett nytt, 
men jag vet inte än vad jag har att vänta mig.
Men det känns spännande med en liten jobbflytt, 
även om jag inte riktigt än vågar ropa hej.
 
Annars rullar väl livet på i sitt lunk.
Jag varvar jobbtimmar med musikpoesi och gott humör.
Då och då ger jag mig själv en redig ryggdunk,
över att jag faktiskt bor där jag bor och lever som jag gör.
 
Snart kommer julen och allt med den.
Egentligen vill jag bara försvinna genom jorden.
Jag vet inte riktigt om jag är redo än,
för att möta alla frågor och alla de medlidande följdorden.

Kommentera här: