Lucka #20.

 
 
 
Ett krigande med streckkoder och PLU.
Tänk så mycket man glömmer på så kort tid. 
Jag har ju härjat i kundtjänst, men slängdes tillbaka i kassan nu.
Tur då att min lugna och norrländska accent i krisiga situationer kan ta vid.
 
Folk är redan stressade som det är,
så när något inte går vägen kan det ofta spåra ur.
Och visst älskar jag att jobba inom service och i en affär,
men ibland känns det som att man får gestalta en slags klagomur.
 
Tur att man då har kollegor som håller måttet.
Fy satan, vad jag ändå har saknat er.
Pluggbubblan behövde nog ändå det här lilla avbrottet,
för att inse att det finns så himla mycket mer.

Men jag ska inte hymla med att det är drygt att åka så långt.
Och det är väl kanske därför jag söker mig bort.
Speciellt när mitt schema här i stan blir alltmer trångt.
Då känns det skönt att till jobbet ha det hyfsat kort.

Kommentera här: