Lucka #2.

 
 
I en värld av bortsnoozade alarm vaknar jag till. 
Panikpackar väskan och springer ut mot vagnen.
Jag vet inte om det är detta jag vill. 
Men biljetten är bokad, så jag får väl bara lämna min hamn igen. 
 
Ett tågsäte bredvid eftertänksamheten. 
Med peppande soundtracks i mina lurar. 
Är jag på väg tillbaka till ensamheten? 
Eller kommer jag sluta bygga murar?
 
Att åka hem till det man gett sig iväg från
är ju spännande i sig. 
Jag ser alla galna bandyminnen fladdra förbi i ögonvrån. 
Och hur mycket det en gång betytt för mig.

En match senare summerar jag det hela,
hur fint vi ändå hade det och fortfarande har. 
Men jag minns även hur mycket jag brukade vela.
Och vad som slutligen fick mig att inte stanna kvar.

Kommentera här: