Lucka #19.

 
 
 
Ni skulle veta hur mitt hjärta pustade ut,
när jag igår kväll anlände till Göteborg och återigen kunde bli glad. 
Jag får helt enkelt säga som Håkan sjöng en gång förut, 
att "Stockholm blir aldrig min stad". 
 
Säga vad man vill om spelningarna i Tele2, 
men vi var många som var eniga om en sak.
Nämligen att Scandinavium bjöd på mer stämning på både sitt och stå.
Och att i jämförelse med Göteborgspubliken framstår Stockholmarna som rena, rama vrak.
 
När jag nu är tillbaka i mitt liv här, 
så kanske jag ska ta tag i sådant som stått på stand-by ett tag.
Såsom plugg, jobb och skrivingen som jag ändå håller så kär.
Och att klura ut varför jag känner mig så himla svag.
 
Vecka 51 och året börjar lida mot sitt slut.
Nu börjar alla resuméer och analyser.
Snart är helvetesåret inne på sin sista pustande minut.
Och när det väl halshuggs vid Nyårsafton tror jag faktiskt att vi är många som går runt och myser.

Kommentera här: