Lucka #17.

 
 
Jag vaknar upp och printar min skärm.
Dagen är kommen och sorgen är här.
17:e december, du kommer klistras in i min minnespärm
som en dag av både hysteri och misär.

Intar min sittplats och känner mig inte alls hemma.
Jag ska ju vara där nere på stå bland alla andra dårar.
Det vore ett Kentquiz på ståplatsbiljetter om jag fick bestämma.
Så slipper vi se så många ticnettårar. 

Det dröjer inte ens fem minuter, 
innan jag bryter ihop totalt i gråt. 
Och inte sådant där vackert filmgråt utan jag stortjuter.
Låt efter låt efter låt efter låt.
 
Jag skakar och darrar och skrattar och ler.
Ryser tonårsminnen, av tacksamhet och sorg.
Det får inte vara över för jag vill alltidalltidalltid ha mer,
Men lamporna släcks och det skapas ett svart hål i min bröstkorg.

Kommentera här: