Begravningskänsla.

Fyfan.
Mår så jävla dåligt. 
Fyfan.
 
Ett långsamt tåg. Med en klocka som tickar alldeles för fort. 
Jag hinner inte, jag hinner inte, jag hinner inte. 

Vill bara hoppa av på vilken perrong som helst, vända hem till Göteborg och bara strunta i allt vad den här helgen heter. Jag vill inte att vi redan ska vara här. Du och jag, musikdöden. 

Hade planerat att jag skulle skriva långa och fina blogginlägg med alla minnen och konserter. Med alla år av romantik. Med livet självt, så att säga. Men det har bara varit någonting i mig som har blivit som en spärr. 

Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte. 
Det är så jävla jävla sorgligt.

Och ja, jag veeeeeet att jag kommer ha värsta fina helgen med världens coolaste vänner. Och att jag är lyckligt lottad som ens får vara med och uppleva allt detta. Det är få förunnat att ha denna typ av kärlek till ett band. Och jag känner också en djup tacksamhet över det. 

Men just i detta nu, när jag ska försöka knåpa ihop något inlägg om vad som väntar och vad som är så himla magiskt, så har jag svårt att hitta andra ord än deppiga sådana. Tyvärr. 

Det kanske kommer någon summering framöver. Jag orkar verkligen inte nu. 
Vill bara dö.

 
 
1 Emelie:

skriven

Åhh håller med! Det är så jävla tråkigt :( <3 styrkekram

Kommentera här: