Pepp-tisdag!

Tjenixen folket! 

Här sitter fröken i klassrummet nere i källaren trots att det är världens toppenväder utanför fönstret. Men vi har haft lektion idag - för första gången på länge faktiskt. Vi har haft en hel del eget arbete nu under Bok- och Biblioteksmässan, så antalet timmar i klassrummet har blivit allt färre. Och ärligt talat så har jag faktiskt saknat min lilla klass. 

Idag har vi dessutom en supermysig stämning i klassen. Vi satt alla och lunchade tillsammans - även de som inte bor här på internatet - och allt har varit så himla gosigt bara. Dunkar i ryggen och positiv anda. Me like mucho!

Snart ska läraren grilla min text som jag lämnade in igår, för jag vet att han vill gå lös riktigt rejält med den röda korrigeringspennan... Hahaha. Efter det ska jag och Adam-baby röra oss in mot Göteborg, för han har styrt upp så att jag får följa med honom på ett radioevent idag. Det är något med Göteborgs studentradio och vi ska eventuellt få hjälpa till att producera radio. Huuuuuuuur amazing? Älskar alla möjligheter som ploppar upp här och var.

Och jag älskar dagen. Älskar skolan. Älskar livet. 
 
Klasskompisen Ottilia är lika pepp som mig, för hon skrev denna söta lilla grej på tavlan nyss. ♥ Gose-hon!

På vägen från mitt internathus och ner till skolan imorse. I bakgrunden ser ni fästningen i morgondis.

Det fina livet just nu.

Alltså, herregud vad jag ÄLSKAR mitt liv just nu. Det slog mig någonstans när jag satt på Grön Express hem till Kungälv nu ikväll, när jag lämnade mitt så fantastiska Göteborg och kvällen jag hade bakom mig. Och när jag åter tar sikte mot Kungälv och pluggbubblan. Jag pendlar mellan mina drömmar i detta nu. 

Kärlek. 

Mötte som sagt upp skönaste killarna från bussresan till Borås i torsdags och jag känner alltså inte dem mer än att vi tjötade på under den där klassiska bortamatchen. Men ändå var de så jäkla goa att de bjöd med mig idag. Så vi ölade, tjattrade fotboll, skrattade och traskade sedan iväg mot Gamla Ullevi för att se Blåvitt slutligen vinna i en riktig rysarkamp.

IFK mötte Sundsvall hemma och det var få saker som egentligen klaffade. Men efter femtiotusen ångestattacker så fick vi se ett übersnyggt vinnarmål och segern var således bärgad. Drömmen om guldet lever fortfarande. Och vi ska banne mig kämpa ända in i kaklet. 

Efter matchen mötte jag upp Hanna & Claire för lite käk och ännu mera pladder om Dublinminnen. Så himla fint. Vi rörde oss slutligen mot Andralång där fotbollspojkarna skulle hänga, för de bjöd in oss till att öla och fira segern med dem. Väl efter någon bira och allmänt gött snack insåg jag att jag kanske borde leta mig hemåt trots allt. Här började klockan bli runt tolv och jag insåg att jag faktiskt har skola imorgon...

OOPSIE!

Men vad ska man göra när man njuter för mycket av livet? När man träffar alldeles för sköna främlingar? När man lever i sin drömstad och äntligen är en del av det som tidigare endast varit kärlek på distans? 

Jag kan knappt fatta det själv, men ÄRLIGT: Jag är så jävla kär i den här staden. Punkt. 

Slutligen så hoppar jag av bussen i Kungälv, varav telefonen ringer. Det är Fethiboy på direktlänk från tha Skånehoods och jag blir så himla glad i hjärtat. Det var så länge sedan jag hörde hans röst och jag saknar honom så. Efter ett gött snack så inser jag hur fantastiska mina boys egentligen var där nere i Svalöv. De fanns alltid för mig - hur mycket jag än vantrivdes och hatade det där jävla Svalöv. 

Det är så sjukt att blicka tillbaka nu, för kontrasterna är så påtagliga. Här lever jag nu i världens harmoni med världen runt mig. På världens härligaste skola och med så många fina själar i mitt liv. Och för ett halvår sedan var jag fast i en mardröm, på en helvetesskola långt ute i ingenstans och hela livet stavades ångest.

Men en sak är då säker - hade jag inte haft mina fina boys där nere i Skåne så hade jag aldrig pallat. Varje gång jag kände mig nere kunde jag traska till deras ungkarlslya och skratta ikapp. De bodde visserligen i världens skabbigaste knarkarkvart, men det var trygghet för mig. Det var vänskap för mig. Det var allt för mig.

 
Jag och mina älskade favoritpojkar under min sista kväll i Svalöv - jag kommer alltid att minnas er med kärlek! ♥

Mycket lutar år att de antingen kommer och hälsar på mig här uppe i väst eller att jag drar ner till Skåne igen över en helg. Där lockar förmodligen en tripp till Köpenhamn för att svina loss. Är det något vi i vårt gäng kunde under vårens gång så var det att röja järnet! 

Näe, hörre'ni. Om man kanske skulle ta och sova några timmar så man pallar av en hel dag i skolbänken imorgon? Kan ju vara en idé.

Underbara Blåvittsupportrar.

Nämen titta - jag hittade en bild på några av pojkarna jag hängde med på bortaresan till Borås nu i torsdags. Världens härligaste killar som välkomnade mig med öppna armar i den blåvita familjen. 
 
Vilka hjältar! 
 
Så nu ska jag alltså kila in mot stan och förtagga med dessa boys innan fotbollen ikväll. Ha det gött, Glenn.