Nattlig resa.

Nu så har jag slutligen satt mig på tåget som ska rulla mot slutdestinationen Bollnäs. Det har varit en lång natt, må ni tro, för jag började ju redan 21:40 från Svalöv igår och kommer hem runt halv tolv på förmiddagen idag. Denna gång hade jag ju dessutom ingen liggplats på sträckan mellan Lund och Stockholm, men jag försökte att sova så gott det gick trots allt. Sätena var dock brutalt hårda och bruden innanför mig skulle springa upp och ner exakt hela tiden, så jag har ju inte direkt fått någon sammanhängande sömn inatt. 

Nu har jag suttit på centralen i Stockholm och väntat i hela två timmar, men jag passade på att vara effektiv samtidigt och pysslade en massa med datorn vilket gjorde att tiden bara flög förbi. Och nu sitter jag som sagt på ett InterCity-tåg upp mot Åre med alla fjällsresenärer och jag börjar redan få utslag av Stockholmsdialekten... Det blir spännande att se hur jag ska kunna jobba med att serva dessa peeps senare idag i Tönnebro, haha. Wish me luck! Och håll tummarna för att jag kan lyckas somna nu under mina två och en halv timmar som är kvar... 

En trött Elin börjar se ett ljus i tågtunneln: 



Samma tågstation - motsatt riktning.


Åttio  dagar senare så befinner jag mig åter på samma tågstation - i Lund - men denna gång beger jag mig hem medan jag senast satt här en kall januarimorgon och undrade vad som skulle komma att ske framöver. Nu har jag facit i hand och kan väl inte direkt påstå att jag är övertygad. Skåne som landskap verkar charmigt och är ju dessutom förtrollande nära Köpenhamn. Men Svalöv... 

Svalöv, Svalöv, Svalöv. Nu ska väl inte direkt jag, som är ganska så van vid att bo på landsbygden, vara den som klagar, men där hemma i Hälsingland har jag ju åtminstone en bil att ta mig fram med. Här är jag istället strandsatt. Och om jag inte trivs på skolan så är allt liksom kört som det känns. 

Men nu ska det bli väldigt skönt att få komma hem till Henninge i en vecka och bara samla ny energi för att sedan göra ett nytt försök efter påsk igen. 


Hälsingland, mitt hjärtas land.

Hola amigos!

Här sitter jag och jäser på mitt nystädade rum och inväntar att klockan ska bli 21:40 och jag påbörjar min resa hem till Hälsingland. När jag åkte till Göteborg över sportlovet så lämnade jag ett ostädat kaosrum bakom mig och det var inte direkt sådär supertrevligt att komma hem till en vecka senare. Så jag har nog lite framförhållning denna gång. Kanske också för att jag är fullt medveten om att jag förmodligen kommer deppa ihop när jag återvänder hit nästa tisdag, så då behöver jag verkligen allting som kan pigga upp mig.

Minns hur jag drabbades av helt sjuka ångestattacker när jag kom tillbaka hit efter sportlovet i Göteborg och jag låg i sängen och ville verkligen tillbaka till syrran i underbara Göteborg. Och det säger väl en hel del, kanske. Men jag har alltid försökt trycka ner dessa känslor, försökt gulligullat med dem för att få dem att försvinna, men till slut så nådde jag botten i Berlin och det var då jag insåg att jag ska hålla ut denna termin men sedan så är det finito med mig och Fridhem alltså.

Just nu så har jag ju någon slags blandning av vantrivsel samt hemlängtan, för jag åkte ju aldrig hem över sportlovet som sagt. Så nu har jag varit borta från Hälsingland länge än jag någonsin har varit - det vill säga två och en halv månad. Så det är med en stor glädje jag ser fram emot denna lilla tågtripp upp till Hälsingeskogarna igen. Och som jag ska andas när jag väl når Henninge och mitt hem. Min skog, mina berg och min natur.

Tro det eller ej nu alla hederliga gamla bloggläsare som sett hur jag spytt galla på Hälsingland under alla dessa år, men faktiskt så har jag haft en ganska så stark hemlängtan nu på slutet. Särskilt när jag lyssnat på mina fina Hälsingevisor som ligger så varmt om hjärtat, där Tomas Andersson Wijs "Hälsingland" ligger i topp på grund av att Edsbyn alltid spelar den inför sina hemmamatcher. Och jag antar att man alltid kommer att ha någon slags hatkärlek till sin hembygd. När jag väl bor i Hälsingland så vill jag alltid bort, men efter en lång tid borta därifrån så kickar nostalgins sötma in och förskönar allting.

Men nog är det ju också bra vackert där uppe i Norrlandsskogarna, allt!

Jag uppe på Kölberg - bara ett stenkast hemifrån mig. Alltså, berg... FUCKING BERG!!! Hela Skåne är ju ta mig fan platt.

Apropå Kölberg så har ju ett av mina favoritband från Hälsingland - nämligen mina polare i bandet Nalta från Kilafors - spelat in en av sina musikvideos där uppe. Och inte till vilken låt som helst, utan Hälsingepatriotism passande nog. Så himla fin och stämningsfull video som är inspelad av min kusin Johan Bodell och som egentligen visar det finaste med Hälsingland och det jag gillar allra mest. Gillar ju även hur de sjunger följande rader i refrängen:

"För även om du tar dig härifrån, så vet du - ja, du vet!
Resten av världen har dig bara till låns - Hälsingland vet!"


SOOOOOOOM JAG LÄNGTAR HEM NU DÅ! Det kanske är så att jag måste upp på Kölberg och sitta och titta på ut över denna view innan jag åker hit ner till slätten igen.