Dopp i grytan med ett stänk av insomnia.

Jag borde ju sova just nu.
Jag borde sova rätt jäkla hårt, för att tala klarspråk.

Efter att ha sovit klappkasst de senaste nätterna och snittat endast några timmar per gång, så ligger jag ändå här helt klarvaken. Väl medveten om att jag ska stämpla in på Maxi redan vid 7 imorgon bitti. Eller ah, idag. Dopparedan till råga på allt.

Jag trodde att jag skulle slockna på momangen när jag kom hem nu ikväll. Efter nio timmars snurrigt jobb i julruschen och helt galet mycket paketutlämning där i kundtjänst, så tänkte jag att jag skulle bli lättvaggad ikväll.

Men närå. Jag har kikat på en hel Harry Potter-film, skrivit en massa dagbok och nu till och med lyssnat på min Spotifylista vid namn "Godnattvisor". Men inget funkar. 

Igår hade jag ändå en anledning till att somna lite senare. Jag och Cherry-berry hade avskedsmys eftersom hon åkte hem till Örebro idag, så vi beställde hem pizza och kikade på "Love actually". Alltså, huuuuur cheesy fick vi egentligen lov att bli?
 
But I love it. 

Nu är jag ensam här i huset och ska alltså fira julafton här helt på egen hand. Och nej, ni behöver inte fråga hur det känns eller tycka synd om mig för det. Det är helt och hållet självvalt. Och ni anar inte hur SKÖÖÖÖNT det ska bli. Jag ser typ fram emot detta som fan. Bara komma hem från Maxi runt fyra på eftermiddagen, mysa ner mig med en flaska rött och massvis av böcker. Stänga av sociala medier och bara vara. Egentid. Långt bort från torra släktsamtal och framtvingade låtsaskänslor.

Jag tycker inte om julen på det där viset och ni som följt min blogg i några år nu vet hur mycket ångest jag brukar få där hemma i Hälsingland när det vankas julfirande. Usch, får en klump i magen av blotta tanken...
 
Jag har därför sagt i så många år nu att jag inte vill vara där över julhelgen. Så därför var det ett rätt givet svar när en av mina chefer frågade om jag kunde tänka mig att jobba här över jul. Och att få stanna här i mitt fina Kungälv, i mitt varma Göteborg och i den fina sinnesstämning jag har haft denna höst - ja, det känns helt enkelt helt fantastiskt. 

Jag snackar inte längre om julefrid. Jag snackar inre frid. 

Ja, det här är väl det närmaste av en julig bild som ni får av mig i år... Fröken Brownie herself utanför hus 4 på vår husrundefest, där vi hade det så passande temat: jul. Julgranen har alltsedan dess stått stadigt kvar i vårt vardagsrum och trots att jag är lite anti den där kommersiella julhetsen, så måste jag säga att julefriden här i huset är riktigt på topp tack vare vår gran som varit med oss sen i augusti.