Dopp i grytan med ett stänk av insomnia.

Jag borde ju sova just nu.
Jag borde sova rätt jäkla hårt, för att tala klarspråk.

Efter att ha sovit klappkasst de senaste nätterna och snittat endast några timmar per gång, så ligger jag ändå här helt klarvaken. Väl medveten om att jag ska stämpla in på Maxi redan vid 7 imorgon bitti. Eller ah, idag. Dopparedan till råga på allt.

Jag trodde att jag skulle slockna på momangen när jag kom hem nu ikväll. Efter nio timmars snurrigt jobb i julruschen och helt galet mycket paketutlämning där i kundtjänst, så tänkte jag att jag skulle bli lättvaggad ikväll.

Men närå. Jag har kikat på en hel Harry Potter-film, skrivit en massa dagbok och nu till och med lyssnat på min Spotifylista vid namn "Godnattvisor". Men inget funkar. 

Igår hade jag ändå en anledning till att somna lite senare. Jag och Cherry-berry hade avskedsmys eftersom hon åkte hem till Örebro idag, så vi beställde hem pizza och kikade på "Love actually". Alltså, huuuuur cheesy fick vi egentligen lov att bli?
 
But I love it. 

Nu är jag ensam här i huset och ska alltså fira julafton här helt på egen hand. Och nej, ni behöver inte fråga hur det känns eller tycka synd om mig för det. Det är helt och hållet självvalt. Och ni anar inte hur SKÖÖÖÖNT det ska bli. Jag ser typ fram emot detta som fan. Bara komma hem från Maxi runt fyra på eftermiddagen, mysa ner mig med en flaska rött och massvis av böcker. Stänga av sociala medier och bara vara. Egentid. Långt bort från torra släktsamtal och framtvingade låtsaskänslor.

Jag tycker inte om julen på det där viset och ni som följt min blogg i några år nu vet hur mycket ångest jag brukar få där hemma i Hälsingland när det vankas julfirande. Usch, får en klump i magen av blotta tanken...
 
Jag har därför sagt i så många år nu att jag inte vill vara där över julhelgen. Så därför var det ett rätt givet svar när en av mina chefer frågade om jag kunde tänka mig att jobba här över jul. Och att få stanna här i mitt fina Kungälv, i mitt varma Göteborg och i den fina sinnesstämning jag har haft denna höst - ja, det känns helt enkelt helt fantastiskt. 

Jag snackar inte längre om julefrid. Jag snackar inre frid. 

Ja, det här är väl det närmaste av en julig bild som ni får av mig i år... Fröken Brownie herself utanför hus 4 på vår husrundefest, där vi hade det så passande temat: jul. Julgranen har alltsedan dess stått stadigt kvar i vårt vardagsrum och trots att jag är lite anti den där kommersiella julhetsen, så måste jag säga att julefriden här i huset är riktigt på topp tack vare vår gran som varit med oss sen i augusti.

"OGGEBOY" - 20 ÅR!

Idag fyller min lilla fågelunge (han som även kan gå under namnet Oskar, ni vet!) systembolaget-ålder. Givetvis så slog jag därför en pling till karln på vägen hem från jobbet och det var rentav himmelskt att prata med honom igen. 

Jag har blivit så himla dålig på att höra av mig till folk sedan jag började här nere. När jag bodde på Fridhem så såg jag det alltid som min räddning - att ta en promenad och deeptalka med en nära vän beyond Svalöv. Men här i Kungälv så trivs jag ju så satans bra. Plus att det har varit mycket skola, mycket häng och numera mycket jobb. 

Ärligt talat så har jag inte snackat med denna Birdman sedan vi såg en snabbis när jag var hem i september, så vi har mycket att ta igen kom vi fram till. Jag lever mitt galna liv här nere samtidigt som han härjar runt för fullt uppe i Umeå. Och tydligen har han gått och fått ett nytt smeknamn: Ogge. Jag förstår inte jag vad det var för fel på Birdie...
 
Trots två och ett halvt års vänskap i ryggen, så känns det först nu som att vi synkar i våra liv på riktigt. Vi lever nämligen snarlika studentliv för tillfället - bara det att han håller till uppe i norr och jag nere i väst. Tyvärr, får jag väl lov att säga, för det vore bara föööööör fint om vi kunde ha en catch-up över en simpel fika åtminstone en gång i månaden. 

Faktiskt så befinner sig herren i Hälsingland nu över sin födelsedag och den stundande julen. Det enda som hindrar en klassiker på Waynes är alltså att jag ska husera i Kungälv hela jullovet. Men vi får försöka med något till våren istället.
 
Och så länge som vi är så dåliga på det här med att ringa varandra, så föreslog jag att vi kunde bli brevvänner över Messenger. Sounds like a plan to me.

 
Gosiga bilder från en fika i Söderhamn i somras - GRATTIS ÄN EN GÅNG DIN LILLA SPARVEL!

Annars så hände sjukaste grejen idag på Maxi. Jag satt och jobbade i en kassa längst ner i hörnet och myser på med mina fina kunder, så kommer det en kille som handlat i en annan kassa och bara "ursäkta om jag stör dig i ditt arbete, men jag måste bara säga att du har ett väldigt vackert leende". 

Alltså, huuuuur kan man inte bara smälta då? Dessutom så var ju killen i fråga allt annat än ful. 

Var även med om en udda situation lite senare när det var en kille som frågade väldigt mycket om när jag skulle sluta och grejer. Självklart händer sådant här när jag känner mig som minst på topp. Har haft en riktigt sunkig dag rent utseendemässigt och kände väl under hela min promenad till jobbet idag att jag inte var gjord för att jobba med människor och service överhuvudtaget idag. Kände mig sjukt trött och grinig as a motherfucker. 

Men som tur är så vänder världens bästa jobb och kollegor på den steken och jag kan slutligen skutta därifrån med ett stort leende på läpparna. Älskade Maxi - I TOTALLY LOVE YOU!