Elitloppet en gång om året!

För en vecka sedan vid den här tiden så befann jag mig i el Stockholmo och levde livet på Elitloppet. Nog för att jag valde att åka dit och jobba detta år kontra ifjol när det endast var festresa, men vi hann klämma in bra nog med fest detta år trots allt... Jag och min trogna vapendragare Sara tog tåget ner på fredagen, intog Davids lägenhet medan han var ute på annat och gick loss på hans öl. När han kom hem drog vi ut och käkade, groggade på balkongen, kikade på filmen G som i Gemenskap (vår film!!!) och söp oss fulla som små troll. Sedan vinglade vi ut på Söder och dansade järnet för att sedan följa upp med en lite lugnare utgång på lördagen där vi satt och käkade och drack med fina värmlänningar och garvade järnet. Nog är det något speciellt med denna Elitloppshelg, allt...

Som vanligt så säger bilder mer än tusen ord:


Fröken hann inte fixa sig innan avfärd, utan klev direkt ur duschen och lurkade loss som en liten lodis hela vägen ner till huvudstaden. Thank god för solbrillor!
 

Här hade vi intagit världens bästa Davids lägenhet och gått lös på hans öl som han lagt på kylning åt oss. Gulleponken! Tänk att han verkligen står ut med oss år efter år...


Till slut kom herren hem och då blev det klackarna i taket för oss båda, haha.


TRION! Som jag älskar oss, alltså. ♥


Vi mötte upp Sophia som gick på Bergvik samtidigt som oss. Trots att vi gick i samma enhet så hade vi aldrig någonsin pratat med varandra (båda var två blyga fegisar under högstadietiden...) men bruden är ju för bövelen hur gosig som helst. PUSS PÅ HENNE OCH HENNES HATT!


Man vet att man är för full för sitt eget bästa när man tar egopix inne på toan där ögonen inte riktigt hänger med. Jag hade planerat en hemgång runt 2 när krogarna stänger hemikring, men inte då. I de större städerna hänger man ju i längre. Någonstans så fick dock fröken tillbaka sitt förstånd och insåg att hon faktiskt skulle jobba dagen efter. Hinkade vatten som en dåre i baren trots att jag blev bjuden på drinkar (hahaha, händer ALDRIG!) och tvingade David att vandra hem med mig runt halv tre och trycka i mig mat och resorb... Haha. Standard.
 

Och dagen efter då? Jo, jag och Sara var såhär pigg i solskenet!


Världens bästa David och jag när vi väntade på taxin.

Väl på Valla mötte jag upp mina Bollnäsbrudar för att jobba i TOTO:n. Här har ni mig med min favorit-Linnea.

Bästaste jäkla TOTO-personalen i hela landet! 


Efter att ha plöjt igenom sig ett bakfullt arbetspass (vilket gick helt galant, man är väl ingen newbie...) så drog vi ut med gänget på något mysigt litet hak och käkade och drack i mängder. Jag låg lite efter alla andra eftersom de ölat hela dagen på Valla, men jag var ganska så snabbt ikapp. Är det dagen efter så är det, liksom.


Jag och min homie! Sara blev inte ens utkastad denna gång. Det var en magisk kväll för alla inblandade, haha.


Jag lyckades till och med att fånga den så legendariske Davva på bild. Har hängt med karln på Elitloppet i fyra år utan en endaste bild, men nuuuuu så! Haha.


Sedan så har vi ju världens sötaste slash roligaste par ever - Marielle och Stellan. Jösses, vad jag tokdiggar dessa sköningar!

Jag och fröken fräken herself. Den här bilden skickade vi till syrran eftersom att det faktiskt är genom henne som jag känner Marielle och hennes lilla gäng.
 

En lite skarpare, men inte för den sakens skull bättre och mindre suddigare, bild på oss... Haha. Här börjar det rulla utför. När haket vi hängde på stängde och vi bara skulle promenera hem fick jag skönaste fyllan helt plötsligt. Ni vet, bananas-Brunlöf på snurr. Ville göra kullerbyttor nerför en hög kulle och tvingade med mig Sara på en krogrunda. Jag ville liksom inte ge upp än när hela livet var så vackert just där och då. Men så kom vi till första bästa krog och Sara blev i vanlig ordning nekad för att hon vinglade så mycket, så då gav jag upp redan där... Haha. Visste att det var lönlöst, så vi drog hem till David och jag gick loss på fylle-sms istället. Alkolås på mobilen, nästa? PLEASE.
 

Dagen efter så var det monstersminkning som gällde ifall jag skulle se representativ ut på självaste Elitloppet, haha. Faktiskt så gick det betydligt lättare att jobba under söndagen och det kan nog hänga ihop med att jag fick lite mer sömn den natten, haha.
 

Sliten krigare på väg hem i bilen. Liftade med några kollegor på väg hem till Kilafors och både jag och Sara drabbades som vanligt av samma sorts ångest när vi började närma oss Söderhamns och Bollnäs gränser... Det är aldrig frivilligt, det där. Men med musiken pumpande på maximalt så överlever man även den sortens tristess. Och med en fin helg i backspegeln att leva på ett tag framöver.

Skulle kanske haft lite bilder på hästar eller självaste folkfesten, men eftersom att jag satt inlåst i min lilla lucka uppe bland snobbarna på Valla Krog så blev det ingen vidare action med kameran väl på Valla. Fick jag någon lucka här och var så drog jag ut till E-läktaren och hängde med skönt folk eller hälsade på David och gänget en snabbis. Och var avundsjuk de luxe på alla satar som kunde öla och bara insupa atmosfären. Men jag valde själv att jobba i år, så det vore lite smått tacky att klaga på detta vis. Men vi får väl se hur jag gör nästa år. Ifall jag åker ner och kör en all-in-helg då igen. Med samma härliga gäng. Samma, gamla, hederliga Solvalla. Och samma galna Elitlopp.

Mina gospojkar!

Jag har sådana mysiga dagar, alltså. I torsdags var jag ledig och tog en långpromenad på kvällen när vädret började ge med sig och bjuda på lite solsken. Jag hinner kanske traska i två kilometer innan telefonen ringer och i den andra änden finner vi min älskade Emil Bergh. Han bad mig att berätta allt som hänt, alla detaljer och helt från början. Han fick sig en uppdatering som heter duga, men inte nog med det inte. Vi bokade dessutom in en heldag tillsammans nu på söndag. Klassiskt "Elin & Emil-mys" här ute i Henninge när vi ska leva skogsliv. Han var nämligen sugen på att umgås och jag hoppades innerligt att han inte ville involvera alkohol. Jag känner nämligen hur jag vill leva det lugna livet ett tag. Lyckligtvis så var Puffen inne på samma linje, så nu blir det skogspromenad, paddling, stughäng och bara en jädra massa tjöt. Noll mottagning på luren och bara vi två. Min finaste, finaste vän. Jösses, vad jag älskar den pojken! Vi har inte hängt sedan påsk, så det är banne mig på tiden alltså.

Bild på två gula och klappfulla kycklingar från påskfirandet - en av de mest sjuka utgångar jag någonsin varit med om!

Så skriver Odlanderspojken och frågar om mina planer för lördagen. Tydligen ska Niccoponken flytta till en lägenhet i Hudik och Jonis&Daniel ska agera flyttfirma. Och vem är jag att svika mina SSU-grabbar? Så idag drar vi uppåt längs E4:an för en helkväll tillsammans. Jag blir alltid så glad och lycklig av att hänga med dessa fina själar och vore det inte för politiken så hade jag inte kännt dessa favoriter. Jag är så lycklig över att jag numera får spendera tid med mina sötnosar. Jag och Odlander träffades först på sista april ifjol, men sedan dess har vi gjort en massa tok ihop. Han är verkligen en av mina bästa vänner som jag håller så himla, himla högt. Vi har varit på konserter och resor ihop, vi har varit på äventyrsbad, vi har haft sleepovers, vi har flummat runt på diverse SSU-tillställningar och nu för två helger sedan så skrev han och frågade vad jag hade för planer på söndagen. Mitt enda mål var att bära långklänning eftersom jag suttit i en svettig TOTO-lucka på Gävletravet på söndagen, men eftersom jag ändå hade en ledig söndag så ville jag hitta på något. Inget speciellt, utan bara åka någonstans.

Han var inne på samma linje och föreslog först en promenad någonstans. I slutändan så drog vi till Järvzoo för en lång promenad bland djuren med kameran, galna turister och mycket snack och skratt vänner emellan. Vi hann även med en sidotur till Ljusdal för att hälsa på en annan söt SSU:are vid namn Emma som vi hängde och lunchade med. Vädret var helt outstanding och jag var så himla hellycklig i hjärtat den där dagen. Allt var bara så himla sweet. När vi slutligen, efter världens typ finaste dag, återvände hem till Henninge så hängde vi här hemma med alla djur. Bland annat Kentaboy (GIVET!) men även vårt lilla föl som vi har fått här hemma på gården.

Lite bilder:


Daniboy kom och plockade upp mig på förmiddagen och så drog vi iväg i hans räser-VOLVO.
 
Framme vid Järvzoo. Kanonväder och hur härligt som helst.


Vi inledde starkt med att ta itu med min rädsla för vargar...


Men huuuur söt är inte denna lilal krabat, liksom?


Mamma björn.


Och nere i gropen finner vi barnen björn. Huuuuur söta som helst! Vet ni by the way att jag stött på en björnmamma och tre ungar när jag var ute och cyklade en kilometer hemifrån för fyra-fem år sedan?

Och apropå att stöta ihop med vilda djur så fick jag här möta en av mina största rädslor... När jag var fjorton så blev jag attackerad av en berguv och alltsedan dess så har jag varit LIVRÄDD för allt som har med fåglar och flaxande att göra. Jag menar: KOLLA BARA IN FANSTYGET! Hur läskig som helst. Usch, får vidriga flashbacks...
 

Jag fick se ett lodjur för första gången, även om det blev världens typ sämsta bild. Men jäklarns vilka vackra djur! Blir bara ännu mera övertygad om att min lilla Kenta var ett lodjur i sitt förra liv, för han har exakt alla drag. Haha.


Vi hade väl lite tur som hängde på ett turistgäng och fick guidade matningar och grejer. Här har vi djuret om gett namn åt hela djurparken - nämligen järven.


Största posarn!


Alltså, vackra Järvsö! 


Jag och min finaste Daniel. Världens gosigaste häng och allt är liksom bara så himla härligt och spontant. Vi bara glider runt där och kikar på djur, pratar om livet, skrattar och bara finns. JAG ÄLSKAR DIG, VÄNNEN! Det är få som jag kan vara så himla avslappnad med som du.
 

Vi fann en söt liten ekorre att busa med. Hur nyfiken och söt som helst!


Sedan så blev Daniel som barn på nytt.


Jag fick välja ut present åt Emma och feminist som jag är så blev det givetvis en rosa tjejgrej... Haha.

Här har vi sötaste Emma och min fina Daniel - HERREJÖSSES vad jag tycker om alla mina härliga SSU:are, alltså! Det blev lunch i Ljusdal och allmänt chillhäng.
På vägen hem så stannade vi till för klassisk mjukglass i Järvsö.
 

Väl hemma på gården i Henninge så sprang vi inte helt otippat på Kentaboy. 

MITT ÄLSKADE LILLA HJÄRTA! ♥

Och här har vi Henninges lilla söta föl.

Hästrädda Daniel hittade faktiskt en favorit - tro det eller ej!

Vad himla fint! Jag säger ju att hästar är ett av världens mest fantastiska djur.

Men nummer ett är ändå katter, utan tvekan. Här hade vi kanske lämnat Kenta i max tio minuter och när vi kommer tillbaka så hade han hunnit fånga en råtta som han lekte med. Det är mammas lilla jägare det, minann!

Det där var bildskörden för den här gången. Världens härligaste dag med min fina och det är alltid så himla chill när vi hänger. Blir nog något liknande ikväll, när vi tillsammans med Jonis & Nicco ska göra Hudiksvall osäkert... Haha. Mina gospojkar!

Jonis, jag och Nicco på äventyrsbadet i Sandviken i höstas - me like denna bild mucho!

Livstecken eller något.

Men nu ni! Jag finner inget andrum som det känns. Ingen ledighet och ingen ventilation, för jag är på språng konstant. Det är jobb, det är resor, det är aktiviteter och däremellan så försöker jag klämma in lite sömn. Och lite poltikdiskussioner. Bloggen hamnar i kläm, men just nu är det inte nummer ett på agendan. Ska jag vara helt ärlig så kunde jag nog inte bry mig mindre. 

Så kikar jag ändå in här och ser att statistiken fortfarande håller sig vid liv. Får lite ångest och känner att jag måste slänga in ett litet inlägg innan kvällens jobb på macken. Imorgon är jag ledig (HALLELUUUUJAH!) och känner jag att lusten trillar på så kanske ni får en liten genomgång av vad fröken Brownie pysslat med på slutet. Eller så spenderar jag dagen promenerandes i skogen med min bästa musik, terapitömmandes i dagboken och rensning av alla demoner som härjar fritt på rummet just nu. 

Kanske.
Kanske.
Kanske.

Kanske jag finns här. Snart. 

Bakis-Elin i söndags - efter en tvådagars i Stockholm och redo (frågetecken?) på jobb i toto-luckan på Elitloppet.