Lever jag?

Jo, men det gör jag väl... Bortsett från att det känns som att jag inte gör något annat än att jobba och sova, jobba och sova, jobba och sova. Å andra sidan så fick jag höra från en kollega härom dagen att hon minsann aldrig stött på en människa som är så mycket "ute på" hela tiden. Att jag alltid drar iväg till olika ställen, hittar på en massa saker, hänger med folk och grejer efter eller före jobbet. Så nog ligger jag i, allt. Så gott jag kan.

Bloggen är ett frågetecken. Vet inte ifall jag vill avsluta den helt eller bara låta den glida ett litet tag. Allt behöver faktiskt inte vara så drastiskt i fröken "allt eller inget":s liv. Men suget finns inte. Och heller inte tiden. Och ah, det är väl det som går att säga just nu. 

Det som däremot finns är passion för livet. Inbillade mig att jag var inne i lite av en gråzon ett tag, för känslan stod på noll och jag svajade varken uppåt eller nedåt, men såhär i efterhand så var det nog blott trötthet som talade. Viskade lögner i mitt öra och hackade på mitt hjärta. Men skölden jag byggt upp nu är starkare än någonsin. Vetskapen om att allt är fint, egentligen. Det gäller bara att plocka på sig rätt sorts solglasögon. Full pott på alla nivåer om man ser ut som en mygga, likt jag gjorde på väg ner till Göteborg ifjol:

 
Livet flyter på oerhört smärtfritt just nu. Jag trivs så överjävlasatans bra på jobbet mitt, det vill säga macken i Tönnebro. Lika på COOP-haket där jag gjorde en kort liten visit förra veckan samt på mitt älskade trav där jag åter befinner mig i min älskade lucka imorgon kväll. Mellan varven så hinner jag tömma min själ i dagboken, gosa med min saknade syster som är hemma på besök samt dejta hejvilt. Vet inte ifall mitt dejtingliv någonsin blomstrat så mycket som det gör just nu. Det är helt galet. Men kul. Singellivet är det sanna livet, alltså. Som jag älskar't. 

Något jag också pysslar med rätt mycket är långa och härliga promenader in tha Henningewoods. Gärna med Kent på maxad volym och gärna med ett sjujävla studs i benen. Det börjar rycka i kroppen redan nu faktiskt. KVÄLLSPROMENAD KALLAR! Och livet ler lika mycket som jag själv.

Cruising i Sandviken.

Det blev ändrade planer igår, för lagom när jag var pepp på att dra iväg bortåt Hudiksvall så hör min kära Tezza av sig och frågar ifall jag inte vill hänga med henne på cruising i Sandviken istället. Då jag vet hur hon och jag funkar tillsammans och dessutom om man utgår från vår första cruising ihop (Ljusdal sommren 2006) så visste jag att det skulle bli en totalgalen kväll. Hörde genast med mami ifall hon hade några öl på kylning som jag kunde fylla handväskan med och sedan var det liksom bara att gasa. Så mitt löfte som jag gav till mig själv där om att vara nykter och skötsam ett tag höll sig ju jäkligt länge... En vecka, närmare bestämt. Haha.

Och nog blev det galet också. Solsken, öl, en jädra massa grabbar i någon cab och en Elin & Tezza i högform. Precis som den gamla goda tiden. Precis som alltid med oss.

Gosig bild på två taggade satar i bilen ner igår kväll.

Idag har jag mått så jäkla dåligt. Fick världens baksmälla och har varit konstant illamående. Självklart så blev vi kvar i Sandviken igår också, vilket kanske verkade totalt logiskt igår men inte alltför genomtänkt idag som det kändes. Lyckades till slut ragga skjuts (läs tvinga!) grabbgänget som vi hängde med att köra oss hem till Stråtjära igen och sedan dess har det varit sängläge för fröken vill jag lova. Emil kommer snart hit och väcker liv i mig så att det blir lite action denna fina söndag. För fan. Detta var inte planen. Jag skulle ju sluta med bakfyllor och alkohol ett tag. 

Orkar. Inte. Mer.

Nåväl. Det är första juni idag, vilket innebär en helt ny månad och en helt ny start. Läge att inleda det duktiga livet nu en sväng, känner jag. Å andra sidan så vet jag exakt vad som brukar hända när jag skriver just sådär. Då händer nämligen kvällar som just igår.