Söndagsångest?

Dagboken får ta mycket skit just nu. Sitter och reflekterar över en helg som inte alls blev som planerad och mycket tack vare min brist på engagemang. Något jag dock brann för rejält för var jobbet på COOP och det var nog just där som jag lade ner allt krut. Men jäklar vad fint det är att sitta där i kassan och satan i gatan vad jag stormtrivs på den där arbetsplatsen. Var där på personalmöte/utbildning i torsdags, har jobbat nu lör-sön, jobbar igen på torsdag och sedan så är det personalfest på lördagen. Jag känner mig så hemma så det finns inte!
 
Eftersom jag inte har något bra i övrigt att skriva om helgen så lämnar jag det bladet blankt och låte istället dagboken få ta smällen. Denna älskade dagbok som har fått vara min personliga terapeut i så många år. Jag skulle förmodligen dö om jag blev fråntagen kapaciteten att kunna skriva. Då skulle jag inte ha något att leva för längre, som det känns... Skrivningen har och kommer förmodligen alltid att hela mig. 
 
Var ute på en kvällspromenad när jag kom hem till Henninge och rensade hjärnan från destruktiva tankar. Jag spanade ut i horisonten efter en dipp i humöret tidigare i veckan, men jag vägrar tro att detta kan vara det. Jag vägrar tappa tron. Så imorgon är det back to reality igen med träning, plugg och umgänge med människor som värmer min själ och gör mig till en bättre person. Nästa helg blir det bland annat äventyrsbad med SSU:are i Sandviken på lördagen och ett litet pyjamasparty hos Odlander på fredagen. Jag längtar så. 
 
Jag är värd mer än självförakt. Så mycket mer.