Skötsam Valborg.

Har kickat av en grym dag på praktiken - just love that place! - och sitter nu på tåget mot Gävle. Där ska jag byta till en buss mot Hofors av alla ställen. Och nu undrar ni säkert vad i böveln jag ska hitta på där borta på Valborg och allt...

Jo, det är nämligen på detta vis att SSU:s ordförande vid namn Daniel Johansson bjöd in mig till ett event som de ska ha där ikväll, nämligen grillkväll med nattvandring. Som bekant så är just den sista kvällen i april en av de största fylleslagen för våra yngre tonåringar.

Och nu snackar vi inga lugna tillställningar, utan vi minns väl alla de där fylleslagen på någon random badplats som slutade med att man slirade runt på stans gator i en alldeles för kall jacka och i ett alldeles för rusigt tillstånd? We've all been there...

Eftersom jag ändå är nykter i och med itrim (vet ärligt talat inte ifall jag skulle ha festat annars heller...) så kände jag att jag ville göra något vettigt istället. Och eftersom att Daniel ska tala på "röda maj" i Bollnäs dagen efter så åker jag ju ändå med honom tillbaka till mina hoods så att säga.

Så den här sötnosen (plus hans extremt söta hund som ni också ser på bilden) ska jag alltså sova hos inatt:

Hej svettlurk!

Har nu kämpat mig igenom mitt gympass. Hann även med en promenad innan, så kvällen har gått förvånansvärt bra med tanke på tröttheten. Nu ska jag vandra till tåget för att åka hemåt Holmsveden igen. Det blir långa dagar nu när jag praktiserar hela dagarna och dessutom vill träna fem dagar i veckan (tre gym och två simning) och det är inte alla gånger det går ihop, men jag försöker så gott jag kan.

Nu blir det dock lugnt i två dagar, Valborg och första maj, men på torsdag ska jag väga in mig igen och drämma av ett slaktarpass ifall jag inte lyckats få ner tillräckligt mycket...

Sliten tjej på bussen.

Löjligt trött efter dagens praktik och med en irriterande huvudvärk sitter jag på bussen mot Bollnäs. Jag hade tänkt försöka råda bot på min skallebank med lite svettande på Karma. Vi får väl se ifall det hjälper eller inte...

Winnerbäck sjunger i alla fall vackra visor för mitt ömma hjärta och höstvädret gör det hela lite mer verkligt. Jag ska skriva dagbok ikväll. Jäklar vad jag ska tömma mina svarta och överfyllda kanaler. Rensa. Jag blir som en helt ny människa när allting väl får nudda pappersytan. Skapa rader av tankar som delvis lämnar mitt system. Det finns en underskattad sorts terapi i det.

Jag har haft världens finaste dag på praktiken. Känner mig sådär allmänt kär i allt. I jobbet, mina underbara kollegor och främst då mina medpraktikanter, världens goaste kunder och arbetsuppgifterna. Allt, helt enkelt. Allt är romantik. Passion. Och jag känner verkligen hur mitt hjärta finner en slags ro som jag så länge har eftersökt. Den där känslan av trygghet och kärlek på samma gång. Lycka. Jag har verkligen hittat hem. Det känns i hela själen.