Världens vackraste Elsa.

Igår hade en kär gammal vän namnsdag och det var ingen mindre än ELSA.

Som ni vet så valde ju min älskade hund att lämna oss i maj månad, hela tolv år gammal, och även om det var rätt efter ett minst sagt händelserikt liv så hade jag svårt att hålla tillbaka tårarna i flera dagar på rad. Och har väl delvis fortfarande. Så fort jag kommer hem till Henninge utan att det är någon liten krabat som kommer och möter mig direkt vid billuckan, utan att mann alltid ser en söt liten hund ligga i sitt hörn i köket, utan att man hör tassar i trappen så fort det släcks på nedervåningen.

Ja, gammelkärringen blev mörkrädd på äldre dar och då trippade hon alltid upp till mig och sov i min säng. Varje gång jag var hemma så skulle hon dela säng med mig. Oavsett om det var en stor, på soffan eller en fjuttig liten 90-säng. Vi knölade ihop oss och jag vet inte hur många gånger jag låg med benen på henne. Och hon snarkade. Oavbrutet. Passionerat.

Hon älskade promenader. Skogen var det bästa hon ville och vissa gånger lät jag henne välja promenadväg. Varje gång vi kom till ett vägskäl stod hon nämligen lite lutad åt ena hållet och hennes glädjeskutt när jag valde att gå den väg hon hade önskat... De var obeskrivliga.

Hennes favoritställe of all time var vid bryggan nere vid sjön. Under sommarhalvåren gick vi alltid dit så att hon fick bada av sig. I sina yngre år var hon helt galen och hoppade hejdlöst från bryggan, simmade långt ut och plockade näckrosblommor till mig. Med åren blev hon lugnare. Jag var faktiskt ner och badade med henne samma månad som hon dog. Och även om hon bara gick ner och doppade halva kroppen så kunde man riktigt se att hon njöt. Hon älskade vatten. Och just den där platsen.

Det finns så himla mycket med denna älskade lilla hund och ni alla vet hur mycket jag älskade henne. Jag åkte helt ärligt hem till mamma och pappa bara för att träffa henne ibland. Världens goaste hund. Hon kände alltid på sig när man var ledsen. Då kom hon och la sitt huvud i ens knä och tittade på en med sina förstående bruna ögon. Och hon höll sig nära. När jag låg där i sängen och grät så att tårarna tog slut, då låg hon bredvid.

Ända sedan hon försvann så har det varit ett tomrum. Hon var hela familjens lilla gullegris, på ett eller annat vis. Hon hade så himla mycket personlighet, den där Elsa. Så himla mycket kärlek och känsla i denna svarta lilla pälsboll. Så mycket liv.

Och jag vet, jag bara vet, att hon lever vidare. Om inte i livet så i mitt liv. I mina tankar, i mina känslor, i mitt hjärta.

Sur förlust.

Det var väl egentligen ganska väntat med torsk ikväll med tanke på Edsbyns allt annat än smickrande statistik på den där skräckarenan, men bönderna från Byn såg oroväckande tama ut. Broberg vann således rättvist rakt igenom. Jag hoppas dock innerligt att man i Edsbylaget tar sig i kragen inför fredagens fight mot favorittippade Villa-Lidköping, för då vill vi se åka av!

Annars var det en fin kväll i övrigt där jag fick hänga med lite goa bandysupportrar och främst då mitt älskade gäng i "Östra". Även lite sköna brobergare som man alltid träffar på match såhär.

Dagens roligaste var i alla fall Brobergs intro. Ni som var där vet vad jag snackar om... Hackande skivor, försenade fyrverkerier och total parodi. Gillade även speakerns virriga uttal om vartannat. Synd att jag inte hade Stridharn med mig att garva tillsammans med, haha.

 

Nästa station - Hällåsens IP.

Glömde i all hast mina glasögon när jag skulle springa iväg till bussen, så någon vänlig själ som känner sig manad att hålla koll på bandybollen åt mig på Hällåsen ikväll?

Ja, bandy var det ja... Seriens första bortamatch och även seriens första hälsingederby. Mitt hjärtelag Edsbyn drabbar samman med mitt andralag Broberg, så det är bäddat för en vacker afton där borta vid kusten.

Pärlan min har fortfarande inga vinterdäck, så jag vill knappt veta min telefonräkning nästa månad med tanke på alla sms-biljetter i telefonen... Hade väl egentligen kollat upp ifall jag kunde lifta med Farmersbussen eftersom jag inte visste ifall linje 100 stannar vid bandyplanen (jag tar vanligtvis 64:an till Söderhamn) men när jag till min stora glädje såg att den stannar där så får bönderna klara sig utan Östra under resan helt och hållet. Det är ju trots allt i våra hoods som kvällens fight utspelas.

Jag är dessutom riktigt glad att jag hängde kvar på tågstationen och inte vandrade iväg till Schenströmsplan (där man hoppar på supporterbussarna) för vet ni vem jag träffade på om inte världens bästa Lille Skutt? Vi tjötade loss en stund och vi hade en hel del att kackla om med tanke på att an bomade senaste travdagen. Gosigt värre!

Nåväl, nu sitter jag på bussen och ska ha lite kvalitetstid med herr Spotify och tagga upp inför kvällens bandybatalj. Jag har en skön feeling i kroppen och oavsett resultat så har jag på känn att det kommer att bli en ruggigt bra match.

 


Även om jag glömde glasögonen hemma, så glömde jag inte den så viktiga utstyrseln som visar vilket lag som finns där i hjärtat.