Har precis avnjutit en gosig middag med mina päron. Mamma vet att jag är helt såld på lax, så hon hade fixat i ordning det för min skull. Dessutom så kom hon hem med en påse Cheddarpopcorn - min favorit sedan jag var typ... elva? Mami är bäst, helt enkelt.

Kärlek.

Jag drack dessutom en öl till maten medan mamma & pappa slog till på snaps och allt. De åt ju å andra sidan sill också så och då blir det väl lite torrt utan dessa så klassiska akvavit? Ni vet, de där små flaskorna som man köper i grupp. Minns när jag precis börjat att dricka alkohol som en liten fjortis back in the days och när jag snodde sådana där små flaskor av mina föräldrar. Bara det att jag lyckades med bedriften att inte läsa på dem, så när jag och Emma väl skulle shotta "bäska droppar" så höll vi på att dö. Ingen direkt höjdare, om vi säger så.

Det jag ville komma till var i alla fall att jag ikväll kände mig riktigt snurrig av bara en öl. Är det verkligen så här när man inte super varje helg, vilket jag lugnat ned mig med nu? Vad jävla gött att inte behöva köpa upp hela systembolaget så fort man ska till med kalasande. Kanske något att satsa på i framtiden? Festande en gång i månaden på sin höjd. Fan vad soft. Vi får la se hur pass länge den trenden håller i sig...

Nu blir det lite filmtaaajm!

Jag hade bränt i ordning en Leksandsskiva lagom till min och Elins lilla dalatripp denna fredagskväll och jag hade väl knappt lyssnat igenom hälften innan jag slängde in allt och började med "burnandet". När vi sedan lyssnade igenom låtarna både en och två gånger under bilresan så fastnade jag för en speciell låt. Den är helt, helt underbar och så typiskt min smak.

Jag lovar er! Lyssna och njut:

Hejsan era små nattugglor!

Kom ganska precis hem från Leksand där jag och min kära Stridhare ikväll har varit på håkkybåkky. Vi som är sanna bandyfantaster kände att det kunde vara kul med lite variation. Och nog för att ingenting någonsin (ska väl kanske vara en hemmamatch med IFK på Gamla Ullevi då kanske...) knäcker Edsbyns IF Bandy så kan jag säga att jag blev frälst ikväll. Vilken jäkla stämning, vilken skön publik och vilket jäkla härligt lag.

Alla var helt underbart trevliga och vi hann väl bara komma lagom till toaletterna vid ingången innan jag hunnit bli vän med ett gäng tjejer. Men jag älskar folk som är pratglada och sociala precis som annan. Det bästa jag vet är utåtriktade människor. Och jag har alltid upplevt att när jag varit på hockey i Gävle (Läkerol Arena eller Gavlerinken back in the real old days) eller Stockholm (vi var en sväng ut till Södertälje när vi var på hotellresa till Stockholm ett år med bandyn) att folk gått runt med näsan i vädret och en massa sura miner. Nu ikväll var det däremot en massa glada miner, alla log mot varandra och leksingar och Morasupportrar hängde i periodpauserna. Jag kände mig som när jag var på ett derby nere i Göteborg, typ. Jag kände mig hemma. Så myyyyyyys!

Jag försökte att mobilblogga, men det var knökfullt där ikväll (totalt slutsålt) så vår mottagning tröt. Dock så har jag en hel del pix och lite fina videoklipp från bland annat straffläggningen. Jag och Elin slog nämligen på stort när vi väl var på ett daladerby för första gången när vi valde en match som ledde till både förlängning och straffar.

Stämning kan jag lova er. Leksands supporterklack är HÖGKLASSIGA. Enormt.


Elin var chaufför på vägen dit. Och hon var rosa i vanlig ordning.


Jag var väl inte sämre jag heller.


Vi kom fram till slut även om vi trodde att vi inte skulle hinna. Det var lite kaos mellan Rättvik och Falun när klockslaget var 18:00, så nog var vi bra stressade där ett tag.


När vi anlände så var Stiko Per Larsson redan i full fart med att sjunga sin magiska introlåt "Bröder". Gåshud, minsann.


Superstars hade en rätt skön flagga inledningsvis.


Bättre bild.


"Varning - plakat kan förekomma!"


Lagen hann inte spela särskilt länge innan domaren var tvungen att avgå. Och inte var då ersättningen någon direkt höjdare. Jag säger som domaren: "Utan domarn är Mora ingenting!"


Leksand är i klass med Bollnäs på det här med guldfronten.


"Var är drakarna, var är drakarna, var är drakarna - drakarna från Mora?"


"Här är superstars, här är superstars, här är superstars - superstars från Leksand."


Det blev som sagt förlängning och straffläggning innan det hela var över och här har vi kungen i målburen - straffräddarN.


Så jävla välförtjänt! Två poäng till de rätta masarna i slaget om Siljan.


Nöjda besökare.


Jag körde hem och trots att jag var trött som en gnu, så fungerade det klockrent med en massa mysmusik och en jädra massa skitsnack. Det roligaste på hela kvällen var dock att vi inte körde fel en endaste gång, vilket vi alltid gör så fort vi är ute på, förutom just när vi skulle svänga av mot Falun. Alltså på hemmaplan där vi egentligen ska hitta. Vi kom på detta lagom när vi börjar rulla in i Edsbyn. Ni vet, man åker ju den där vägen hur många gånger som helst under vinterhalvåret och i de allra flesta fall är ju siktet inställt på bandy. Och hade inte jag upptäckt något så hade väl Elin parkerat vid Dina Arena för att kliva ur och börja pälsa på sig. Vi fick kort och gott ta vägen över Grängsbo istället. En liten omväg sisådär, men så typiskt Elin x 2-style.

Nej, nu ska jag sussa in sött med ett leende på läpparna för imorgon väntar ännu en mysdag. Livet känns väldigt ljust för tillfället. Och jag ska fortsätta att skina.

Det ska jag.

Här ligger jag och lyssnar på Leksandsmusik i mormors mysiga morgonrock och är helt slut. Jag kom ju till gymmet redan vid åtta ikväll och körde igång utan Elin som kom strax före tio. Jag hann innan dess köra en hel del kondition med andra ord, något som jag alltid gör när jag är själv för jag känner mig så sablans töntig ensam däribland alla gymredskap, innan Elin lärde mig hur man skulle göra alla övningar rätt. Visst att jag har gymmat och så med handbollen en gång i tiden, men helt seriöst så minns jag inte mycket mer än allt skitsnack som surrades under dessa träningar.

I och för sig så var väl inte jag och Elin speciellt mycket bättre på den fronten ikväll heller, då vi babblade på en hel del i vanlig ordning. Men vem fan gillar att vara tyst? Helt seriöst? Jag blev till och med vän med en gubbe som var där innan Elin kom. Vi började prata med varandra och innan han skulle dra hem så visste jag hans för- och efternamn, vart han växt upp, var han bor nu, vilka hans föräldrar var och mycket mycket mer. Dessutom så visste han vilka mina föräldrar var och då kom den ständiga frågan upp: "Är du också intresserad av trav?"

Haha, är man från travsläkten nummer ett så är man. Jag ser det som så att är man uppvuxen med någonting som funnits alldeles framför näsan på en ända som litet barn, så blir det sällan ett intresse. Istället blir man intresserad av sådant därnt som är svårtillgängligt. Hjärnan vettni! Dock så hatar jag ju inte direkt hästar, snarare tvärtom så tycker jag de är helt fascinerande djur, och jag har faktiskt sagt till mig själv att jag ska bege mig ut och rida lite mer nu i vår. Vem vet, syrran - när du kommer hem är kanske jag värsta Malin Bayard?

Ett litet sidospår här, men jag och Elin avslutade i alla fall vid elvatiden med en liten urblåsning så att svetten fullkomligt forsade nerför pannan innan jag drog mig hemåt mormors place för en skön dusch. Lite kvällsfika (nattfika?) med min kära mormoder hanns det också med innan jag intog min källarvåning här i Kilafors.

Tanken var väl egentligen att jag skulle sova hemma ikväll efter träningen, men när jag packade väskan tidigare ikväll så kom Nathalie ner och var jätteledsen över att jag skulle åka hem. Hon kunde inte för allt i världen förstå varför jag skulle lämna dem på detta vis, så jag kände mig mer eller mindre tvungen att stanna här ännu en natt. Trots att jag är utan en massa välbehövliga grejer som exempelvis min kalender och grejer. Ni som känner mig väl vet ju att jag är det största planeringsfreaket som finns, så att leva utan kalender hela veckan har sannerligen varit en prövning för min del.

Men jag kan heller inte lämna denna söta unge som jag inte träffat sedan jag och syrran var i Stockholm i somras. Och ni kan ju ana hur mycket man saknar en sötnos som man verkligen varit med under hela uppväxten på. Hon är ju född 2005 då en annan var femton, så man har ju minst sagt varit med helt och hållet från the beginning. Och lilltjejen utvecklas ju så sablans fort. Hon skriver och läser redan högt för oss trots att hon fortfarande bara går i förskolan. Kanske ännu ett litet underbarn i släkten vår?

Idag var hon så söt när hon målade en teckning samtidigt som jag pratade med Anna över skype. Som ni vet så är ju syrran i Nya Zeeland där hon häckar sedan oktober och Nathalie har i alla fall förstått att när det är dag här hemma så är det natt där nere (därav det svarta). Dessutom så ville hon bevisa att det var vatten, ett hav, emellan oss. Hon har även målat dit Cypern (eller rättare sagt Sypen) där de har en lägenhet som de brukar semestra i till och från. Dessutom så kommer hennes mamma från Skellefteå, så det fick också vara med på ett hörn. Plus våra kära grannar Finland och Norge (Nårje) såklart.


Sexåriga Nathalies världskarta.


Mästerkonstnären herself när hon var ute på en liten sparktur tidigare idag.

Ni undrar säkert varför jag lyssnar på Leksandsmusik av allt som man kan söka fram på Spotify, men då ska jag förklara för er hur det ligger till. Det är nämligen så att jag håller på att tagga inför morgondagen då jag ska få bevittna daladerbyt i hockey där borta. Leksand tar emot Mora på hemmaplan och denna klassiker har som sagt varit slutsåld ett bra tag. Jag och lillebror hade dock fixat biljettet till mamma och pappa som julklapp, men nu blir mamma tydligen fast på jobbet på övertid imorgon så då lutar det åt att det blir jag och Stridharn som får nyttja biljetterna istället.

På ett sätt är jag jätteledsen för mammas del, för även om hon är Brynäsare och att det är pappa som är den vettiga nog att vara Leksing i detta sällskap så hade båda sett fram emot detta eftersom det är en så kallad klassiker i sportsammanhang. Hockeyn har ett riktigt starkt fäste i Dalarna och det är fan mer drag på dessa matcher i Allsvenskan än vad det är i Elitserien.

Spana bara in denna introallsång inför en hemmamatch i Leksand:


I've got goosebumps!

Nej, när jag var liten var jag hjärntvättad och oförståndig nog att hålla på Brynäs men den tiden är passerad. Jag började märka detta när jag hängde mer och mer på bandy i Edsbyn att jag kände mig mer hemma i den mentaliteten än den där typiskt kaxiga Brynäsinställningen. Och Leksand känns verkligen som... Edsbyn. Därför känner jag mig på något vis hemma.

Jag har dock inte varit där på hockey än, så vi får la se under morgondagens premiär ifall jag blir lika charmad då som jag redan är nu. Jag tror faktiskt det. Jag är ju dessutom en sådan där person som intresserar mig av lag först när jag ser dem på plats - kolla bara på hur mitt hjärta öppnades för IFK Göteborg ifjol - så känner jag mig själv rätt blir jag nog helt frälst.

Härom dagen så satt jag och fantiserade om våfflor med sylt och grädde (favoriten nummer ett när man var liten) och vad möts jag av uppe i mormors kök idag om inte pannkakor med sylt och grädde. Nathalie är ju här ända fram till söndag så det är en massa "barnmat" all the way och jag klagar verkligen inte.

Mys.

Givetvis älskar jag att umgås med min söta kusin och leka hela tiden, men det är en aning svårt att sitta och plugga när man har en liten brud som springer in och ut ur rummet hela tiden. Och som slutligen lägger sig på mig med sin Ipad (precis i samma ställning som jag höll min dator) för att hon minsann också ska jobba. Men hon är bra söt å!

Nu hade jag tänkt pysa iväg till gymmet en sväng. Ikväll hade jag tänkt fixa gymkort så jag kan springa dit i tid och otid framöver. Vi får la se om även Stridharn kommer dit och joinar mig. Vore inte helt fel med lite skitsnack om jag får säga mitt.


Jag och Elin när vi spelade handboll tillsammans back in the days - någon som känner igen oss?

En liten fråga till min kära vän Nalin bara: Hur gick det mot Real Madrid ikväll?


Är det bara jag som ändå tycker att snyggingen passar bättre i rött?

Mamma kom precis hit och undrade ifall jag ville med hem till Henninge, men sanningen är den att jag trivs så bra här hemma hos mormor i Kilafors att jag väljer att stanna ännu en natt. Nu är ju dessutom Nathalie (min übersöta kusin) här ifrån Stockholm, så jag känner att jag vill umgås en hel del med henne.

Det var däremot rätt svårt att försöka skriva en proffessionell matchanalys imorse när denna söta unge sprang in och ut i rummet hela tiden. Men hon är så himla söt att jag inte kan förmå mig till att be henne lämna rummet heller, så vad gör väl en lite försenad rapport kontra en massa mys med en saknad gosunge?


Världens sötaste lilla energinknippe.

Stridharn var inte på träningshumör ikväll, så jag tänkte snart ta mig en runda till gymmet för att köra ett solopass. Med musiken pumpad på max så ska det nog gå bra även utan min pratkvarn till kompis. Nu ska jag packa ner träningskläderna i väskan för att sedan promenera dit med mormor och lillsötan.

Jag är hemma i skogen (läs Henninge) och donar lite inför dagens Fjollträskvisit. Var tvungen att hämta lite Edsbyprylar och diverse kollijox så att jag kan komma fulladdad inför en bandyafton utan dess like. Referatet ska ju även jag stå för, så nu ska här vässas pennor så det smäller om det!

Avnjöt precis mammas enormt goda kycklinggryta och nu sitter jag och lyssnar på "Bröder" med Stiko Per Larsson, vilket gör mig en aning skitsugen att följa med mamma & pappa på hockey i Leksand i helgen. Lirarnas lag tar nämligen emot Mora på hemmaplan, vilket bäddar för ett redigt daladerby. Föräldrarna mina fick biljetter dit av mig och Plutten i julklapp, men när jag och lilsis ville boka även vi så var det totalt slutsålt. Vi som ville stå i klacken och allt... Men det kommer fler gånger.

Ikväll ska jag ju faktiskt få besöka min favoritarena i bandy också, så här klagas det verkligen inte. Edsbyn möter Hammarby borta och det är en riktigt tuff uppgift som står på tröskeln. Fick dessutom höra av Simons flickvän (söt-Fanny) att pojken gått och blivit sjuk. Han kan inte ha något vidare immunförsvar den grabben och jag lider verkligen med honom. Krya på dig Simon, så kör vi andra så det ryker!

Lite cambilder kan vi till och med vara givmild och bjussa på såhär i väntan på Farmersbussen:











Vi hörs någon gång inatt skulle jag tro. Jag sover hemma hos mormor även kommande natt så jag kan gymma och gosa med min söta kusin under morgondagen. Ha det så länge!

Ligger nere i källaren @ grandma's place och har nyss skypat ett bra tag med en enormt saknad syster på andra sidan jordklotet. Det känns fortfarande så himla surrealistiskt att hon, min älskade tvillingsjäl till storasyster, befinner sig där borta och än mer blir det givetvis när hon pratar om sommarvädret som råder där "down under". Jag är ju inte alls avundsjuk vill jag mena...

Det finns fler också:







Jag och syster-yster planerade den kommande sommaren, för även om det för stunden känns långt till maj när hon kommer hem så vet jag att tiden bara kommer att svischa förbi. I alla fall så ser jag verkligen fram emot årets sommar och det på grund av många orsaker. En sommarturné med mitt älskade Kent väger upp det mesta om jag ska vara ärlig.

Nu ska jag dock fokusera på nuet. Som ni vet så var ju ett av mina nyårslöften att lära mig att leva för stunden istället för att nostalgiaktigt fly till det förflutna eller ständigt drömma om framtiden och hur bra den ska bli. Nej, jag måste lära mig att acceptera vad som finns här och nu. Och det med basta!

Idag har jag exempelvis haft en rejäl mysdag med min kära mormor. Folk brukar få en chock när jag förklarar vilken ålder som denna energiska dam sitter inne på, för som ni såg så var hon ju med mig och gymmade idag och hon är hurtig som bara tusan. Ska sanningen fram så är hon över 70 och är ändå hur pigg som helst och är alltid med överallt där saker och ting händer. Mormor är lätt en av mina största inspirationskällor och jag har gett ett löfte till mig själv att bo mer här denna vår. Hon ger mig så mycket styrka och så mycket energi att det finns inte.

Imorgon ska jag dock iväg på bandy i hufvudstaden förstår ni och sedan kommer min sötkusin hit från Stockholm för att invadera källarvåningen, men annars sägs det att denna är reserverad till mig denna vår. Precis som storasyster bodde mycket här under en period när hon mådde sämre. Mormor är nämligen världens bästa och hon ger verkligen en orsak till det här med att släkten är viktig.

Anna och mormor i mitt hjärta, säger jag bara.

♥

Helgens låt, definitivt!

Här sitter jag och diggar Bruce Springsteen helt i min ensamhet. Det känns lite småknepigt att vara solo för tillfället med tanke på att jag haft världens bästa vid min sida det senaste dygnet. Igår började det med lite myskäk innan vi intog mitt barbord och blandade ihop lite vin och grejer. Musiken stod på i bakgrunden och skitsnacket vädrades. Allt ifrån djupa grejer till älgar kom vi nog in på (vi är ju i urskogen nummer ett) innan det blev dags för läggdags.

Jag låg dock och skrev dagbok i ett x antal timmar innan jag kunde få ro. Det ena och det andra behövde komma ut och istället för att jag ska såra folk över sms, så väljer jag istället att skriva ner mina agressioner.

Det faktum att jag använt denna typ av bearbetningsmetod sedan urtidernas urtid hade dessutom jag och Stridharn lagom kul åt vid småtimmarna inatt. Vi läste igenom en massa av mina gamla dagböcker och fullkomligt ASGARVADE. Den bästa någonsin är från när jag går i femteklass och är frispråkig som en gud vet vad. Jag bråkar med alla, byter vänner stup i kvarten, skapar drama och lyckas till och med att få hela skolan att delas upp i två läger på grund av ett bråk som jag startat. Jag har nog alltid varit lite av en bråkmakare jag, minsann. När jag var liten tyckte jag att det var kul med tanke på att det var den lilla action man kunde få ut här ute i skogen. Numera kommer jag nog mest på kant med folk på grund av att jag har väldigt starka åsikter om saker och ting och verkligen står för dem fullt ut. Och vissa verkar sannerligen ha problem med folk som inte viker ner sig framför deras fötter. Men är det någonting jag aldrig kommer att bli så är det en no-opinion-gal. Usch, hemska tanke!

I alla fall så mysläste vi även mina detaljerade beskrivningar av alla handbollscuper uppe i Östersund, min första SM-final i bandy (2006), hur besatt jag var av Per Hellmyrs och för att inte ens tala om Håkan Hellström. Hans namn finns överallt alltså. Och mina hatiska och brutalt ärliga texter varvat med poetiska små instick. Jag har totalt glömt bort hur jag var som ett litet kid, för på denna tid hade jag ändå lite skinn på näsan. Det var först när högstadiet kom som jag blev blyg och mobbad. Och då tycker jag bara synd om mig själv i dagböckerna hela tiden. Hur jävla ful och ensam jag var dagarna i ända. Nej, det var sannerligen roligare att läsa om den elvaåriga Elin Brunlöf och har ni tur så får ni kanske en liten smygtitt framöver.

Idag hade vi planerat in lite bad på simhallen i Ockelbo, men när haket stängde tidigare än väntat så begav vi oss ut i skogen på en hederlig sparktur istället. Madrasserna hade vi även med oss, så det blev en jädrans massa åkande i backarna våra. Helt slut blev vi alla också efter denna skogsrutt och de kunde minst sagt instämma i mitt talspråk - att gå fem kilometer här känns som två mil bland dessa berg. Bergsbeklättring är nog rätta benämningen när man väl tänker efter.







Riktigt mys var det dock och mer pix kommer förmodligen senare. Nu ska jag stöka ordning lite i mitt rum och sedan slänga mig i ett skönt bad. Hårinpackning, ansiktsmask och en massa sådant don och sedan är vi redo för ännu en ny vecka.

Sitter just nu och lyssnar på mysig partymusik hemma i skogen. I mitt sällskap finns mina bästa vänner Elin, Nalin och vindunken. Vi har haft en redig myskväll med en massa skitsnack och goda drinkar. Vi skiter i utgång, utan jag har ändå som roligast med dessa människor så då kan vi lika gärna strunta i Bollnäs gator. Men vad är det för partykväll utan eliten?

Eliten har ni ju liksom här:



Kvinnorna sover kvar så imorgon ska vi ha mysrehab med bad lite ansiktsmasker och kollijox. Jag kom på mig själv med att kalla detta rehab på bandyn igår och det stämmer ta mig tusan. För även om vi hinkar ikväll så är det bara en dag denna helg och inte en tvådagars - och det, mina kära vänner, det är en sann rehabhelg i fröken Brunlöfs liv.

Tidigt imorse så blev min kära högstadievän Emma mamma till en liten flicka. Grattis hjärtat - du om någon kommer verkligen att bli världens bästa mamma. Så sant som det är sagt.






♥ Min bästa vän back in the days.

Vill ni veta en sak som är helt freakin' amazing? - MIN RÄSERBIL RAGNAR FUNGERAR IGEN!


Nu kan jag alltså återgå med det här som jag totalälskar - nämligen att sitta bakom ratten och bara köra. Dock så hade det ju gärna fått varit sommarväglag, men man kan väl inte få allt vad man begär här i världen... (Bilden är för övrigt från Midsommarhelgen 2010 - heligt!)

Vad som varit problemet? Ja ni, det mesta känns det faktiskt som. Det har varit en massa strul på en och samma gång ett tag nu. Först och främst var det ingen värme i bilen, men det löstes ganska snabbt med en ny termostat. Sedan kom vi till det här med baklysena som inte fungerade trots att det var hela glödlampor i och där visade det sig slutligen vara glapp på en kabel. Dessutom så har den varit fjantig när man ska starta den efter att ha låtit den stått utan att ha kört den på ett tag. Vi trodde att det var något som låg och tjuvdrog på batteriet, men det funkade inte när vi laddade upp det heller så vi har provat att sätta i ett nytt batteri nu så får vi se hur det går den här gången.

Jag känner verkligen hur kul ni tycker att det är med en massa bilprat, men jag vill bara rita en klar bild för er som jag samåkt med den senaste tiden. Jag är inte snål eller så - det är bara det att min egna bil varit totalt okörbar.

Nu däremot - nu är det dags för den röda lilla faran att förgylla våra gator igen. Och imorgon ska banne mig detta faktum firas med en liten tur ute på Holmsvedenvägarna. Lite våldsgästning hos diverse muppar, lite fikatimes och en jädrans massa skitsnack. Det är lite så vi rullar här i skogarna, förstår ni.

Läste mig till att Mando Diao (kungarna av Borlänge) nyligen släppt en Greatest Hits-platta. Och detta är ju verkligen ett band som dessutom kan göra detta utan att behöva nödlösa skivan genom att proppa in en massa utfyllnadslåtar. Nej, ständiga kanonlåtar från dessa dalmasar bäddar för ett riktigt succéalbum som lätt kommer att få hänga på i bilen både en och två gånger.

Storfavoriterna är givetvis "Down in the past", "TV & me", "Long before rock n roll", "Never seen the light of day", "Sheepdog", "Good morning, herr Horst", "Mean street", "The band", "You can't steal my love" och "God knows".

Märks det att jag gillar de sanna oldiesarna eller? Visserligen är väl "Dance with somebody (deras mest kända?) rätt skaplig den också, men det är något speciellt med gamla hederliga Mando Diao. Kanske för att jag blev småkär i dem redan vid första plattan men föll andlöst vid den andra vid namn Hurricane Bar?

Nu tycker jag faktiskt att ni alla ska lyssna en sväng på en toppsamling från ett riktigt toppband. Det är i alla fall vad jag tänker göra. Och direkttransporteras till den femtonåriga versionen av mig själv som satt i converse, svarta stuprörsjeans och randiga tröjor. Indie-Elin was on fire.

Nästan lika hot som Gustaf Norén, med andra ord. Men bara nästan.

Nyduschad och välmående har jag bäddat ner mig i mormors källare med dagboken i högsta hugg. Jag har lovat mig själv att bli bättre på det här med att vädra tankar där. Att jag skriver på tok för lite i den där lilla blommiga saken fick jag bevis på idag när jag skulle slå mig ner och skriva några rader. Det hela slutade nämligen med världens mest opersonliga inlägg som jag lika gärna hade kunnat publicera här.

Men det är någonting speciellt med att sätta penna mot papper. Och det där med att vara brutalt ärlig och vädra ut känslorna helt och hållet, det kommer förr eller senare om jag känner mig själv rätt. Jag har ju ändå skrivit dagbok konstant, mer eller mindre, sedan nio-åtta års ålder. Det värsta av allt är väl att när jag tittar tillbaka idag så har jag ta mig tusan bättre handstil då än nu. Något gick snett. Strikt-Elin började slarva. Släppa på tyglarna. Men kråkfötter är ju charmigt på sitt vis även de.

Dagen har i alla fall varit riktigt fin med mysiga människor. Som sagt så blev det äntligen gymmet med Elin idag och vad passade bättre att träna till än handbollsmatchen mot Tjeckien? Turligt nog blev det även en betryggande vinst och det satt minst fint efter krysset sedan i söndags. Vi har planerat ännu ett gymbesök på torsdag när motståndet heter Tyskland och det ska la bli fint.

Vi gick dock inte lika hårt nu som vi gjorde back in the days, utan en mjukstart känns rätt givet nu när man blivit relativt gammal och gaggig... Det är i alla fall så man känner sig där bland alla muskelknuttar. Det är nog dock få som verkligen gymmar med sådan stil och finess som mig och Stridharn. Det och en herrans massa skitsnack och ni har en redig tiopoängare. Dessutom så lyckades vi ju med ett gäng tvättäkta Elin x 2-grejer både innan, under och efter. Bland annat med att bli totalt idiotförklarade i och med att vi stod och plingade på en dörrklocka i en evighet innan jag frågade en tant om hon hade någon nyckel, varav hon säger att det bara är att dra i handtaget eftersom det var öppet. Så typiskt oss att det finns ju inte.

När vi var lagom svettiga och nöjda så begav vi oss hem till grandma's place för lite kvällsfika och sedan drog vi till Elins hak på Knöttas och glodde på gamla bandybilder och garvade järnet. Dessutom så kan jag säga att vi gottade oss rätt rejält i ett gäng bandyresultat som minst sagt gått vägen de senaste två dagarna. Enough said.

Elin var dessutom snäll nog att låna ut sin laddare till mig, så nu är jag kontaktbar via telefoni igen. Jag orkar dock inte svara på alla sms i detta nu, men ni kan förvänta er en liten sms-bombning imorgon. Nu ska jag som sagt återgå till dagbokens vackra och heltäckande värld. Även lite planeringsrader i min kära kalender (som jag helt ärligt är KÄR i) ska klottras ner innan jag ska stänga mina blåa och drömma sött om alla svettiga handbollskarlar. Jag har ju min lilla favorit nämligen...

Nej, som sagt - dagbokstime!


Skrivningen helar mig inifrån. Min uttrycksmöjlighet, min spelplan, min ventilation.

Sitter för tillfället hemma hos mormor och väntar på att mästerkocken herself ska bli klar med maten. Tidigare har jag varit in till Söderhamn med mami för att prata med mina lärare på CFL och lite Dollarshopande ute vid E-center.

Ikväll blir det förmodligen lite gym med Stridharn och sedan sover jag kvar här i Hårgalandet.