Hola!

Excuzez moi för den lama uppdateringen här på bloggen, men som ni kanske redan förstått så har jag varit ute på den senaste tiden. Jag har jobbat konstant sedan tisdagen, både på travet och i Tönnebro, plus att jag ska jobba hela helgen på travet (Elitloppet) och sedan måndagen igen.

Egentligen skulle jag inte jobba idag eftersom vi åkte till Sigtuna, där vi ska sova, redan vid fyratiden idag. Och jag jobbade kväll igår så jag slutade inte förrän 22. Men när de var i desperat behov och frågade så bedjande så lyckades vi trycka in ett pass ändå. Så vid 7 imorse stämplade jag in. Då ska det tilläggas att jag klev upp redan vid fem på grund av att jag fortfarande inte packat i ordning inför den här helgen. Och när jag kom hem från jobbet sent igår kväll så ville jag ju dessutom umgås lite med min syster som kommit hem efter sju månader i Nya Zeeland.

Hängde ni med?

Summa summarum blir att jag jobbade sent igår och tidigt imorse. Och där emellan hann jag väl klämma in sisådär tre timmar med sömn. Så gissa hur sliten jag är för stunden...

Har nyss varit ut på en kvällspromenad med Sara och deras hund och nu föll det faktiskt en och annan regndroppe från skyn. Annars så har vi haft det riktigt fint när ni där hemma verkar ha haft åska. Då satt nämligen vi och åt middag ute i den stekande kvällsolen och hade det mysigt.

För er som inte förstått det hela så befinner jag mig här med travfamiljen som jag väljer att kalla dem. Det är Lena som är min alldeles egna lilla travmamma och det är hennes döttrar Elin och Sara. Tillsammans ska vi alla jobba på Solvalla imorgon och på söndag. Och det verkar bli en hel del folk om man säger, så vi lär nog få jobba på rätt bra. Men det är la så det ska vara också.


Travfamiljen på Rommetravet i påskas.

Imorgon ska jag sova hos Emma på Kungsholmen för då hade jag tänkt spendera lite tid med min syster nämligen. Det blir nog riktigt sweet.

AAAAAAH, jag är så trött plus att jag redan bloggat så dåligt den senaste tiden att jag vet liksom inte riktigt vad jag ska säga. Men nu har ni i alla fall fått er ett litet humm om vart jag är och vad jag gör. Eftersom att 3G-täckningen fullkomligt suger här och jag använder phonen som modem så blir det lite krångligt med bilder och inlägg och så. Men ni får hålla till godo! Mobilbloggandet går också lite trögt, men ni har ju mig på Instagram i alla fall. Där heter jag elinbrunlof och där slängs det förmodligen upp en och annan bild under helgen.

Would it be so hard for you to understand?

 

Sitter finally i bilen på väg till el Stockholmo med en hederlig klubba i käften. Det har varit en lång gårdag, en kort natt och en lika lång dag idag på det. Hinner väl egentligen inte förklara nu såhär på mobilblogg, men det stavas j-o-b-b!

 

Men nu bär det dock vidare mot huvudstaden över helgen. För jobb på Elitloppet. Kul liv jag har numera va? Kanske ingen idé att blogga så mycket då heller eftersom allt har en tendens att bli rättså enformigt. Ni får helt enkelt hålla till godo tills den sanna BrowniebloggarN i mig bestämmer sig för att vakna till liv igen...

 

 

 

Som ni alla vet så drog ju min syster till Nya Zeeland i oktober, vilket gör att hon nu varit borta i drygt sju månader. Fram tills idag, för idag kommer nämligen min kära hem igen.

Mamma och mormor ska strax bege sig iväg till Arlanda och hämta henne medan en annan ska iväg och göra ett svettigt arbetspass på Värdshuset. De har dock lovat att svänga förbi på vägen hem och säga hej. Kan någon gissa hur mycket jag ser fram emot det?

Utanför min bilruta befinner sig nu hela familen Fågel. Jag som är den största fjäderfähataren on earth...

 

 

Okej, jag har gråtit hela dagen och kommer säkerligen fortsätta att göra det i många dagar framöver. Mitt hjärta har lämnat oss idag och det känns så fruktansvärt tungt. Jag har fortfarande inte greppat det och vet inte ifall jag någonsin vill göra det.

Men jag vet att hon har det bättre där hon vilar nu. Min älskade snutt. Min kärlek. Min Pelsa.










I tid och evinnerlighet.
♥

Jag hoppas att ni har förståelse för att det kommer att bli lite dålig uppdatering här på bloggen de närmsta dagarna. Min glädje här i livet har precis lämnat mig och det kommer förmodligen att dröja ett tag innan jag hittar tillbaka. Och passande nog så har jag tackat ja till imorgon och torsdagen på det. Och sedan blir det massa dagar med trav i Stockholm och sedan i Bollnäs innan jag hinner andas på det. Jag som störtbölade inför alla kunder på travet idag.

Men det är väl bara att jobba bort smärtan antar jag... Och smärtan - den är GIGANTISK.

Ifjol var jag iväg på säsongens båda två GAIS-möten, både hemma och borta, men i år får jag nöja mig med TV-soffan. Åtminstone under vårderbyt, för när IFK har hemmaplan i höst så vill jag mer än gärna vara på plats i Änglaklacken igen och skråla med i " alla hatar GAIS i Göteborg"...

Okej, jag är helt jävla slut i huvudet efter en riktig ösdag på jobbet. Det var folk, folk och folk exakt överallt idag och ibland undrar jag nästan varifrån alla kommer. Men å andra sidan så är ju vi en av de största anläggningarna i Sverige (värdshuset drar ju in mer cash än alla andra i RASTA:s koncern sammanlagt typ) så det är la inte konstigt att det blir lite ruljans. Men sådana här dagar blir man bara lite klen när det verkligen aldrig tar slut.

Extra drygt blir det dessutom dessa dagar när det är lite ny personal som är helt vilse i pannkakan så fort det rasslar till med lite bussar. Vissa är inte lika självgående som andra så man får liksom tänka åt alla hela tiden. Så nu har min hjärna gått på helvarv hela dagen så den är totally finito. Lite sömn på det här så är jag nog som vanligt imorgon igen när jag ÄNTLIGEN är ledig. Jag skulle ju egentligen inte ens jobba idag, men ni vet ju hur jag är med det här att tacka nej till jobb... Det händer sällan. Så det var bara att köra på.

Nu är jag som sagt ledig imorgon innan det blir travjobb på tisdag igen. Mycket travande nu minsann, men det är sitter verkligen inte fel om man säger så. Det mest softa jobbet ever. Kan jag behöva efter allt springande idag.

Slänger in två passande bilder från en bandycup i Västerås back in the days:



Där var jag dock bakis när jag kraschade i väskan. Idag var jag inte fyllesjuk, men bra nog jävla sliten i vilket fall. Det skulle kanske vara lönt att ta sig en hutt ändå, hörreni...

Hamnade på lite mjukglass och CL-final hemma hos familjen Erdogan.

 

 

 

 

 

Sitter i mormors kök och gäspar för stunden. Det är nästan läskigt så trött jag är efter dagens travjobb. Det var lugnt till en början, men på slutet så var det verkligen fullrusch rakt igenom. Men dricks fick vi och trevligt var'e! Nere där vid Spiltan där vi satt så dricker ju alla öl hela tiden så våra kunder blev mer pratsamma och mer spelglada ju högre alkoholhalten blev. Och jäklar vad roligt vi hade där nere, alltså. Garvade konstant genom loppen.

Men nu är vi på väg hem till Kilafors igen efter en dag med travande. Mycket folk och mycket tjo och tjim - precis som jag vill ha det!

 

 

Det fanns en tid i mitt liv när jag endast lyssnade på sådan här musik och kallade mig själv lite halvemo. Kollar man tillbaka på de riktiga godbitarna så var det trots allt rätt schysst musik. En låt som inte kom med i denna lista men som ändå är en redig tiopoängare är definitivt "Basket case" med Green Day. Frågan är om det någonsin kommer att finnas en bättre låt i denna genre?

Hittills har det la bara varit småspel, men snart drar det nog igång. Dock så sitter vi passande nog nere i "Spiltan" en dag som denna när alla är ute i finvädret.

 

 

Gävletravet - here we come!

 

 

 

 

 

Mormors källare for the win!

Nu är det dock hög tid att börja dra sig mot övervåningen och fixa i ordning sig för en V75-dag borta i Gävle. Vi blir en hel skåpbil med sköna brudar som drar dit, så jag känner på mig att det kommer bli en riktigt fin dag idag.

Ha det så länge!

Jag är sannerligen omöjlig på det här med att "bara packa det viktigaste". Sjukt nojig är vad jag är och jag tar alltid hellre med mig lite för mycket än lite för lite. Skulle jag exempelvis ha glömt en ring så kan en hel dag gå under för min del. Sad but true.

 

Måste ha full koll på alla mina saker. Kontrollfreak all the way!

 

 

Kom precis hem från en liten kvällspromenad med söt-Elsa. När jag kom hem från jobbet strax före åtta så var det riktigt kanonväder som rådde, så då fanns det inget annat än att kicka fart på gammelkärringen. Vi tog oss en sväng i skogen innan en påhälsning hos grannarna och vandring över åkrarna hem.

En liten badstund nere vid vattnet fick det också bli. Mest för att Elsa totalälskade det när hon var yngre och mer spänstig så att säga. Då kunde hon hoppa från bryggan som värsta Superman och sedan simma omkring och bita sönder näckrosor och dess blad hur länge som helst. Nu tyckte hon dock att det räckte med att doppa tassarna en sväng. Alltid något.


Ego.


Nu grönskar det i dalens famn...


Min lilla lurvpöse!

Nu ska jag hoppa in i duschen en sväng för att sedan packa väskan och bege mig iväg för en övernattning hos mormor i Kilafors. Imorgon blir det jobb på travet i Gävle, så då sitter det fint med grötfrukost ála grandma. Dessutom så sov jag över 45 minuter på jobbet idag (förmodligen på grund av att jag är så täppt att jag sov så djupt) så imorgon är det nog säkrast med en 70-årig gammal, säker och personlig väckarklocka.

För lite drygt två år sedan så drog jag och min älskade syster till London över en helg och lite plusdagar. Mellan fredag den 7:e maj och tisdag den 11:e under 2010 hängde vi nämligen i en av världens absolut coolaste städer och bara inandades Londonandan. Och här har ni lite pix från den trevliga lilla resan:


Jag panikpackade allt i sista minuten, men ingen är väl egentligen speciellt förvånad över det faktum?


Söstra'mi och jag på tågstationen - "Allt börjar i Holmsveden"...


Mami var där och vinkade farväl.


Glad över att lämna trista Sverige.


Systrarna Brunlöf på vift.


Nattkäk på Skavsta flygplats.


Framkommen i London - trött men jäkligt glad likförbannat.


Blev helt kär i Londons kommunikationstrafik som var busenkel att lära sig.


Och jag älskade deras öl minst lika mycket.


På väg till en pub en natt så hittade vi lite sköningar som vi hängde med ett tag.


Skönaste killen.


En sådan snyggsyster man har då!


♥


Lycklig på riktigt - det blir jag med en bira i handen.


En dag så tog vi oss en tur till Soho, vilket var ett riktigt mysigt place.


Jag var glad.


Öl på en random pub.


Skål! Eller något.


Fakesmilens kungar.


Obligatorisk telefonkioskbild.


Storshoppat på favoritaffären - PRIMARK!


Det var liksom inte nådigt vad man packade på sig inne på den butiken...


En solig dag i staden som det jämt regnad i.


Glad tjej där vi bodde i Kings Cross.


Nämen titta - BIG BENNY!


Alltså, se lite mer stel ut Elin Brunlöf...


LONDON EYE. Plus random bil som också fick vara med.


Skaplig view.


Anna är helt kär i den här bilden och då lär man ju ställa upp. Trots att en annan ser ut som en missnöjd gnu. (Och ja - gnu är mitt favoritord som jag kört med i åratal.)


Nöjd gnu.


Underbara stad.


Jag spanar


London är faktiskt en sådan där stad som jag skulle kunna bo i. New York är absolut ingenting för mig. Inte Paris eller Rom eller någon annan hyperkänd storstad heller, men London lockar mig. Likaså Berlin.


Publivet i mitt hjärta.


Vi träffade lite fransmän.


Det var lite svårt att kommunicera med folket som vägrar engelska, men ett leende kan räcka långt.


Också har vi de här klassiska turistshopsbilderna...


Som sagt.


Vi och vår vän Benny.


En fika i Notting Hill. Vi spejade efter Julia Roberts, men hon verkar ha gett upp bokmalen William Thacker.


Som ni vet så är ju jag överkänslig och livrädd för heta drycker. Måste blåsa ur mina lungor fullständigt och vänta typ en halvtimme varje gång jag ska dricka en kopp te.


Glad tjej under sista dagen.



Häng på Stansted airport. Vårt flyg gick tidigt på morgonen men förbindelsen dit gick inte över natten, så vi fick lov att ta en tidig buss och sedan luffa runt på flygplatsen bland en massa andra folk. Jag lovar er - det låg folk och sov lite här och var. Så nu har man provat på livet som uteliggare också. Jag sov som en stock dock. Jag är inte så kinkig av mig, vett'ni!


Men bra nog sliten blev man av att sova på ett stengolv.


Till slut kom vi dock fram till Skavsta igen och då blev det lite Nyköpinghäng innan tåget rullade hemåt Hälsingeskogarna igen.

En jävligt rolig resa. Dock så är den ju inte så himla färskt i minnet, så jag har la glömt en hel del saker som inträffade. Men som tur är så tog vi i alla fall lite bilder som förevigar det hela. Skönast under hela trippen var dock ditresan med en jävla massa AIK:are. Vi flög ju över en fredagsnatt så ni kan ju lista ut själva vilket röj det var. Syrran vet vad jag menar... Haha.

London är lätt en stad som jag skulle kunna besöka igen. Utan tvekan. Jag gillar staden, folket, mentaliteten, att alla snackar engelska och allra mest gillar jag nog all öl och musiken från detta underbara land. Jag är verkligen inget fan av USA - det har nog ingen gått miste om - och jag blir ständigt arg på att Sverige ska försöka efterlikna detta otroligt dåliga föredöme gång på gång. Allra helst när moderatjävlarna sitter vid makten. Nej, vi borde snarare ta inspiration från detta brittiska land. Bortsett från att de kör med monarki då, det vill säga.

God save the queen, eller?

Andas in. Andas ut. Varva ner.
Och där var genast klockan halv två.

Jag förstår inte hur tiden kan gå så sablans fort när man nöter Spotify. Den bara rusar iväg. Och nu ligger jag här och vet inte vad jag ska ta mig till. Jag borde sova, men den har vi ju hört förut.

Jag var ute och gick på en liten kvällspromenad med min söta hund när jag kom hem från jobbet ikväll. Elsa fyllde ju hela 12 år i början på april och är väl kanske inte den smidigaste damen, men än finns det krut i na' ska ni veta. Hon haltade sig fram, men ibland skuttade hon till litegrann och tog några springsteg. Min älskade lilla kämpe.


Älsklings-Elsa filosoferar på vår lilla kvällsrutt.

Annars har det inte blivit speciellt många knop såhär på kvällskvisten. Skulle egentligen packa inför en mitt övernattande hos mormor imorgon, men istället har jag som sagt nött Spotify. Och kikat på min loverboy Tomas Di Leva på tuben. Och ja, jag är faktiskt helt hundra procent seriös för jag älskar min Tompa. Säger man att det är vänstertrafik i själen så förtjänar man ta mig tusan ett Nobelpris.

Imorgon ska jag jobba i Värdshuset och det är la bra för mitt sönderbrända finger att inte härja kring en massa stekbord och fritöser. Nej, då blir det diskningstimes och kassanötande istället. Sedan på lördag ska jag till Gävle och trycka in en massa spel i den mackapären som kallas för TOTO-kassa. Men på söndag hörre ni - då är det slappdag all over. Det kan jag nästan lova.

Nu ska jag blunda en sväng. Om jag somnar så blir det så. Gör jag det inte så kommer jag väl tillbaka hit och skriver några rader igen. Det återstår att se liksom.

Tjoff!

Som jag skrev tidigare i all Melodifestivalhets så blev jag väldigt förtjust i rockabillybandet Top Cats. Mest på grund av deras värmländska skulle jag tro. Så när jag nu kikar på lite webbintervjuer och diverse videoklipp som de själva har spelat in så blir jag bara ännu mer förälskad. Just Jon och Fredrik är mina absoluta favoritet. I totally love them!

Och dessa klipp får mig att garva lika mycket vareviga gång:


Jag blir ju jämt kär i gitarrister och Fredrik Lilja är sannerligen inget undantag. Jon är också så jävla söt när han ler med exakt hela sitt ansikte och skrattar hela tiden. Och när han drar jämföreelser till Lars Ohly - mitt hjärta blir helt varmt.


Jag ÄLSKAR när Fredrik berättar om sitt första TV-framträdande i dokumentärserien "Raggarliv". Så jävla charmig att jag dööör.



HAHAHAHAHA, "Hej, vill jag leva?"

Nämnde jag förresten att jag skrivit och förklarat min kärlek för gitarristen Fredrik över ett facebookmeddelande? Och att jag fick svar efter typ fem minuter? Och gissa vad han då skrev... Ohlala, det vill ni bra gärna vilja veta va?

Fick sluta två timmar tidigare, vilket känns förjävla fint. Det som däremot inte känns lika fint är att jag har bränt fingret på stekbordet så att jag har fyra stiliga små blåsor där nu...

 

 

Jag är lite sådär mosig i skallen. Lite luddig i hjärnan. Lite halvslowmotion på ett behagligt vis. Varför, undrar då säkert ni... Jo, då ska jag förklara för er att jag körde på Henningehuskuren mot förkylning ikväll - nämligen en sann virre.

Och eftersom jag gått och blivit halvt nykterist den senaste tiden så tog den bra ska ni veta. Rätt ut i den berg- och dalbana som kallas blodloppet med looping och hela faderullan. Men om den lindrade halsen speciellt mycket vette fan...

De på jobbet trodde att jag led av pollenallergi eftersom att alla mina sympton tydligen stämde överens med det och att det är många som kan bli allergisk fast de tidigare aldrig varit det nu när det är en sådan där extrem pollenvår. Och det är inte ofta jag hoppas på att vara förkyld, men i detta fall hade det varit bra mycket finare än att jag ska gå runt och snörvla varje gång när det börjar dofta vår och lysa grönt.


Kvällens intag av min herre Robban - säg vad som den snubben inte kan lösa!

I samband med whiskeyn så lyssnar jag på "Farväl Jupiter" med Lars Winnerbäck och det får mig återigena att drömma om Dublin och Irland rent allmänt. Jag vet inte ifall jag berättat det för er, men jag lurar lite på ifall jag ska åka iväg och jobba på en pub där borta i ett halvår framöver. Typ efter att jag gått min bartenderutbildning i Miami. Det vore helt fucking amazing om vi ska tala klarspråk, för tänk er bara att andas in den irländska andan på riktigt... MUMS!

Frågan är väl bara om jag verkligen vågar när det väl kommer till krita. Tiden får väl utvisa hur det hela blir, men detta är i alla fall en dröm som jag haft ett tag vid detta lag och det vore enormt häftigt att göra verklighet av det.

Nu ska jag ta mig en isglass och njuta lite Sheldon Cooper. Det var alldeles för länge sedan han och jag nördade oss tillsammans.

Kärlek på det.