Lucka #7.

 
 
 
Att vara inne i vardagslunket igen. 
Jag kastades snabbt tillbaka till mitt plugg.
Seminarium på universitetet och en givande skrivlektion sen.
Och en jädra massa systertugg.
 
Vi drog en sushi och diskuterade livet.
Om vad som format oss och vilka vi numera är.
För oss har grundläggande saker inte varit lika givet,
som för många av våra vänner här.
 
Lyckan över att ha henne vid min sida, 
Hon som alltid kommer förstå mina brister. 
Det fina i att vi alltid haft ett gemensamt tänk om det framtida. 
Samt blivit helt övergrymma feminister. 
 
Göteborg kramar om min själ och jag blir åter drömmande.
Hundra visioner om vad jag framöver vill göra.
Långt bort från allt förbannat småstadsdömande
och istället i den värld jag alltid tyckt mig tillhöra.



Lucka #6.

 
 
En tågstation i tårar
och en hemresa till min nya stad.
Lämna bakom mig det som sårar
och en svidande falsk fasad.

Även om hösten har varit tung
så vet jag att jag är på rätt bana.
Bara jag håller mig sansad och lugn
och låter det jag gör just nu bli till en vana.
 
Komma tillbaka till skrivningen och poesin.
Att få bo med en sån fantastisk roomie som Märta.
Våren kommer nog att kunna bli riktigt fin
om jag bara försöker bearbeta all svärta.
 
Roslösheten finns kvar
och den kommer jag kanske aldrig bli kvitt.
Men jag kan börja fokusera på vad jag faktiskt har
och låta skrivningen bli en terapi som får flyga fritt.



Hejdå Holmsveden!

Det är så mycket konstiga känslor som sköljer över mig i dessa dagar. Och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera allt eller hur många tårar som egentligen ryms i mina trassliga kanaler. 
 
Känslostormar. Känsloattacker.

Idag brast det igen. Och den här gången utan att jag egentligen visste varför allt kom så himla plötsligt. Jag satt på tågstationen i Holmsveden med mamma, med mina väskor packade för avsked än en gång, och det bara strömmar tårar längs mina kinder. Känner hur rotlösheten biter tag i hjärtat fullständigt och tårarna får inget stopp.
 
Sitter sen på x-tåget ner till Gävle och ser barndomsbyarna fladdra förbi utanför fönstret. Försöker skriva dagbok och torka tårar om vartannat. Funderar på vad som utlöser detta i mig. Varför allt blir så kraftigt just där. Jag vill verkligen hitta en anledning, för tårar utan förklaring kan vara bland det läskigaste som finns ändå.

Kan det vara så att allt blir så verkligt, när jag återvänder hem dit? Jag vet ju att det finns ett krossat barn där någonstans innanför alla lager av hårda år och förnekelse. Kanske kommer jag i kontakt med henne på ett helt annat sätt där i hennes hemmiljö? 

Jag kan ju sitta och snacka i timtal med mina vänner om min uppväxt, mina föräldrar och allt som hände i landskapet som ska kallas mitt hem. Men det blir stundtals som att jag snackar om en film. En fiktig person. En handling som jag kan så mycket om, men nästan glömt bort att jag själv spelat huvudrollen i. 
 
Jag brukar vara full av insikter efter mina besök i Hälsingland. Jag brukar lära mig att uppskatta den jag blivit och dit jag har kommit. Att det är skönt att åka hem och få någon form av livssummering på något vis. Och visst känner jag så även nu, men det är samtidigt en annan sorts känsla som biter tag i mig och tar över till viss del. Denna känsla är att jag inte orkar eller ens vill återvända, typ någonsin. 
 
Det har varit jobbiga dagar denna gång. Visst har det varit helt fantastiskt att träffa många favoriter igen och Elin & Emil är ju två av dessa hjärtan. Samtidigt har det varit en brist på mycket annat och frågan är ju om det ens är värt att åka upp längre. Det känns så definitivt nu på något sätt, att jag inte hör hemma där. Att jag inte längre har någon plats där. Jag har känt mig väldigt mycket i vägen och nästan som en börda.
 
Kanske känns allting annorlunda på grund av det som skett inom familjen. Eller kanske är det bara jag som skapat mig ett liv någon annanstans nu - på riktigt denna gång. Men känslan är att jag inte har så mycket att hämta där hemma längre. Och att det till skillnad från förr gör mer skada än nytta att åka dit upp. 

Förr kunde jag se det som någon slags terapi, medan det nu känns som att jag behöver terapi just för att jag varit där. Och kanske säger det egentligen det mesta. Kanske känns det annorlunda framöver, men så länge jag bär på denna känsla inombords så åker jag nog inte hem före sommaren i alla fall. 




Lucka #5.

 
 
 
Stjärnorna är lättflörtade ikväll.
I den norrländska och kalla natten syns de klart.
Men jag ser väl fram emot att åka hem imorgon, väl?
Ta tag i livet igen och få en klyschig "nystart".

Det är alltid något insiktsfullt med att återvända hit.
Jag inser vad jag hade och kanske främst vad jag har.
Och även om jag i Göteborg ibland känner mig som en eremit.
Så är det ingenting mot för hur jag här en gång var.
 
Jag talar inte samma språk,
som många av de som bor här.
Och medan det förr blev en massa bråk.
Så kan jag nu bara åka hem till min stora stad så kär.
 
Det liv jag lever är värt att leva.
Jag har insett det nu.
Jag tror inte längre på att Adams revben skapade Eva.
Nej, jag tror faktiskt inte ens på ordet hustru.



Magi.

Jag hittade en helt fantastisk låt under en av alla mina nattliga tågresor ner till Skåne. Och alltsedan dess har den funnits med i min Spotifylista - flitigt spelad. Nu har jag dessutom snubblat över en youtubevideo som til och med gör den ännu bättre, även fast jag inte ens trodde att det var möjligt... 

LYSSNA OCH NJUT:





Lucka #4.

 

Genom minusgrader och mörka väggrenar
slingar sig bilen fram.
Det känns som ett regn av stenar
likväl som en välkomnande famn.
 
Att meditera i en bil har blitt min grej.
Att reflektera och paketera.
Jag sorterar mina minnen inuti mig.
Och vet inte om det här är platsen för att samla på mig flera.
 
Här har jag nog gjort mitt.
Det är lite så det känns.
Jag tilläts aldrig riktigt att få falla fritt.
Och mitt liv känns fattigt om jag lever innanför en gräns.

Jag kör snabbt förbi mitt gamla livs grav.
Det är knappt att jag vinkar till henne från bilen. 
Och när jag kramat sönder älsklingar på mitt gamla trav, 
känner jag mig redo att åka söderut några mil igen.



Screenshots.





I Göteborgs-Posten kunde man läsa om lördagskonserten (som jag alltså var på) om och om igen.
 
 


Man vet att det närmar sig jul när julbocken i Gävle brinner.



När man ändå fick lite fina bilder i kameran på Håkan den store.
 


Och apropå Håkan: hur fin var inte denna då?




Sååååååååååå jag.
 
 

TACK!



Villfarelser, ständig leverans.

 
Dagens sanning. Fattar inte hur det kan vara så extremt obekvämt att ha BH? Vill verkligen sluta alltså. 



Pyntade om min facebooksida en aning till det bättre. Alltså, huuuuuur vackert?

 

Spanade in vår lägenhet på Google Earth. Man ser ju hörnet på vår balkong där längst ner i alla fall, haha.

 

Skrek rätt ut när jag såg detta. Stjärnan Silvana ska alltså medverka i filmerna om mitt älskade Kent!!!!!!!! Dör kärleksdöden.

 

Säger ju att Andromeda är en sjujäkla bra låt! Ska fan tatuera in första linen: "Hjärtat blir aldrig fullt". 



Här snackar vi roomielove! Märtas snapchat från den 1:a december när vi öppnade våra chokladkalendrar. Älskar oss!
 
Och jag älskar Kentfans i Göteborg. Är det någon stad som älskar Kent så är det banne mig Göteborg!
 
 

Alltså, GÖTEBORG! ♥ Är så överdrivet jäkla kär i denna stad. Och hur fin är inte julklappsvagnen?

 

Ernst sätt att tackla livet och julkraven - HJÄRTA!



Tågets lilla musiksession med gamla favoriter. Alltså, kärleken till denna? Sjuk.



Kan SÅÅÅÅ relatera ändå. Är folk hemma för sina barn så borde man fan få vabba katten. /the crazy cat lady.



En stilla undran.

 

Min och Stridharns humor där på lördagsnatten - svenska orter direktöversatta till engelska. Hisingen som "elevator no one" är fan hög klass alltså... hahahaha.


Jag och trav-Britta kan aldrig jobba med varandra utan att spåra ur. Chiefen sätter oss därför alltid längst ifrån varandra. Jag börjar förstå lite smått på äldre dar...



AMEN!


Så rundar vi som vanligt av med världens vackraste människor. KENT - VAD GÖR NI ENS MED MIG?



Lucka #3.

 
En fikastund hos farmor med min släkt.
Farmors egengjorda hallonsaft.
Det känns som att en hemlighet har läckt.
Och att jag med det blivit fylld med en massa kraft. 

Jag nickar inte längre med.
Alla vet nu vem jag egentligen är.
Jag är snarare den som orsakar jordskred.
Genom att i rasistiska konversationer vara till en massa besvär. 
 
Elin kommer förbi på tacos och bjuder på skratt.
Vi leker fyllechaffisar och deeptalkar över några mil.
Upptäcker hur skrämmande MAX i Bollnäs kan vara en natt.
När man själv lugnat sig och ändrat stil.
 
Hon kramar om mig på ett sätt som få lyckas med.
Hon är min hopp i detta land.
Även när hela min själ känns ur led.
Så sätter hon min dröm och tro i brand.



Vi var kids (just kids) i en spökstad.

Morning folks! 

Yes, jag vaknade runt nu, ja... Slumrade in runt tre inatt (ändå sent med tanke på all bristande sömn) och har sovit som en fucking prinsessa natten igenom. Jag låg ju minst sagt lite back på det här med vilotimmar, då jag satt och räknade på tåget att jag sovit sammanlagt sju timmar på tre nätter. Livet som student, ni vet. 
 
Det blev ju bandy igår och jösses så mysigt det var att träffa alla igen. Just på den punkten var det ju HIMMELSKT och varför man ändå älskar att vara hemvändare då och då. Den uppskattningen... PUSS! 

Men rent bandymässigt? Tja, vad ska man säga? Byn var ju allt annat än på tårna och Bollnäs var skickliga nog att ta ett kommando när tillfälle gavs. Första tjugo var det inget snack om saken och Byn såg läskigt loja och ovilliga ut. Men sen tycker jag nog ändå att Edsbyn tar över matchen och för spelet och speciellt i andra halvlek. Det var ruggigt vilket tryck de satte på Bollnäsförsvaret (läs: den där klassiska bussen som parkerar framför målet...) och att man inte lyckas få in bolluslingen är nog lika mycket felstuds som en grym Bollnäsmålis. 
 
  
Glada supportrar trots den tråkiga inledningen - jag och SNYGG-Daniel (hahaha, han heter så i efternamn för fan), mitt crew och så jag och pappsen. ♥
 
Bollnäs gick vinnande ur striden tyvärr, men att snacka om någon kross? Njaaaa. Riktigt så glimrande var nog inte Bollnäs prestation i mina ögon. Men de får gärna tycka att de spelade fröjdig bandy om de vill och det är ju ändå målen som räknas i slutändan. Jag vill verkligen ge en stor eloge till Edsbyn för det spelet man ändå visade upp, bortsett från inledningens tafatta försvarsspel det vill säga. Jag tycker man visade upp en kämparglöd och med lite tur nästa gång så sitter bollarna. Tycker Brindholm håller samma ton i sitt som vanligt briljanta matchreferat och hur mycket älskar man inte honom då? Min forna mentor och vägledare i bandyskriverierna, haha.
 
Kvällens minus blev alltså förlusten, att jag inte fick se favoriten Tårtan på planen och att det var så ruggigt KALLT!? Har totalt glömt bort detta. Är det verkligen en värd hobby att frysa i flera timmar? En har ju gått och blivit bekväm på äldre dar, haha. 
 
Kvällens plus var att få träffa alla goa gubbar i Farmers Östra, att jag träffade en snygg snapphane (snubbe från Skåne som åker runt och donar med reklamen) efteråt på en snackis samt att jag tog mig en ride upp till Emil Bergh och hans underbara flickvän. Det var så himla mys att sitta där och tjattra livsbestyr och gosas med deras urcharmiga hund. 
 
 
Mina darlings som representerar RELATIONSHIPGOALS gånger tusen och sen jag och Athena som också var jääääävligt mycket goals, haha.

Landade slutligen hemma i Henninge igen och somnade in med ett leende på läpparna. Det är blandade känslor med att befinna sig här hemma, men jag fick många insikter under min nattliga bilfärd genom Hälsingeskogarna må ni tro. När jag åkte genom Bollnäs exempelvis så pumpade jag "Andromeda" med Kent på maximalt - alltså, HIMLEN ELLER? 

Och dessa rader genom denna för min del "spökstad" - haja feelingen:

Men jag ångrar ingenting av det vi gjorde.
Du kan komma dit du vill om du tror på det. 
Varje tanke, varje dröm, varje hjärtslag
kommer eka mycket högre i en död stad.
 
 
LYSSNA PÅ LÅTEN OCH NJUT! Fan det bästa som skapats på länge. Älskade Kent. 
 
Tycker också att lyriken är träffande på så många plan och då tänker jag främst på det här med tiden man ändå hade i den lilla staden och allt man gjorde. Hur allt kändes så verkligt och stort. Och då tänker jag kanske främst på gymnasietiden. För jag ångrar ändå ingenting av det vi gjorde. 

Och apropå det ska det bli superduperkul att få till en träff med just Sofia nu när jag är hem. Hon om någon symboliserar ju min gymnasietid på bästa sätt. Ikväll blir det dessutom häng med världens bästa Elin Stridh - också en person som jag hittade på jäkligt mycket galenskaper med under just denna tid. 
 
Men först: lite födelsedagsfika hos farmor med släkten.
 



Lucka #2.

 
 
I en värld av bortsnoozade alarm vaknar jag till. 
Panikpackar väskan och springer ut mot vagnen.
Jag vet inte om det är detta jag vill. 
Men biljetten är bokad, så jag får väl bara lämna min hamn igen. 
 
Ett tågsäte bredvid eftertänksamheten. 
Med peppande soundtracks i mina lurar. 
Är jag på väg tillbaka till ensamheten? 
Eller kommer jag sluta bygga murar?
 
Att åka hem till det man gett sig iväg från
är ju spännande i sig. 
Jag ser alla galna bandyminnen fladdra förbi i ögonvrån. 
Och hur mycket det en gång betytt för mig.

En match senare summerar jag det hela,
hur fint vi ändå hade det och fortfarande har. 
Men jag minns även hur mycket jag brukade vela.
Och vad som slutligen fick mig att inte stanna kvar.



HÄLSINGEDERBY!

Som sagt så blir det bandy för fröken ikväll och inte vilken match som helst, utan THE MATCH! Bollnäs hemma och ett tvättäkta hälsingederby. Och nerverna sitter på utsidan på samma vis som i gymnasiet. Man trodde ju att man skulle växa ifrån detta, men jag antar att sådana här matcher kommer man aldrig växa ifrån om man väl trillat dit en gång i tiden. 

Det jag ser fram emot mest ikväll är nog egentligen en sann reunion av vår järnliga - RED FARMERS ÖSTRA. På senare år har det blivit glesare med bandybesök från vår urhärliga grupp, men nu när jag ändå åkt hela vägen från Göteborg så har jag skrivit runt och försökt övertala folk. Så i detta nu är vi faktiskt många bilar som ska åka iväg. Till och med pappa ringde igår och sa att han ska joina och det var verkligen inte igår...

SÅ. HIMLA. KUL. 

Har inte tid att skriva så mycket mer nu eller slänga in bilder för den delen, så ni får den här goa videon på vårt gäng istället som jag knåpade ihop runt 2009. Snacka feelgood! 
 



NU KÖR VI, BYN!



Tomas Andersson Wij spelar med...

Det slår ju aldrig fel i det här med att jag, varje gång jag sitter på ett tåg hemåt Hälsingland som i detta fall, plöjer igenom band som Perssons Pack och blir supernostalgisk.

"Du är inte ensam om att bära denna längtan!"
/P. Persson

Alltså, åh. ♥ Hemma! Nyss spelades även låten "Hälsingland" med Tomas Andersson Wij upp i mp3:n och huuuuuuur fin är inte den då? Tröttnar aldrig. Den spelas ju även inför Edsbyns alla hemmamatcher i arenan, så den kunde ju inte sitta bättre än just idag kan en tycka. 

Uppladding pågår...

Och just apropå den låten och Packet och allt, så kom jag på att tipsa om ett avsnitt där älskade Winnerbäck gästar just Tomas Andersson Wij på Vasateatern i Stockholm. Han spelar upp några låtar och öppnar upp sig mer än vad han någonsin har gjort på en scen, hahaha. Och det är så fint när han erkänner att han inför varje spelning brukar sjunga just "Tusen dagar härifrån" med Perssons Pack. Och jag vet ju att Packet har inspirerat Lasse sen innan, men det var ändå så fint att höra. Persson är ju min kompis, ni vet... hahaha. 
 
Sen dog jag ytterligare när de tillsammans sjunger just Hälsinglandslåten om mitt vackra hemlandskap. Så mycket kärlek, så mycket värme och så himla mycket passion. HÄR kan ni se avsnittet i ynka tre dagar till, så in och kika - bara gör'e!

Mysisar. 

Gillar främst när Tomas berättar att första gången han såg Lasse så hade han en slags folkhögskoleaura över sig, hahaha. Och det är ju så jävla sant, för jag vet inte om jag berättat det här på bloggen - men gissa vilken folkhögskola som Lasse gick vid innan hans karriär tog fart?
 
GISSA, GISSA, GISSA?

Jo, självklart så var det min lilla älskling - Nordiska folkhögskolan i Kungälv. Han gick vislinjen där på 90-talet (tror det kan ha varit -95) och det är så surrealistiskt att tänka på att han också haft sin studietid där på samma sätt som jag. Att han suttit där på samma berg som mig och blickat ut över fästningen, att han traskat runt på samma stigar där i skogen, känt samma kakdoft från kexfabriken där i luften, varit på internatfester i 10:an precis som jag var under min tid ifjol, haft samma vislärare i form av Hanne Juul som lär ut där även idag och stått på samma scen som jag alltså gjort när jag läst upp mina dikter. Det är fan lite coolt ändå.

Älskar folkis, älskar Nordiska och älskar Lasse! 



Hälsingland nästa!

Hej kompisar!

En övertrött sate sitter just nu på ett tåg mellan Göteborg och Stockholm och har lite för mycket tankar som snurrar i huvudet för att kunna sova... Och lite för bra musik som härjar runt i hörlurarna. Haha, standard.

De senaste nätterna har ju varit rent katastrofala när det kommer till det här med sömn. Jag har vänt på dygnen mer än vanligt kan vi nog lugnt konstatera. I tisdagskväll var jag nämligen vaken hela natten och tvättade samt pluggade som ett freak. Köttade på med en massa seminarier samt en workshop som jag missat eftersom jag mått rätt dåligt samt lagt lite väl mycket fokus på skrivkursen på senaste istället. I och för sig ingenting jag ångrar överhuvudtaget, men ah - det blev väl kanske lite väl mycket ihopsamlat nu inför tentan och allt. 

Jag hade satt upp som mål i mitt huvud att jag inte skulle ha några rester som hängde över mig efter salstentan igår och TRO PÅ FAN att jag klarade det också. Just nu förstår jag inte riktigt hur det gick till, men jag hade bara bestämt mig på något märkligt vis. Plus att jag hann med en massa skrivning med min favoriter på kvinnofolk i onsdags också, trots att vi inte ens hade någon lärarledd lektion. Men man blir ju för himla glad när kreativiteten knackar på dörren i sällskap av UNDERBARA kvinnor. Hjärta.

Egentligen borde jag ju ha däckat rätt rejält efter den maffiga salstentan i vetenskapsteori (zzznaaaark) igår. Hade ju återigen varit vaken nästan en hel natt och pluggat, pluggat och pluggat. Men jag ville ju samtidigt fira att jag var pluggfri för första gången på typ hela hösten så jag drog först en sushi med syrran vid Järntorget (DROG) och sedan så kom min gamla klasskompis Anna hem på mig.
 
Vi satt i min soffa, drack ginger joe:s och tjattrade om tiden med fotoklassen ute i Kungälv och att vi förmodligen aldrig kommer uppleva en sådan bra klass någonsin igen... haha, peppigt värre känner jag. Men fotodok var fan pure magic, alltså. Till och med lärare Per var ju som vårt lilla spirit animal, haha. Efter allt nostalgisnack rörde vi oss ner till Kellys och mötte upp viseleven Alex på en härlig "Nordiska-reunion". Alltså, jag blir såååå himla lycklig så fort jag tänker på den fina tiden vi hade där uppe på sagoberget och alla fantastiska vänner jag har i mitt liv därifrån.
 
Såg att vissa i min nuvarande sociologiklass också var ute på "tentaöl" i krokarna, men jag ångrar inte för en sekund att jag hade planer med mina hjärtegull Anna och Alex istället. Ni vet sådana där människor som får hjärtat och livet att vibrera? Precis så är dessa människor och det är rentav ovärdeligt. Kan nästan inte hantera denna överdos på kärlek, haha. Tycker mig nästan inte förtjäna den på något vis.

Fick i alla fall ge upp och runda av till slut, tyvärr, eftersom jag var tvungen att bege mig hem och packa inför hemresan idag. Fastnade dock i soffan med Märta i någon timme på deeptalk. Alltså, SÅ STANDARD på den! Men har man världens bästa roomie så har man, I guess. 

Hur som. Slängde ner några trasor i resväskan, laddade upp MP3:n och visste inte riktigt vad jag skulle känna inför den kommande dejten med tågsätet. Jag har ju inte varit "hem" sedan i somras nu och kom fram till att det nog är det längsta jag varit borta från Hälsingland någonsin. Och kanske borde jag sakna det - jag vet inte - men jag har verkligen inte gjort det. Det har snarare varit skönt att känna mig heltidsbaserad i Götborg på riktigt.
 
Missförstå mig inte nu, utan det ska bli supermysigt att åka hem och kramas med finingar som man endast hör rösten på genom telefonluren numera. Men jag jämför väl mest med tiden i Skåne då SJ:s nattåg norrut var något av en livlina, medan det nu inte är någon självklarhet längre. Inte samma trygga punkt. Fortfarande fint, men inte allt. Ah, så kan man nog beskriva det. 

Vad jag ser fram emot mest den här gången är bandy med pappa ikväll (HÄLSINGEDERBY DÅRÅ!), mysstunder med Kenta the katt, farmors födelsedag imorgon, långpromenader i skogen, tacokväll med mami, julkalendermarathon med lillebror Plutt, traditionell turné i att hälsa på gamla jobb & kollegor, catch-up med Stridharn, julbord på travet under söndagen, träff med min efterlägtade galning Emil plus att jag även ska försöka styra upp en fika med min gamle gymnasievän Sofia som jag inte sett på flera år.
 
Inser nu att det kanske blir svårt för mig att hinna med allt detta, då jag åker tillbaka till Göteborg redan på tisdag. Hahaha, mamma kommer ju bara garva åt mig när hon hör om mina planer för det är alltid samma upplägg när jag kommer hem. Hektiskt och inplanerat in i minsta detalj. Samtidigt så är jag ju numera pluggfri i några dagar, så det är ju bara att maxa på med häng.

Så gör dig redo nu Hälsingland, för nu kommer virvelvinden och ställer till med kaos igen!
 

Hahahaha, apropå att åka hem... Ni som vet, vet. 
 



Lucka #1.

Kom på en rolig grej häromdagen och detta är att jag ska försöka göra en liten julkalender här på bloggen. Detta innebär att jag ska försöka skriva en liten dikt varje dag fram till julafton - med ytterst lite prestige ska tilläggas, haha. Vi får väl se hur länge det håller i sig, men tänkte att det var en spännande grej även för mig själv, som är erkänt kass på det här med rim...


 
 

Tentaångest, nattligt plugg och stress. 
Får jag pusta ut nu, mån tro?
Eller är det bara dags för nästa press?
Nästa orosmoment som i mitt bröst ska gro. 

Jag fick i alla fall dricka öl med fina Anna ikväll, 
och det är ju en filur man gillar. 
Hon är så himla glad och go och snäll.
Alla mina sociala begär hon stillar. 
 
Imorgon väntar en morgondejt med en tågperrong.
Och sedan Hälsingland i några dagar.
Ska bevittna Edsbyn i en svajig bandysäsong. 
Och se om skogen mitt skrivarhål lagar. 

December är kommen till slut
och chokladkalendern är numera öppen.
Ännu ett årstimglas på väg att rinna ut. 
Ett år jag förmodligen kommer uppskatta - sen.



"Screenshot"-söndag.

Ja, ni. Jag skulle ju börja med det här med "Screenshot-söndagar", men det gick ju lite åt pipsvängen redan andra veckan... Klant-Elin lyckades nämligen radera hela mappen i mobilen, haha. STANDARD. 

Så vi tar väl och slänger in lite bilder nedladdade från facebook istället:

Alltså, villfarelser i mitt ♥.
 
 

Spot on! Historia skrivs faktiskt i detta nu och vi har vår chans att välja hur den ska porträtteras i framtiden.

 

Såg denna bild inför onsdagens bandymatch och fick genast flashbacks från tiden på Studenternas i Uppsala... Magiska år!



YES, YES och åter igen YES!
 
 
Vill haaaaaaa! Alla Kentfans fattar.



En helg i november.

Åhoj kamrater! 

Ja, vad fan hände igår ens? Låg i sängen vid tolv, kikade på en dokumentär och skulle till och sova hade jag tänkt. Men så hör Julia och Charlotta av sig (mina gamla roomies i Kungälv) att de är på Kellys och undrade om jag ville joina. Och eftersom att det bokstavligen talat ligger trappan ner och tvärs över gatan, så why not tänkte jag... En öl kan man ju alltid ta. EN ÖL, ja...

Kellys ledde till Kings. Kings ledde till Brygghuset. Brygghuset ledde till Dubliners och väl där fick jag för mig att dra iväg på en hemmafest i ett kollektiv ute på Hisingen. Ramlade hemåt runt sju imorse. Standard.

Alltså, fattar ni hur farligt det egentligen är för mig att bo just där jag bor? Hahaha, allt blir liksom lite för spontant. Men jag älskar't. 

Nu måste jag dock skynda mig iväg till Scandinavium eftersom det är Håkan som gäller ikväll med mina göööööörlz. Kommer bli myspys ska ni se. 

Eftersom jag blitt så kass på att ta bilder (va fan?), så får ni här en gammal bild på trion i form av mig, Charlotta och Julia samt en bild från kollektivet som älsklings-Sammy tog igår. Så mysig kväll! 

 
Reuinon med kungtrion och sedan lite rumsfestmys. 

Nu blire DANS, DANS, DAAAAAANS!



TACKSAMHET.

Den här hösten alltså... Where do we even begin?

Till en början kan jag erkänna att den här hösten blev tusen gånger tuffare än vad jag någonsin hade kunnat räkna med på förhand. Jag visste ju att det väntade en stor utmaning, då jag för första gången i livet skulle prova på universitetsstudier bland annat. Men det har inte varit nog med det, utan det har varit så många andra saker vid sidan av på det. Både roliga och utvecklande saker, men även sådant som dränerat mig på energi.
 
Frågan är om jag någonsin haft så lite energi som just denna höst... Men som jag skrev förra veckan så kändes det som att det började vända då. Och jag är så himla glad att jag inte har gett upp när det kändes som kämpigast med kursen jag läser, utan jag har verkligen tragglat på i rejäl uppförsbacke sedan oktober. 

Och mitt i allt detta så har jag ändå dagligen känt någon slags tacksamhet. Jag har ofta klottrat ner saker i dagboken. Saker som jag är glad över att jag faktiskt har. För i mörka tider är det ju då man behöver det som mest.

I och med det har jag även insett att hösten har bjudit på en hel del, trots att det stundtals har känts som att jag isolerat mig från världen. Men att jag ens orkat ta mig ut vissa dagar är fan ett under i sig. Och jag kan verkligen se nu hur mycket jag utvecklats av att faktiskt göra det och inte bara ge upp för depressionen.

Så här kommer lite saker jag är tacksam över just denna höst: 


 
 
♥ Att jag bor i Göteborg

Ja, som jag har varit inne på tidigare så kan detta mycket väl ha varit min räddning denna höst. Jag är ju helt galet kär i denna stad och det verkar aldrig släppa heller, haha... Men det gör att jag ändå ser ett ljus, en slags framtid, även om dagarna ibland har varit svarta. Jag vet att jag är hemma och precis där jag ska vara. Och varje gång jag går på dessa gator så uppskattar jag typ varje steg jag tar. Låter ju helt sjukt kanske, men ah - jag älskar den här staden! Verkligen i alla lägen. Och speciellt från mitt lilla hörn på Andralång.
 
 
Andralånggatan i mitt hjärta. Kan fortfarande inte riktigt fatta att jag bor just här...


Min syster

Hon om någon är en sann livräddare och den finaste människan i mitt liv. Jag är så himla, himla glad över att jag har henne på så pass nära avstånd här i stan. Hon bor kanske fem minuter från mig (uppe på Masthuggsberget) och vi pratas vid varje dag. Särskilt i dessa tider, när vi båda haft det rätt kämpigt. Utan Anna hade allt varit väldigt mycket mörkare och så har det varit since forever.
 
 
Vi på Ullevi i somras och vi två redan som små knottar - SYSTERSKAPET ALLTSÅ!
 
 
♥ Teatergruppen

Apropå min syster så har ju vi gått på en teaterkurs tillsammans sedan september. Varje måndagskväll har vi alltså träffats med en supermysig grupp och kört lite improteater. Själva impron har jag tyckt varit SUPERSVÅR, men i och med att vi haft en sådan avslappnad grupp så har det ändå känts mysigt. Plus att vår lärare Daniel har varit helt fenomenal. Så rolig, så proffsig och så snäll! Kan verkligen rekommendera gbgimpro till allihopa, för även om jag varit trött när vi har åkt dit sent på måndagskvällarna så har jag ändå åkt därifrån med mängder av energi. Sedan kan det ju också bero på att vi hade en sådan rolig och underbar grupp också.

 
Gruppbild efter vårt framförande inför publik förra söndagen - KÄRLEK!
 
 
Resan till Dublin

Som ni vet så flög ju jag iväg till min gamla kärlek i september, nämligen Dublin. Det har ju nästan blitt en klassiker vid detta lag att jag sticker iväg dit med jämna mellanrum. Denna gång for jag iväg direkt efter min födelsedag med en vision att jag och min vän Sophia (som numera bor där borta) skulle fira våra födelsedagar tillsammans. Och detta skulle vi alltså göra med lite hederlig svensk humor, då ingen mindre än Johan Glans skulle uppträda där nere. Helt sjukt egentligen, men det var så galet roligt. Resan bjöd även på en massa Guinness och strosande på gator som jag aldrig tröttnar på. Dublin har en speciell plats i hjärtat sedan hösten 2014 och snart ses vi igen! 

  
Vi och kungen himself + vinglig photobootsession.
 
  
Jag och min irländska vapendragare, det svarta blodet och Workmans - SÅKLART!
 
 
♥ Min roomie Märta

Det slår mig varje dag vilken tur jag faktiskt har som bor där jag bor - på Göteborgs bästa pubgata. Men även att jag bor med just den jag bor med - världens i särklass bästa roomie. Ni vet ju hur bra jag trivs med henne vid detta lag och det liksom bara flyter på. Man hör liksom skräckhistorier om folk som inte hittar något boende eller bor med värsta knäppisarna, så jag drog verkligen en jackpot på en gång. Märta är fan en av de finaste människor jag stött på och jag är så glad över att jag haft henne i mitt liv just denna höst. Hade jag bott själv under den här perioden hade jag förmodligen blivit mer introvert än vad jag varit och det hade nog kunnat gå riktigt illa. Så tack Märta för att du alltid finns två rum bort, haha. Även fast vi ibland ligger i en soffa på varsitt rum och chattar över messenger... Hahaha. Standard 90-kidz.

  
När jag och Julio pyntat lägenheten när Märta kom hem från skolan på sin födelsedag, hennes Harry Potter-pyjamas hon fick av mig i present bland annat och sedan det klassiska soffbärar-projektet... hahahaha. Good times!
 
 
♥ Skrivkursen 

Jag kände ett enormt hopp i bröstet när jag sökte till skrivkursen på kvinnofolkhögskolan i våras och jag kände att jag verkligen ville ta det steget i mitt liv nu. Det skönlitterära steget, haha. Så kom hösten och sociologikursen rullade igång - en kurs som krävde mer engagemang än vad jag kanske hade trott. Ett tag funderade jag därför på om jag verkligen skulle få tid att lägga fokus på den kreativa skrivningen, men jag är SÅ HIMLA GLAD att jag tog beslutet att göra det. Det ger mig så mycket energi, kärlek och lust till att skapa. Och vilka härliga kvinnor jag umgås med till på köpet. En kvinna kallade mig för poet när jag hade läst upp en av mina texter - alltså, huuuuuur go? Jag har en sådan mysig grupp och har typ redan ångest över att vi alla ska skiljas åt den 8:e februari...
 
 
♥ Kents avskedsturné

Jag är väl medveten om att den här hösten skulle kunna bli min död. Okej, det där var kanske inte så klyftigt skrivet med tanke på hur mycket jag vädrat min ångest, men när ni läser rubriken så hajar ni kanske? Jo, Kents avskedsturné. När nyheten om detta kom i våras så försökte jag nog att ignorera det in i det sista. Det kändes för tungt att hantera på något vis och tänkte att jag fick ta det framåt hösten istället. Och nu är hösten här och jag har hittills sett två konserter: turnépremiären i Linköping och helgen efter här hemma i Göteborg. Hittills har jag mestadels kunnat njuta och känna en stor tacksamhet för alla dessa magiska år. Men jag vet inte hur jag kommer reagera i Stockholm om några veckor. på "the grand finale".. Hur som helst så är jag så himla tacksam för att jag fått uppleva Kents storhetsperiod och att de trillade in i mitt liv exakt när jag behövde dem som mest. Och exakt på det sätt jag behövde dem som mest. Evigt tacksam. 

 
Det dyrbaraste man kan äga: en biljett till Kent. Sen en bild på älskade Sami som JAG tagit med min fjuttiga kamera, men visst blev den bra? Kanske för att vi stod längst fram vid staketet i och för sig... /groupien
 
 
Glad konfettiregnskvinna i Scandinavium och kanske livets gosigaste bild på idolerna - tagen av grymma Lisa Träff. 
 

Helgen i Linköping

Inte nog med att jag fick se Kent i Linköping, utan jag fick även ha så mycket mys med fina människor. Det var nästan ett år sedan jag senast hade träffat Sandra och Karina (mina Bråvallabruds), så vi hade så mycket skratt att ta igen. Och fy satan så kul vi hade. På söndagen hann jag även träffa mina favoriter Malin och Mose från Fotodok-klassen i våras. Alltså, så himla mycket kärlek på en och samma helg. Hade rätt mycket pluggångest eftersom jag hade salstenta veckan efter, men denna helg var ändå sååååå värd. Länge sedan jag skrattade så mycket. 
 
  
Min busskamrat Sophia som åkte med mig från Jönköping och SNYGGVÄSKAN!

 
Klassisk "vänta-och-peppa-i-kön"-bild och klassisk "lyckliga-efter-konsert"-bild.

  
Kvinnan, myten, legenden - KARINA! Sen en gruppbild med mina darlings och en gosig stund med Malin & Mose på söndagen. ♥
 
 
♥ Bra resultat på mina tentor

Apropå tentaångest så hade jag ju tidernas pluggkris inför min första salstenta. Minns att jag satt med syrran på bussen till teatern den måndagen och grät loss. Var totalt inställd på att strunta i tentan, för jag kände mig så himla blåst. Hur tentan gick? 18,5 av 20 poäng - SCORE! Inte så dum som jag verkar, haha. Förra delkursen hade vi hemtenta och jag hade världens krishelg. Det var väldigt mycket ångest och jag hade halva min hjärna hemma i Hälsingland på grund av familjebråk. Hur jag än försökte fokusera så började jag typ bara gråta. Det hela slutade med att jag panikskrev ihop allting med mindre än 24h kvar. Den ena texten blev jag klar med i tid och fick alltså högsta betyget på: VG. Den andra var halvfärdig vid deadline, men jag skickade in ändå och la till en slutlig version två timmar efteråt och fick alltså G därför. Men jag var nära på att ge upp helt och även när jag skickat in tänkte jag att jag skulle bli underkänd... Jag är så himla tacksam över att det har gått så bra för mig på tentorna, för det har gjort att jag trots mitt dåliga självförtroende har fortsatt kämpa. 

 
♥ Mitt rum här i lägenheten
 
SOM jag trivs här på mitt lilla rum på Andralång. Jag har ju i och för sig gillat de rum jag haft redan innan och har ju haft en tendens att mysa till det rejält på mina internatrum. Men här är det verkligen en harmoni utan dess like. Jag gillar verkligen att väggarna är oranga, för det är nog något jag aldrig hade kommit på själv. Säkert hade väl jag haft något vitt och tråkigt, haha. Gillar att det är så varmt nu på något vis. Sedan så blev rummet tusen gånger bättre när jag fick in en soffa. Nu har jag min lilla myshörna som jag kan slå mig ner vid, ta fram en bok och bara hitta inspiration utanför fönstret. Mår så bra på det här rummet så ni anar inte!

Såhär såg det ut första perioden jag bodde här. Har gjort om lite nu, men har ingen riktigt bra bild på det än, så håll till godo!
 
 
♥ Livepod i Stockholm

Alltså, ni vet ju hur mycket jag älskar Hanapees podcast vid detta lag. Min favoritpodd, min stora kärlek och mitt nöje på måndagskvällarna. Och av en slump lyckas jag alltså hitta en kollega på Maxi som har samma kärlek till dessa genier från Sundsvall. Så när de skulle göra en livepod så slängde vi oss över biljetter och for iväg till Stockholm för lite vardagsäventyr. Och jag är ju inte blyg någonstans, så jag traskar ju fram till stjärnorna redan innan "sändningen" för att ta selfies. På så vis blev det sedan naturligt att jag hängde med Martin i baren i halvtid (vi snackade Norrland, musik och typ sånt som spelar roll) och att vi satt och ölade med dem även efter showen. Såååååååå kul! Även surrealistiskt att "bonda över en bärs" med sina idoler. 
 
Slutligen kom fylle-Sara förbi och hon och jag triggar ju alltid igång varandra. Slutade med en vild utgång till 3 eller nåt - på en tisdag... Hahaha, standard. Men jag hade förjäkla kul med mina gööööörlz och jäklar var det hinkades bira. De var fan värre än mig till och och med och fick även mig till att prova snusa för första gången i mitt liv. INGEN VACKER SYN, hahaha. Hur som helst en helvärd liten resa som innehöll en sjukt rolig livepod och en fyllekavalkad med två favoriter.
 
  
Peppade dårar på tåget ner, turist-Elin och sedan Ida med jordens sötaste örngott. Blir ju kär. BAMSE! ♥
 
  
Tyckte texten var talande... Jag och Ida-baby och sedan det som skulle komma att bli en GRYM livepod!

 
Vi och Matforsmadonnan Hanna i egen hög person! Och sen världens coolaste Martin Huss. *STARSTRUCKED* Kan fortfarande inte riktigt fatta att vi hängde med våra idoler efteråt och fick svar på en massa frågor man alltid undrat. Så himla fint och mysigt.
 
  
En kär reunion med härligaste Sara-rara, snusmumriken Elin och två sötnosar 02:49 en tisdagsnatt i Stockholm... TACK FÖR KVÄLLEN, MINA GALNINGAR! Och förlåt alla snapchatfans för orimligt många fyllevideos på Sara, hahahaha.
 
 
♥ Barneventet på MAXI med Melinda 

Det är så himla kul att jag alltid får erbjudandet om att hålla i alla roliga event på Maxi, såsom diverse barnevent och invigningsfester. Denna gång var det Halloweendags och jag fick vara med min favoritkollega och vän Melinda. Det var så sjukt mysigt att leka loss med henne och barnen. Vi fick även besök av världens goaste Mattias som kom in extra den dagen bara för att dansa loss med oss. Åh, gose! Äe så himla tacksam för att jag får dessa roliga jobbpass och att jag har så pass fina kollegor att dela dem med. Hjärta på er!

 
Järnligan som tillsammans skrämde slag på barnen inne på MAXI, men jäklar så kul det var! Gick och nynnade på Ghostbusters (som vi hade på repeat i högtalarna typ) hela kvällen efteråt, haha.
 
 
♥ Alla fina kommentarer
 
Jag har ju mina perioder i livet - både ups and downs - och den här hösten har kanske bjudit på mer nedstämdhet. Men jag tycker då att det är viktigt att även visa det. Tidigare har jag försökt stänga in många känslor, medan jag nuförtiden försöker vara mer öppen. Jag kan också tycka att det finns något viktigt i att visa upp även mörka sidor. Det är så lätt att man slänger på en massa filter, en massa leenden och bara visar det positiva genom sociala medier men sanningen är ju sällan så glammig alltid. När jag mådde som sämst skrev jag ju också ett väldigt djupt och ganska blottande inlägg här på bloggen och var lite orolig över hur folk skulle reagera faktiskt. Men vilken kärleksvåg! Så många fina kommentarer och så mycket varma ord. TACK, TACK, TACK!  
 

♥ Silvana Imam på Pustervik
 
Så kom då presidentvalet och rövhatten gick och vann... Detta innebar en stor Trumpångest för mig på onsdagen den 9:e november. Ville egentligen bara ligga under täcket och invänta en annan tid, men som tur var hade jag och syrran biljetter till Silvana Imam på Pustervik den kvällen. Det ska dock erkännas att vi försökte bli av med dem, då ingen av oss var särskilt pepp på att gå just den kvällen. Men jag är så glad att vi inte kunde sälja dem och var för snåla för att strunta i det, haha. Så vi gick dit och fick jordens kärleksvåg över oss. Fan, vad jag behövde det där och då. Från depp till pepp på någon timme. Det hjälpte ju också rätt mycket att hon slog sönder en bild på just Donald Trump på scenen med ett baseballträ...

Det regnar regnbågsfärger över Sverige.

 
 
 
Håkan ikväll

Och från en konsert till en annan. Ikväll är det återigen dags för kung Hellström att lira i Göteborg. Och jag och två fina tjejer har ståplatsbiljetter, så det här blir nog en himla fin kväll ska ni se! Håkan live är liksom en given lyckokick som det är, medan Håkan i hemstaden Göteborg är ännu maffigare. Såååååå tacksam för att jag lyckades få tag på biljetter till slut. Peppa kvällen nu!
 
 
"Alla försöker bli av med leran, från Göta älven som satt sig på själen och självförtroendet i varje tjomme. Jag tror jag älskar dom där jag kommer från." /Göteborgs-Håkan ♥



Skrivarkursen i mitt hjärta!

Skriv om ditt liv! 
Kursen som är mitt absoluta hjärta just nu. 
FAN, vad jag älskar den. 

Mådde inte särskilt bra idag när jag skulle traska dit, av förklarliga anledningar, men det vände ju lika tvärt. Helt plötsligt blev jag så himla lycklig och hamnade i ett sådant där behagligt rus, ni vet. Känslan av att alla människor i det där klassrummet vill mitt bästa och gör sitt bästa för mig. Känslan av att det finns magi i väggarna.

Skratt, gråt, öppenhet, kaffe-deeptalk, pepp, kärlek, höstmys, nerklottrad sörja, utveckling. Allt inom loppet på fyra timmar lite knappt. Jag är så oerhört tacksam att jag får chansen att gå den här kursen och särskilt med de människor jag går med.
 
Idag pratade vi alla om hur himla fin vår grupp är och hur trygg vi alla känner oss. En fet jävla kontrast till världen där utanför och exempelvis den stela och opersonliga sociologikursen jag läser exempelvis. Där känner jag inte ens i närheten av samma trygghet. Och därför är jag väldigt glad över att jag tackade ja till denna skrivarkurs, även om det kändes som att det skulle bli lite mycket denna höst. Men jag behöver det kreativa. Mitt blod behöver det kreativa. 

Och hur kan man INTE söka till en kurs som har den här beskrivningen?


Vill du skriva men vet inte hur du ska börja? Skriver du men lyckas inte avsluta dina texter? Behöver du stöd av andra för att finnas kvar i ditt skrivande? På den här förberedande skrivkursen lär du dig olika metoder för att utveckla ditt skrivande.
 
Du behöver inte vara en duktig skribent eller van vid att berätta, det viktigaste är att du vill skriva och att du har tid att ägna dig åt kursen.
 
Under kursen använder vi bland annat:
  • Flödesskrivande, ett sätt att skriva utan att stanna upp och tänka.
  • Skrivprocessen, en mycket strukturerad metod där vi gör en sak i taget i olika steg.
  • Metoder för att omhänderta oss själva under tiden vi skriver.

Målet är att ge varje deltagare möjlighet att i ett eget skrivprojekt skriva en egen berättelse om sitt liv. Deltagarna ska också kunna finnas i en skrivgemenskap med genusperspektiv och där få stöd och inspiration att vara skrivande.

Fokus ligger på själva processen att vara skrivande och inte på den skrivna texten i sig. Här handlar det om att få igång sitt skrivande, nå sina ord och kunna omhänderta sig själv under tiden.

 

 



Älskar kursen, älskar min lärare och älskar min grupp SÅÅÅÅÅ mycket! Detta är exakt vad jag behöver just nu och jag är minst sagt frälst. Kvinnofolkhögskolan är mitt paradis i den gråa vardagen just nu.




Finaste Håkan!

Håkan Hellström släppte sin musikvideo till låten "Pärlor" i fredags. Och alltså, jag vet att jag tjatat om detta sedan jag var 10 (!!!!!!!) fucking år, men huuuuuuuur snygg är inte karljäveln? Jag orkar verkligen inte. 

Okej. Jag föredrog Håkan 2000 - det ska jag inte sticka under stolen med. När han hade kort hår och lite smågulliga polisonger sådär. Men nu är han ju bra fin i sitt lilla krull också. Plus att han är så himla fin rent allmänt. Mysig liksom.

Hade jag tänkt mig, när jag började lyssna på Håkan "på riktigt" när jag var fjorton, att han sedan skulle bli Sveriges största artist just nu - ja, då hade jag bara garvat av förvåning. Jag var ju näst intill ensam på min högstadieskola med att gilla denna herre. Det gick till och med så långt att jag blev retad för det... Landsbygder i Norrland, alltså. SUCK!

Och är det någon artist som jag verkligen unnar all framgång så är det banne mig Håkan. Nu till helgen lirar han återigen i hemstaden Göteborg. Jag fick inga biljetter den första rundan, då de säljer som smör som ni vet. Men jag lyckades norpa åt mig två när det släpptes lite extra nu i veckan. Så jag och några klassisar ska dit och röja loss på lördagen. 

Ett tips till alla er som inte gjort det än: SE HÅKAN I GÖTEBORG INNAN NI DÖR! Sätt det på er bucketlist, för ni kommer inte ångra er. Jag lovar!

Apropå det så kollade jag på ett avsnitt av en serie som heter "Allt för Sverige", där en grupp amerikaner åker hit för att gräva i sina svenska rötter. Avsnitt tre utspelade sig i mitt fina Göteborg (blev helt VARM av kärlek) och de fick gå på Håkankonserten på Ullevi. Och fatta att amerikanarna sa att Håkan är det bästa de har sett någonsin. Och då hade de sett en hel del världsband. Extra roligt då med tanke på att vissa menar på att texterna är hans styrka, vilket amerikanarna med andra ord inte förstod ett jota av. Bara passion, utstrålning och en jädra massa energi - ett slags universellt språk. 

Avsnittet kan ni se HÄÄÄÄÄÄR!

Sånt bra program för övrigt? Anders Lundin är riktigt bra som programledare och det är en riktigt go gruppkemi. Aldrig sett detta program innan, men jag gillar det verkligen. Ett riktigt stort plus för att det är en transsexuell kvinna med detta år. Är det något vi behöver mer av så är det transsexuella personer i TV-rutan. Med det sagt så vill jag även lyfta fram SVT-plays dokumentärserie "Tjejer som oss" som följer fem stycken transtjejer i sex avsnitt - titta och lär!

Jag känner förresten en tjej som är med. Eller ah, ingen huvudperson i serien utan Anna-Lisa (systern till Vanessa) som jag lärde jag känna nere i Skåne. Hon jobbade i kassan på ICA och var även med oss på internatfester någon gång. Huuuuur go som helst. ♥ De var dessutom på Pride i Söderhamn precis den helgen jag skulle bort på något annat. SÅ SYND. 

Nåväl. Åter till Håkan och åter till peppen inför helgens explosion på Scandinavium. Och vad passar bättre nu än att slänga in just musikvideon som släpptes i fredags? 
 




Och jag fann dig också så
På botten där ingen bor
Håll dig kvar så länge det går
Det är så dom gör pärlor
 
Aldrig fångats in
Spring, spring, spring
Ja, spring för det viner kulor
Det är så dom gör pärlor
Det är så dom gör pärlor
Det är så dom gör pärlor
Pärlor
 
ο ♦ ο ♦ ο ♦ ο ♦ ο ♦ ο ♦ ο ♦ ο ♦ ο ♦ ο ♦ ο ♦ ο ♦ ο ♦ ο ♦ ο ♦ ο ♦ ο ♦ ο ♦ ο ♦ ο ♦ ο ♦ ο ♦ ο ♦ ο ♦ ο ♦ ο ♦ ο
 



Screenshots lately:

Ja ni, gott folk! Bloggen har ju varit rätt kass på slutet måste jag erkänna. Men så kom jag på åtminstone EN idé som kanske kunde skaka liv i den... 

Jag är ju en jäkel på att scrolla runt på instagram och stalka alla konton jag följer. Och eftersom det är så svårt att spara ner bilder från Instagram (stör mig helt orimligt mycket?) så är jag dessutom rätt duktig på att printscreena just därifrån. Min mapp med screenshots innehåller just därför mestadels Instagramquotes. Och mestadels på mina fantastiska feministkonton jag följer. ♥

Blodet. 

Tänkte försöka dela med mig av det bästa jag hinner se under veckorna. Eller ah, det behöver inte vara det bästa heller utan kanske bara roligt eller förklarande för min vecka i helhet.
 
Så here you go, min vecka i screenshots:

Alltså, igenkänningen i denna? Vi MÅSTE börja prata mer om psykisk ohälsa som vilken annan sjukdom som helst. Sedan så är det ju sånt sjukt sätt att se på människor när man ska gå runt och misstro sjuka personer. Då har vi ett vidrigt samhälle a'la borgaridealet. 
 

Denna nosar ju även på samma tema. Så mitt i prick! Vänd på steken och säg till en magsjuk person att "rycka upp sig" när den mår som sämst...


Alltså, JAG ÄLSKAR DENNA! Hur många gånger jag har varit med om detta på typ tinder? Jag kan inte ens räkna ihop. Snubbar kan först vara sjukt intresserade och ge komplimanger, men om man inte visar något intresse tillbaka så blir de helt lack och "tar tillbaka allt" genom att skriva att man är ful som stryk. 


Jaaaaaaa, apropå tinder då... Tyckte detta var lite "kul" och slängde in på min Instagram och blev helt chockad över reaktionerna. Jättemycket kommentarer från folk som tyckte det var helt sjukt beteende från hans sida. Och ja, det är det ju - men detta är SÅ JÄVLA STANDARD på min tinder så ni anar inte ens. Detta var till och med ganska milt. Vet inte hur många kommentarer jag alltid får om mina "schyssta meloner" och går inte jag in och tackar på mina bara knän så kan det bli riktigt läskig ton på vissa snubbar. Diverse hot och personangrepp. Blir så jävla less på att kvinnor alltid måste tacka en man för komplimanger - oavsett vad han ens skriver som det känns.


Tycker minsann att vi hoppar till något trevligare, såsom denna bild på mannen i livet. Sami Sirviö ger hopp om manligheten - ja, till och med hela mänskligheten! 


SPOT ON! Vet inte hur många killar jag känt i ungdomens dar som propagerat för att de är okej med homosexuella killar, bara de inte jagar dem... Som att de vore så oemotståndliga eller något. Sen är det ju också intressant att de känner sig obekväm med att någon spanar in dem på det där obehagliga viset, medan vi alla kvinnor lever med det i vår jävla vardag.


Denna bild är ju bara sååååå snygg! Var helt sjukt peppad på denna match, men vågade inte ha några förväntningar alls. Så gick Byn ut och vann matchen och gjorde 10 mål på SAIK? Ja, vad ska man säga annars än att Edsbyn är årets berg- & dalbana när det kommer till bandy. ÄLSKAR att de även vann borta mot Broberg i fredags. Ser verkligen fram emot första fredagen i december nu, då jag ska hem till Hälsingland och får se derbyt mot Bollnäs. TAGGAD!
 
 
 
True story, sistah! 


Oh yeah - it's happening! Så PEPP på kommande lördag nu. Håkan i GBG är fan något utöver det vanliga. 


 
Var tvungen att sno denna och lägga upp på min egna instragram på grund av... SÅ ROLIG!? :)


Alla tyckte dock inte att det var lika roligt... haha. Inte bara en vit man, utan en kränkt sådan. Man blir påmind om att man dejtade en helt annan typ av män där uppe bland skogarna än vad jag gör här nere. Men visst - man är ju rasist om man kritiserar det vita, heterosexuella cismannen... Seems logic. Det är ju ungefär lika hemskt som rasism mot mörka, eller...? Är det någon som bör tåla lite kritik för en gångs skull så bör det ju vara världens lilla favorit i form av den curlade vita mannen.

 
LYSTRING GOTT FOLK - DEN VITA MANNEN HAR TALAT! Uppfattar han att det inte finns någon diskriminering på arbetsmarknaden, så finns det heller inte någon sådan. Uppfattat? Alltså, jag orkar ej. Snubben menar även att tolkningsföreträde (som verkligen kan behövas i fall som dessa) är ett läskigt ord. Undrar vem som är läskig....


Kan så skriva på denna /nattugglan.


Ni vet den där debatten som äger rum runt den 8:e mars, VARJE ÅR - vart var debatten denna dag? 
 
 

Familjefoto när det är som bäst.
 
 

Gillar den här tjejen helt ORIMLIGT mycket. ♥ Fett kul att hänga med henne och hennes crew på krogen i lördags. Värsta bästa gänget.


The struggle is real... EVERY FUCKING MORNING! 


Ännu en tänkvärd post. 
 
 
Alla långa människor överallt - VI ÄR INTE ENSAMMA! Tillsammans är vi starka. Värst av allt är ändå flygplan... Sån tur att jag sällan flyger längre än mellan Köpenhamn och Dublin, haha.


 
Och vi avslutar väl med det bästa den här världen har att erbjuda: ÄLSKADE KENT! ♥ Kolla hur söt Sami är då? *orkar ej mer*


Ja, det var väl allt för denna screenshotrunda. Det är väl något liknande ni kan vänta er framöver - om jag för en gångs skull lyckas hålla mig fast vid ett startat projekt... Haha. Lovar alltså inget, men det är samtidigt ett bra sätt att sprida alla screenshot som man ändå vill att fler folk ska se ibland. Feminismen är trots en av de absolut viktigaste ingredienserna i mitt liv numera. So take it or leave it, för jag kommer fortsätta predika för min älkskade kvinnokamp bland annat. ♥


Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo